Loveseat's blogg

                                                              

Tittar på Blood Diamond. Tänker på hur meningslös jag är. "After that it was hard to go back to drinking lattes and talking interest rates." Iallafall än så länge.

Igår stod jag i regnet och frös som en hund. Tänkte "Varför? Varför kan vi inte få lite fint väder bara för idag? Bara för en stund? Bara så att kläderna hinner torka och man slipper frysa." Stod och tänkte det medan jag gick från spelning till spelning. Hade till och med mage att tycka lite, lite synd om mig själv när jag stod där och såg Nick Cave and the Bad Seeds göra slarvsylta av alla som vill kalla sig en bra liveakt , bara för att jag var glad över att min kropp fortfarande skakade krampaktigt eftersom jag vet att det är först när man slutar skaka som man fryser ihjäl. I Afrika är det inte många som fryser ihjäl, där dör man av andra saker.     

En klasskompis från gymnasiet avled förra tisdagen. Jag vet inte vad som hände, eller om det var väntat. Men han får alltså inte leva längre. Jag kan inte sluta tänka på allt som han aldrig kommer att få göra. Jag tror inte att han någonsin fick sitta på toppen av ett högt, högt berg och se soluppgången. Är inte säker på att han någonsin fick flytta ifrån sina föräldrar och klara sig själv. Han fick aldrig möta en fin lite dam, han fick aldrig bli pappa, han fick aldrig vinka av sitt barn på första skoldagen. Och här sitter jag och är tjurig på att han inte verkar förstå att jag försöker spana in honom. Jag kommer inte en millimeter närmare. Han förstår inte - trots att jag spritt ordet så vida jag vågar. Eller så förstår han, men önskar att det inte var så.

Och jag vet att jag inte kan sluta leva mitt liv för att situationen i Afrika (scratch that - situationen i världen) är riktigt rutten. Kan inte sluta leva mitt liv för att unga människor dör i Sverige. För att livet är orättvist eftersom rättvisa inte finns. Världen skulle inte bli bättre av fler människor med skuldtyngda sinnen som sippar latte och pratar obundna räntor. Men vissa dagar, särskilt när det regnar, är det svårt att inte tänka på. Att låtsas som om allt som finns är prunkande, välmående villaförorter, musik, söta vänner, gosiga pälsdjur och fina pojkar i nystrukna skjortor.         


Dagens låt: Nick Cave and the Bad Seeds - Love Letter

Bra väder, dåligt väder, hemma, på kafé, biblioteket, kaffe, socker, räkor, träning, pauser, inga pauser, läsa, skriva, sminkad, osminkad. Inte ens klassisk musik. Ingenting hjälper. Ändå är det en kurs som jag tycker är både intressant och nyttig. Jag får ingenting gjort. Tentan är om ett par timmar och jag borde vid det här laget ha fått panik.

Det känns som om huvudet är lite tyngre åt höger. Som om det ligger en liten blykula vid höger tinning kanske?

Sitter och tänker på House i tisdags kväll. Jag har blivit så blödig. Satt där uppkrupen i soffan och kunde inte hålla tillbaka tårarna. Wilsons flickvän håller på att dö och de väcker henne ur koman så att de ska få ta farväl av varandra. Jag kämpar och kämpar, tittar upp i taket och blinkar, men när de börjar spela Bon Iver blir det lite för mycket och tårarna rinner över. Himla sorgligt.

Tänker på hur det går för mitt lägenhetsletande. Jag hade det på kroken, men det visade sig vara en mört. Nu är jag tvåa i kön och lever på hoppet. Kollar inboxen varje timme, även fast det inte spelar någon roll. Det är ingen tidspanik. Det är bara pluggflykt. Precis som det här är.     

Tänker på helgen. På vad jag ska ha med mig. Passar på att bli lite nervös. Det måste väl ändå vara en legitim ursäkt till att inte plugga? Tänk om jag inte klarar av allt man ska klara av? Tänk om jag gör bort mig i en 200 personers-roda? Tänk om det blir tråkigt?   

Näe, fokusera på rätt saker nu, Loveseat! Tenta, var det. EFO-modellen, Calmfors-kurvan och Alice in Euroland. Fokusera!

Wish me luck.


Dagens låt: Moneybrother - Not That Old