Loveseat's blogg

När jag gick på gymnasiet var det aldrig fråga om vilka jag skulle spendera helgerna med, utan vad  vi skulle spendera helgerna på. Vi var ett gäng på sju tjejer ur 3 olika gymnasieklasser, till synes vädigt heterogena personligheter, men någon mycket grundläggande minsta gemensamma nämnare måste ändå ha funnits (och finns fortfarande), för på något klurigt sätt passade vi ihop. Inte bara passade ihop - vi hörde ihop.   

Varje dag åt vi lunch tillsammans. Det var alltid en trygg punkt att ha i det oroliga, osäkra, självupptagna hav som en gymnasieskolematsal är. Ta mat på brickan, lokalisera de andra tillräckligt snabbt för att inte verka ensam, vilsen och bortkommen (för är du ensam är det som att ha wierdo stämplat i pannan) och se till att se självsäker ut (men inte kaxig) och inte snubbla på vägen till bordet mitt bland alla pirayor. 

Det var aldrig planerat så, men varje onsdagslunch kom det sig ändå så att  vi planerade helgen. Oftast hade vi storslagna planer om fester, bio och bowling. Som om inte det var nördigt nog slutade detta oftast med att vi, i all vår nördhet, i mjukisbyxor samlades i Kattis gillestuga i sällskap av obscena mängder godis och choklad, snarare än de finniga tonårspojkar vi spenderade halva nätter skvallrandes om.
 
När någon fyllde år var det obligatorium att anordna en tjejmiddag. Allra helst en med ett snitsigt tema. Självklart skulle födelsedagsbarnet ha en present, den andra värre än den första. När Carin fyllde 17 hade hon en stor crush på en kille i en av naturklasserna året över oss.

Vi kallade honom Plusset, varför kommer jag faktiskt inte ihåg. 

Vår första plan för Carins 17-årspresent var att försöka rigga en date mellan henne och Plusset. Men så insåg vi att det kunde vara ett sätta dem båda i en otroligt obekväm situation. Så istället valde vi det näst bästa alternativet; vi gick till Afrodites Apotek (ja, det är precis vad du tror), kryssade mellan trenchcoatbeklädda män i videogångar och fram till sektionen med uppblåsbara män. Vi valde en utan attacherbara könsorgan och en stor del av vår presentbudget hamnade i Afrodites kassa. Till dockan sydde vi ett sådant där sidenband som skönhetsmissar har och lät MAria, med sin allra finaste handstil dekorativt skriva Plusset på ena sidan och + + + + + + + + +  på den andra. 
carin fick lite annat smått och gott också, men Plusset var huvudsaken. Vi sa atthon kunde låtsas att det vara the real thing och öva på att bjuda ut pojkvasken. Såhär i efterhand kanske det inte var världshistoriens bästa födelsedagspresent. 

Carin kom aldrig att bjuda ut Plusset. Senare blev han ihop med en jättesnygga dansös (som av en händelse råkade vara Kattis sysslings bästa vän) och det ryktades att de efter sin examen den sommaren flyttade till Frankrike. 

I lördgs spenderade jag, Malin & Jo-Flo en underbar kväll på Debaser. På väg mellan uteserveringen och scenen, där ett svenskt, A-malls rockband med blodomloppsförsvagande byxor och en trummis med ett jättestort afro och rött hårband spelade kryssade vi mellan tjejer i skinnjackor och killar med rufsig kalufs. Jag kikar upp från under luggen och min blick möter en mörkhårig killes.
Han ler.
Leende människor är mysigt.
Men jag är redan på väg vidare och bannar mig sjäkv för att jag är så trög och inte ler tillbaka. Min hjärna arbetar febrilt för att placera honom i något sammanhang.

Så trillar poletten ner: Plusset.

Hej.


Dagens låt: Clinic - The Witch