Loveseat's blogg

It's all gone Pete Tong.

Jag hade bytt bild på telefonen till en groda ( min mamma brukar ge mig grodor i olika former lite då och då för att påminna om att man måste kyssa många innan...). Jag hade börjat lyssna på glada Håkan-låtar (och till och med blandat in lite Vampite Weekend). Jag hade börjat bli lite gladare. Så länge jag slipper se dem tillsammans är allt okej. Jag hade börjat bli ganska glad över solskenet. Jag hade till och med börjat tänka på andra människor jag kunde tänka mig att bli intresserad av. Inte för att det är så det funkar, men att så snabbt ställa om siktet tycker jag ändå är ganska starkt jobbat. 

Men jag behövde ändå ett break. Någonting som gick min väg.   

Så ringde de från det stora företaget där jag så himla gärna ville jobba i sommar. "Vi beklagar, men du har inte gått vidare i processen. Men du ska veta att det var jättemånga som sökte och bara att komma så långt som du gjorde är... bla bla bla bla bla bla bah!"

Så sjönk jag ännu lite längre ner. Jag satt i skolan, omringad av klasskamrater och annat löst folk, och ville dö litegrann. Mitt hjärta är så söndertrasat av alla ackumulerade smällar. Jag vet att det låter hemskt och stackars lilla i-landsbarn och om du bara vistte hur bra du har det och allt det där, men där och så kändes det verkligen som att jag inte har någonting alls att se fram emot, så varför kämpa?

Att komma hem och äta morotssoppa, brie och digestivekex gjorde det hela självfallet lite bättre igen, men faktum kvarstår: vad fan ska man se fram emot?

Imorse vaknade jag med en plan om att skriva ett vanligt inlägg. Ett sånt där glatt och roligt med finurliga vardagsbetraktelser. Det sket sig ju uppenbarligen. Kanske inte borde ha skrivit något alls. Nu vill jag bara bli mig själv igen. Jag brukade ju vara glad. 

Dagens låt: Local Natives - Airplanes