Epiphany
Hört på ett café idag:
- Vet ni vad som hände mig igår?
- Nä, vad?
- Det var bland det konstigaste jag någonsin varit med om. Som en sån här Dickinson Christmas Carol-grej.
- Eh, okej...
-Ja!
- Vad var det som hände då?
- Jo, när ni gick hem till Pär på efterfest och jag skulle gå till tunnelbanan så hann jag inte gå mer än typ 10 meter innan nån full jävel försökte stöta på mig. Rent bokstavligt talat alltså! Han rörde mig aldrig men han liksom trängde ut mig från trottoaren. Så när han började pratade med mig tänkte jag att jag skulle titta upp och blänga riktigt ilsket och drygt så han fattade att jag bara ville transportera min stackars frusna kropp till tunnelbanan så fort som möjligt. Men hans hej var inte alls ett sånt där fylle-hej-vart är-du-på väg?-hej, utan det lät ganska nyktert. Och när jag tittade upp så såg ju killen ganska trevlig ut for once. Han frågade vart jag var på väg och jag svarade röda linjen. Vad fint! sa han, jag med! Åh, nej, tänkte jag, är det dags att vara dryg och stoppa in lurarna i öronen nu?
- Haha, en klassiker!
- Javisst serrö. Men han fortsatte snacka och för en gångs skull så var det faktiskt rätt trevligt. Vi skämtade med varandra, eller, ja, jag skämtade med honom rättare sagt. Han var rätt seriös. Vi snackade i säkert 45 minuter.
- Näääee?! Gud vad roligt! Så, vad hände? Vad hette han?
- Jag har ingen aning!
- Vaddå ingen aning?
- Nä, vi presenterade oss aldrig.
- Men tog han ditt nummer?
- Nä.
- Va? Tog du hans?
- Men vänta nu! Lugna puckar! Vi kommer dit.
- Okej, men fortsätt då!
- Jag försöker ju! Anyhoo, vart var jag nu?
- Du skämtade, han var seriös.
- Ja juste ja! Ja, det var lite jobbigt. Jag var trött och ville helst snacka om ytliga saker som bra filmer och sommarplaner. Men han undrade vad jag tänkte göra med mitt liv. Fast jag var för trött för att på ett bra sätt vidareutveckla mitt jag vet inte! Så jag tror att det blev fel svar.
- Vad menar du fel svar? Hur kan ditt svar vara fel?
- Nä, men jag var väl inte helt ärlig. Jag ville inte framstå som någon slags goody goody two shoes och snacka om hur jag skulle vilja göra världen till en bättre plats på något sätt, så jag skämtade liksom bort hela grejen. Men då vägrade killen släppa det.
- Vad sa du då?
- Nä men det spelar ingen roll. Men han började iallafall ifrågasätta detta som tusan. Och eftersom jag inte hade svarat ärligt så var det rätt jobbigt att sitta där och försöka försvara ett svar som du inte tror på egentligen.
- MEN VARFÖR SA DU DET DU SA DÅ?
- För att jag ville prata om film, fåglar och andra fina saker! Klockan var typ halv fem!
- Okej, men vad hände då?
- Jo, från att ha framstått som en ganska lat person har han nu mage att börja ifrågasätta mina värderingar! Som i och för sig kanske inte var helt mina, snarare en onykter karikatyr av dem, men anyway. Han skulle med Norsborglinjen och vid det här laget börjar vi närma oss Liljeholmen där man byter t-bana om man sitter på Fruängen-linjen. Då börjar ha fråga mig om min pojkvänsstatus.
- Oooooh (ett sus går genom publiken).
- Ja, och sedan undrar han om jag letar efter en pojkvän och jag svarar att leta är väl att överdriva, men jag är väl inte den som är den, utan kommer något är det ju dumt att säga nej. Eller vad säger du? frågar jag honom.
- Haha, vad säger han då?
- Well, that's the punchline! Nä, var inte orolig, jag letar inte efter någon flickvän heller. Så, här ska jag av! Hoppas jag inte har varit för hård mot dig. Och sedan kliver han av!
- Va?
- Ja, jag vet! Och för att förhöja stämningen spöregnade det när tåget kommer ut från tunneln. Fast sedan när jag sitter på bussen börjar regnet avta och när jag kliver av har det slutat, solen skiner sådär som den bara kan göra klockan fem på morgonen och på himlen är två jättestarka regnbågar. Världen är då, just där så himla otroligt vacker. Som alldels ny och färsk! Och jag tänker att allt är så otroligt bra. Det där var ju just nu det allra bästa som kunde hända mig! Jag menar, hur smart vore det egentligen att skaffa ett ragg tre veckor innan ska åka till andra sidan jorden och stanna där fram till jul? Det vore ju himla orutinerat. Istället har du fått dig en trevlig pratstund, återfått din tro i främlingar i sommarnatten (fast ändå sunt skeptisk, reds. anm.) och en Christmas Carol-upplevelse som plockat ner dig på jorden igen och fått dig att tänka över om dina värderingar har blivit lite förvridna på Handels. Det var som en pånyttfödelse, eller kanske en uppenbarelse. Någon slags divine intervention!
- Lovely Loveseat, det kallas "att vara full"!
- Äh, fan vad taskiga ni är!
