Didn't sleep last night. Couldn't calm down.
Det går inte så bra just nu. Pengar rullar inte in som dom ska. Inget Hennesy eller Moët i mitt glas. Det är inte glassigt för fem öre.
Okej, nu är klockan 22.22. Det måste ju betyde någonting?!
Nu blev den 22.23. Fan!
.................................................................
Ian Curtis undrar varför det är så kallt i sovrummet.
I mitt sovrum är det väldigt varmt. Utan någon skön anledning, förutom att solen har lyst in i rummet hela dagen.
På min fönsterbräda sitter en guldkatt. Om man puttar till hans ena arm så sitter han och vinkar. Och vinkar och vinkar och vinkar. Han är jävligt sjyst, min guldkatt. För när han vinkar så välkomnar han tydligen all världens rikedom in genom mitt fönster.
Men han har slutat vinka nu. Han orkar visst inte längre.
Går runt och blir småirriterad på idiosynkratiska saker. Som att man alltid får upp höger öronsnäcka när man med vänsterhanden fiskar efter den vänstra. Det går ju liksom inte. Eller att till och med plastkatten slutat vinka.
Eller hur jag gick runt och tyckte att Heartbeat var en så bra låt. Gick runt och trodde att de sjöng "..Happy? I think I'm lying!" It's just a lie!..."
"...Part of the pieces in rye, fucking around with your mind..."
Låten blir ju egentligen inte mindre bra för det. Men "pineapple pieces in brine" - det känns ju liksom inte riktigt lika bra.
Onekligen irriterande.
Och så sitter jag och tittar på random människors fotoalbum på FB (nähä, så det har du aldrig gjort? Yeah right...) De verkar ha roligt. Kul för dem. Jag har ju jättemycket att göra, varför gör jag det här?
Har ett soundtrack just nu. Lyssnar på den minst en gång per dag. "Didn't sleep last night. Couldn't calm down." Men jag har ett trick: den här tiden på året är det mysigt att gå runt bland de välansade villaträdgårdarna mitt i natten och låtsas att du vet att allt ordnar sig. Det luktar gott. Musiken låter lite extra fint sådär i försommarnatten. Den låter alltid som bäst den här tiden på året. Det mesta är som bäst den här tiden på året. Och jag kan se det framför mig. Någon gång måste det vända. Och då kommer jag cykla runt långsamt bland blommande syrener (vilket då måste innebära att det vänder ruggigt snart, eller först om ett år) och lyssna på Asha Alis "Hurricane".
Och sjunga "haaaoooww", fastän jag verkligen inte kan sjunga.
Dagens låt: Late of the Pier - Broken