After the Goldrush
När man varit sjuk sedan man kom tillbaka till Sverige, när stressmagen redan satt igång så att du inte kan äta längre, när det är 10 minusgrader ute, när det blir mörkt klockan 15, när du ska spendera fredagkvällen i pyjamasbyxor, tittandes på Let's Dance med din mamma och en tallrik sushi, då vore det lätt att börja längta tillbaka till Singapore.
Men det gör jag inte.
Det är inte meningen att jag ska vara där nu. Nu är det meningen att jag ska vara i Stockholm ett tag. Jag ska köpa en lägenhet, jag ska se vinter bli till vår och lära känna nya, sköna människor.
Jag skriver på min reseberättelse som ska lämnas in till skolan och när jag sitter här och tipsar om Haji Lane och MAAD Market känner jag det är någon annans tur nu, jag har fått haft min tid nu. Jag har liksom försonats med tanken att jag är i Sverige nu och måste ha lite tråkigt och jobbigt ibland också.
Är det detta som är att bli vuxen?
Eller är det kanske att det är som en new beginning. Jag har alltid älskat new beginnings.
Men det gör jag inte.
Det är inte meningen att jag ska vara där nu. Nu är det meningen att jag ska vara i Stockholm ett tag. Jag ska köpa en lägenhet, jag ska se vinter bli till vår och lära känna nya, sköna människor.
Jag skriver på min reseberättelse som ska lämnas in till skolan och när jag sitter här och tipsar om Haji Lane och MAAD Market känner jag det är någon annans tur nu, jag har fått haft min tid nu. Jag har liksom försonats med tanken att jag är i Sverige nu och måste ha lite tråkigt och jobbigt ibland också.
Är det detta som är att bli vuxen?
Eller är det kanske att det är som en new beginning. Jag har alltid älskat new beginnings.
Kommentarer
Trackback