Dagens låt: Tyler Ramsey - Ships
- Vet ni vad som hände mig igår?
- Nä, vad?
- Det var bland det konstigaste jag någonsin varit med om. Som en sån här Dickinson Christmas Carol-grej.
- Eh, okej...
-Ja!
- Vad var det som hände då?
- Jo, när ni gick hem till Pär på efterfest och jag skulle gå till tunnelbanan så hann jag inte gå mer än typ 10 meter innan nån full jävel försökte stöta på mig. Rent bokstavligt talat alltså! Han rörde mig aldrig men han liksom trängde ut mig från trottoaren. Så när han började pratade med mig tänkte jag att jag skulle titta upp och blänga riktigt ilsket och drygt så han fattade att jag bara ville transportera min stackars frusna kropp till tunnelbanan så fort som möjligt. Men hans hej var inte alls ett sånt där fylle-hej-vart är-du-på väg?-hej, utan det lät ganska nyktert. Och när jag tittade upp så såg ju killen ganska trevlig ut for once. Han frågade vart jag var på väg och jag svarade röda linjen. Vad fint! sa han, jag med! Åh, nej, tänkte jag, är det dags att vara dryg och stoppa in lurarna i öronen nu?
- Haha, en klassiker!
- Javisst serrö. Men han fortsatte snacka och för en gångs skull så var det faktiskt rätt trevligt. Vi skämtade med varandra, eller, ja, jag skämtade med honom rättare sagt. Han var rätt seriös. Vi snackade i säkert 45 minuter.
- Näääee?! Gud vad roligt! Så, vad hände? Vad hette han?
- Jag har ingen aning!
- Vaddå ingen aning?
- Nä, vi presenterade oss aldrig.
- Men tog han ditt nummer?
- Nä.
- Va? Tog du hans?
- Men vänta nu! Lugna puckar! Vi kommer dit.
- Okej, men fortsätt då!
- Jag försöker ju! Anyhoo, vart var jag nu?
- Du skämtade, han var seriös.
- Ja juste ja! Ja, det var lite jobbigt. Jag var trött och ville helst snacka om ytliga saker som bra filmer och sommarplaner. Men han undrade vad jag tänkte göra med mitt liv. Fast jag var för trött för att på ett bra sätt vidareutveckla mitt jag vet inte! Så jag tror att det blev fel svar.
- Vad menar du fel svar? Hur kan ditt svar vara fel?
- Nä, men jag var väl inte helt ärlig. Jag ville inte framstå som någon slags goody goody two shoes och snacka om hur jag skulle vilja göra världen till en bättre plats på något sätt, så jag skämtade liksom bort hela grejen. Men då vägrade killen släppa det.
- Vad sa du då?
- Nä men det spelar ingen roll. Men han började iallafall ifrågasätta detta som tusan. Och eftersom jag inte hade svarat ärligt så var det rätt jobbigt att sitta där och försöka försvara ett svar som du inte tror på egentligen.
- MEN VARFÖR SA DU DET DU SA DÅ?
- För att jag ville prata om film, fåglar och andra fina saker! Klockan var typ halv fem!
- Okej, men vad hände då?
- Jo, från att ha framstått som en ganska lat person har han nu mage att börja ifrågasätta mina värderingar! Som i och för sig kanske inte var helt mina, snarare en onykter karikatyr av dem, men anyway. Han skulle med Norsborglinjen och vid det här laget börjar vi närma oss Liljeholmen där man byter t-bana om man sitter på Fruängen-linjen. Då börjar ha fråga mig om min pojkvänsstatus.
- Oooooh (ett sus går genom publiken).
- Ja, och sedan undrar han om jag letar efter en pojkvän och jag svarar att leta är väl att överdriva, men jag är väl inte den som är den, utan kommer något är det ju dumt att säga nej. Eller vad säger du? frågar jag honom.
- Haha, vad säger han då?
- Well, that's the punchline! Nä, var inte orolig, jag letar inte efter någon flickvän heller. Så, här ska jag av! Hoppas jag inte har varit för hård mot dig. Och sedan kliver han av!
- Va?
- Ja, jag vet! Och för att förhöja stämningen spöregnade det när tåget kommer ut från tunneln. Fast sedan när jag sitter på bussen börjar regnet avta och när jag kliver av har det slutat, solen skiner sådär som den bara kan göra klockan fem på morgonen och på himlen är två jättestarka regnbågar. Världen är då, just där så himla otroligt vacker. Som alldels ny och färsk! Och jag tänker att allt är så otroligt bra. Det där var ju just nu det allra bästa som kunde hända mig! Jag menar, hur smart vore det egentligen att skaffa ett ragg tre veckor innan ska åka till andra sidan jorden och stanna där fram till jul? Det vore ju himla orutinerat. Istället har du fått dig en trevlig pratstund, återfått din tro i främlingar i sommarnatten (fast ändå sunt skeptisk, reds. anm.) och en Christmas Carol-upplevelse som plockat ner dig på jorden igen och fått dig att tänka över om dina värderingar har blivit lite förvridna på Handels. Det var som en pånyttfödelse, eller kanske en uppenbarelse. Någon slags divine intervention!
- Lovely Loveseat, det kallas "att vara full"!
- Äh, fan vad taskiga ni är!
Dagens låt: Tyler Ramsey - Ships
Kommentarer
Trackback