Breaking Radio Silence
Ja. Det var visst inte igår...
Vad har hänt sedan sist? Ett par arbeten & tentor, en begynnande solbränna, ett sommarjobb på en försäkringsförmedlare i ett högt, högt hus med vacker utsikt och en sommarfest på skolan där jag, likt de flesta andra, var glad, rolig och full - i stigande ordning.
Fick ett mail från National University of Singapore (härifrån NUS). De beklagade sig så mycket över att de inte kunde erbjuda mig boende och kastade ut ett par länkar till mäklare. Tack för den kompispassen...
Jag vet inte, allt löser sig för det mesta, men det känns lite uppförsbacke just nu. Motvind och tunga växlar.
Jag kan inte minnas när jag var helt ledig i mer än en dag sist. Det måste ha varit i juli förra året.
Och nu är det en massa saker som måste fixas innan jag åker men ingen tid till att fixa dem på. Kanoners.
Men det känns ändå ganska bra. Det är sommar, det är ljust ute, det är inte svinkallt att ta bussen hem om kvällarna. Allt jobbigt känns helt enkelt lite mindre jobbigt. Jag inser nu att det här, precis somoftast blivit ett riktigt depp-inlägg, så för att besvara några funderingar folk säkert har:
1) Nej, jag lyssnar inte på Kent. Om någon tvingar mig slår jag händerna för öronen och ropar BINGO! BINGO!
2) Nej, jag klär mig inte uteslutande i svart. Fast ibland händer det. Det går trots allt inte att komma ifrån det faktum att svart är sofistikerat som iget annat.
3) Nej, mina armar har inga ärr. Jo förresten, ett tvärs över underarmen. Det var ett rönnträd, jag skulle göra "döden" (kommer ni ihåg: den där livsfarliga saken man gjorde på stängerna i skolgymnastiken när man satt på den högsta stången och föll baklänges, på något outgrundligt sätt fällde in benen bakom huvudet och - förhoppningsvis - landade på fötterna? En gång gjorde jag inte det, landade på fötterna alltså, och hamnade med ansiktet i sanden så att jag skrapade upp hela ansiktet och såg ut som en indian i flera veckor tack vare de vackra, karaktärsgivande, skrapsåren i ansiktet.), det gick inte riktigt som beräknat. Jävla rönnträd!
Dagens låt: Kimya Dawson - The Competition
Hon funkar i både när du är lite ledsen och jätteglad. Nu: Portugal - Tyskland!
Vad har hänt sedan sist? Ett par arbeten & tentor, en begynnande solbränna, ett sommarjobb på en försäkringsförmedlare i ett högt, högt hus med vacker utsikt och en sommarfest på skolan där jag, likt de flesta andra, var glad, rolig och full - i stigande ordning.
Fick ett mail från National University of Singapore (härifrån NUS). De beklagade sig så mycket över att de inte kunde erbjuda mig boende och kastade ut ett par länkar till mäklare. Tack för den kompispassen...
Jag vet inte, allt löser sig för det mesta, men det känns lite uppförsbacke just nu. Motvind och tunga växlar.
Jag kan inte minnas när jag var helt ledig i mer än en dag sist. Det måste ha varit i juli förra året.
Och nu är det en massa saker som måste fixas innan jag åker men ingen tid till att fixa dem på. Kanoners.
Men det känns ändå ganska bra. Det är sommar, det är ljust ute, det är inte svinkallt att ta bussen hem om kvällarna. Allt jobbigt känns helt enkelt lite mindre jobbigt. Jag inser nu att det här, precis somoftast blivit ett riktigt depp-inlägg, så för att besvara några funderingar folk säkert har:
1) Nej, jag lyssnar inte på Kent. Om någon tvingar mig slår jag händerna för öronen och ropar BINGO! BINGO!
2) Nej, jag klär mig inte uteslutande i svart. Fast ibland händer det. Det går trots allt inte att komma ifrån det faktum att svart är sofistikerat som iget annat.
3) Nej, mina armar har inga ärr. Jo förresten, ett tvärs över underarmen. Det var ett rönnträd, jag skulle göra "döden" (kommer ni ihåg: den där livsfarliga saken man gjorde på stängerna i skolgymnastiken när man satt på den högsta stången och föll baklänges, på något outgrundligt sätt fällde in benen bakom huvudet och - förhoppningsvis - landade på fötterna? En gång gjorde jag inte det, landade på fötterna alltså, och hamnade med ansiktet i sanden så att jag skrapade upp hela ansiktet och såg ut som en indian i flera veckor tack vare de vackra, karaktärsgivande, skrapsåren i ansiktet.), det gick inte riktigt som beräknat. Jävla rönnträd!
Dagens låt: Kimya Dawson - The Competition
Hon funkar i både när du är lite ledsen och jätteglad. Nu: Portugal - Tyskland!
Kommentarer
Trackback