Loveseat's blogg

Det skulle ju ha gått över nu. Jag var ute på eftermiddagen och tog en promenad, solen sken i mina ögon och gav löften om en ljusare morgondag. Snön smälter, kylan ger vika så smått. Jag ska till Australien och sedan ut och resa. Vet precis hur mitt liv kommer att se ut de närmsta två åren. Har massor att se fram emot. Är van att vara ensam. Han är dessutom ett riktigt dumt val - ska bort under hösten. Det skulle aldrig ha klarat sig förbi sommaren. Ändå tar det emot. Ändå ligger jag här och kan inte sova. Undrar om det är såhär det alltid kommer att vara. Undrar hur många av mina vänner som gör exakt samma sak precis just nu. Undrar varför det ska behöva vara så. Kan det inte börja kännas bättre nu?