Little Boxes
Kan du ibland känna dig som en parentes i någon annans tillvaro? I alla andras tillvaro. Som att det är fint att du är där, men du är totally dispensable. Eller kanske inte dispensable men ganska ersättningsbar iallafall. Du skulle kunna resa långt, långt bort och gå där på gatan I en främmande stad och inte påverka mer än vindraget bakom dig, samtidigt som platsen du lämnade bakom dig är precis likadan som innan du åkte.
Jag blev ju som bekant härom Lördagen, i skarven mellan natt och morgonkvist, tillfrågad om vad jag ville göra med mitt liv. Den första, instinktiva impulsen säger åt mig att jag vill kunna ackumulera finansiella medel. Det måste man dock sätta i sitt perspektiv. Den impulsen handlar om att kunna köpa en egen lägenhet, att ha råd att åka på semester, att ha större valfrihet. Den är direkt kopplad till studentlivet och viljan att ha ett eget ställe.
Men sedan då, när du har tjänat tillräckligt mycket pengar för att kunna betala räntor och annat skoj och har den där fina lägenhet i det där kvarteret om enligt DN På stans skribent ska vara "Stockholms mest europeiska kvarter" (och enligt andra "Stockholms mest skitnödigt ängsliga) - vad händer då? Är du färdig då?
Nej, någonstans vill jag betyda något för någon. Det är det å andra sidan många som gör. Betyder något för någon annan alltså. Domaren i en fotbollsmatch betyder något för spelarna - utan domaren går det inte att spela match. Då är man förpassad till att spela löjligt två-mål. (som är precis som en match fast med skillnaden att det vinnande laget inte kan håna förlorarna eftersom det inte var en riktig match och förlorarna därför kan skylla förlusten på att de inte tog i till max eftersom de inte vill skada sig. Inga brustna ljumskar och sånt.) Men sedan, när matchen är slut är det ingen som bryr sig om domaren åker hem till ett varmt hem och sover i en skön säng. Visst har även jag många vänner som skulle bry sig om jag blev hemlös, förlorade en framtand eller bara hade lite rödsprängda ögon och en sorgsen uppsyn. Jag har en toppenfamilj som aldrig skulle stå handfallna om jag behövde hjälp. Men det är ingen som är beroende av mig. Nu när jag försvinner rullar världen vidare. Mina vänner kommer att märka att jag inte är med dem och äter lunch, att de inte kan ringa mig för att be mig att passa en plats i aulan för morgonföreläsningen för att... ehm... tvärbanan... var sen. Men ingenting kommer egentligen att vara annorlunda för dem. De var människor innan de träffade mig också, precis som jag också fungerar som en homo sapiens med känslor, impulser, sunt förnuft och allt vad det heter även om jag inte har dem i närheten. Min familj kommer att märka att ingen längre gnäller på att köttet är för genomstekt och att vinflaskan räcker till fler glas, men förutom det? Jag försöker inte säga att ingen behöver kärlek, men du är människa även ensam. Så att försöka betyda världen för någon - att någon ska vara beroende av dig (spädbarn & mammor undantagna) - det kommer aldrig att hända. Vi sitter ju faktiskt inte ihop. Och tur är väl det. Men problemet kvarstår då: vad ska jag göra med mitt liv då?
Jag kanske inte kan, eller vill, betyda världen för någon, men jag kanske åtminstone kan göra skillnad. Jag kanske inte skulle ha varit exakt samma människa om vi inte hade känt varandra. Och vice versa. I yrkeslivet skulle jag vilja tillföra ett plusvärde på något sätt. Och inte bara sådär krystat, ditförklarat (varför är det inget ord när bortförklarat är det? Nu bestämmer jag att det är ett ord. Sådetså!), utan på riktigt. Påverka litegrann. Förbättra litegrann.
Sedan spelar det ingen roll vad det är jag gör. Så länge mina ögon lyser och rösten hamnar i ett aningen ljusare tonläge om någon ber mig berätta om mitt arbete.
Det kanske inte behöver vara att jobba med att bekämpa spridningen av aids eller rädda små oljeindränkta gäss. Du kan göra en enorm skillnad genom ett arbete på kommunkontoret. Jag kan jobba med vad som helst, så länge jag har människor jag tycker om i mitt liv och mina ögon lyser lite. Det hade jag svarat om jag fått tänka till lite.
Dagens låt: Death Cab For Cutie - Grapevine Fires