Loveseat's blogg

Så var man tillbaka från Oslo då. Var där och höll föredrag på ett inspirasjonseminar för lärare och näringslivsmänniskor. Vilket var jättekul. Och utröttande. Egentligen hinner man ju inte med någonting. Mest bara träna på föredraget, prata, mingla (inte alls så sjyst som det låter) och äta. Notera att sova inte står med där. Det var meningen...

Men Oslo är en fin plats. Väldigt litet, men ändå känns det mer kontinentalt än Stockholm. Mer liv och rörelse och hela staden ser mer ut som en storstad. Vilket är lite absurt eftersom Stockholm är många gånger större än Oslo. Jag vet inte, det ligger i stadsplaneringen på nåt sätt kanske. 

Det kan ju ha att göra med de positiva associationer jag har till Oslo (det är ju omöjligt att inte älska staden med tanke på vad man varit med om där) - men jag tycker bara ett det är så kjempekoseligt! 

Hursomhelst: Norge är en allt bra härlig plats. Jag råkar ha en förkärlek till norrmän.
Och det norska språket:

Wow.

Lika omöjligt som det är för en ryss att låta glad måste det var för en norrman att låta arg.

De har så söta ord för allting. Som snabel-a t.ex.: alfakrull, eller USB-minne: minnepinne.
Egentligen är ju allting mycket mer logiskt. Svenskan är mer stel och strikt.

Å så e ju norske gutter så pene.

Too bad att de hatar svenskar...



Dagens egenskap-jag-skulle-vilja-kunna-träna-bort: Jag är så jävla känslosam! Så otroligt drastisk. Livet pendlar alltid mellan att vara helt underbart till att bli så otroligt jävla tråkigt, "jag tar bara upp en massa plats på den här jorden som hade kunnat fyllats upp av bra, glada människor som förtjänar det bättre". Det är liksom allt eller inget. Alltid. Och sen är jag så jävla impulsiv. Vilket ibland inte alls works to my advantage...
Varför kan man inte bara vara lite laid back? Lite cool. Sauve.

Jag slår vad om att det lurkar runt någon psykologistudent därute; vad gör man? What's the secret? Ge mig knepet!