Crazy Summer
Det negativa är att effektivitshalten i att plugga utomhus är runt 0,7 på en skala upp till 10. När man redan på motsvarande motivationsskala knappt kommer upp i en 2:a är förutsättningarna att fixa tentan inte de bästa.
Jarina skulle ha en no-going-out-day. Det låter effektivt. Hon blir påläst, jag blir brun.
Undrar vad som är bäst?
Dagens låt: The Clash - Gates of the West
Pretty Life
Det är lite läskigt.
"X is now In a Relationship with Y" står det på news feed på Facebook.
Först då är det okej att klänga på varandra offentligt.
Först då, när du gjort ett statement av det i låtsas-världen, först då kan du leva upp till det på riktigt.
Det spelar egentligen ingen roll vem du är på riktigt, det som spelar roll är vad din FB-profil säger.
Står det i profilen under music att du gillar "smal sailor-pop" då är det allt du gillar.
"Nej, ta inte de där bilden - det kommer att se så fult ut på FB!"
Som om dina vänner inte ändå visste hur du ser ut på riktigt. Som om dina vänner bryr sig.
Fast nu är ju inte det vad det här handlar om. