One of those Sundays
Idag är en typisk sån där sorglig söndag. Slutet på någonting/dagen efter något annat.
Idag är sista dagen fler än två personer bor i 10-68 samtidigt. Extremt sorgligt. Jag visste inte att det var möjligt att vara klump i halsen-ledsen så här pass länge, men nu har den suttit där i 16 timmar. Helle och Katrine packar och bokar hostel, jag pluggar Ind. Org.
Jag har varit väldigt, väldigt lycklig här i Singapore. Jag vill inte att det ska ta slut. Inte samma prestationsångest, inte alls samma stress, capoeiran, värmen, resandet, maten. Men det kan inte vara såhär för evigt. Livet är inte så. Men varför inte?
Kanske har allting kännts lite lättare eftersom jag hela tiden vetat när det ska ta slut. Det har också krävt av oss att vi tagit oss i kragen och hittat på saker hela tiden.
Det finns liksom ingen pojkvän att längta hem till, inga vänner varje dag i skolan nu när vi alla läser olika inriktningar. Men anledningarna att stanna kvar här börjar också försvinna. Jag är fast i ett ledset mittemellan för att ja hela tiden varit så lycklig. Tröstar mig med att det brukar bli väldigt bra till slut på något sätt ändå. Varje halvår är bättre än det förra.
Dagens låt: Coldplay - A message
Idag är sista dagen fler än två personer bor i 10-68 samtidigt. Extremt sorgligt. Jag visste inte att det var möjligt att vara klump i halsen-ledsen så här pass länge, men nu har den suttit där i 16 timmar. Helle och Katrine packar och bokar hostel, jag pluggar Ind. Org.
Jag har varit väldigt, väldigt lycklig här i Singapore. Jag vill inte att det ska ta slut. Inte samma prestationsångest, inte alls samma stress, capoeiran, värmen, resandet, maten. Men det kan inte vara såhär för evigt. Livet är inte så. Men varför inte?
Kanske har allting kännts lite lättare eftersom jag hela tiden vetat när det ska ta slut. Det har också krävt av oss att vi tagit oss i kragen och hittat på saker hela tiden.
Det finns liksom ingen pojkvän att längta hem till, inga vänner varje dag i skolan nu när vi alla läser olika inriktningar. Men anledningarna att stanna kvar här börjar också försvinna. Jag är fast i ett ledset mittemellan för att ja hela tiden varit så lycklig. Tröstar mig med att det brukar bli väldigt bra till slut på något sätt ändå. Varje halvår är bättre än det förra.
Dagens låt: Coldplay - A message
Into The Sunshine
Det blir alltid så. Varför klippte han sitt hår? Varför ska killar alltid envisas med att klippa det kort? Det var ju ganska snyggt när han blev lite svettig i hårfästet och var tvungen att dra fingrarna genom luggen.
Jag har börjat ifrågasätta om jag (som vanligt) misstolkat saker och ting. Men det spelar ingen roll, det hade ändå aldrig fungerat. Det är inte bara en stor geografisk skillnad - i vissa aspekter, som i synen på förhållanden, äktenskap och sex, är skillanderna milsvida.
Och så var det med det.
Nu är det 6 veckor kvar på detta äventyr. Nästa vecka börjar vänner spridas över Asien, för att sedan återvända till sitt hem igen. Jag vet att jag borde leva i nuet, men det är omöjligt att inte redan nu börja bli lite ledsen över att det snart är slut.
Dagens låt: The Courteneers - Not Nineteen Forever
Jag har börjat ifrågasätta om jag (som vanligt) misstolkat saker och ting. Men det spelar ingen roll, det hade ändå aldrig fungerat. Det är inte bara en stor geografisk skillnad - i vissa aspekter, som i synen på förhållanden, äktenskap och sex, är skillanderna milsvida.
Och så var det med det.
Nu är det 6 veckor kvar på detta äventyr. Nästa vecka börjar vänner spridas över Asien, för att sedan återvända till sitt hem igen. Jag vet att jag borde leva i nuet, men det är omöjligt att inte redan nu börja bli lite ledsen över att det snart är slut.
Dagens låt: The Courteneers - Not Nineteen Forever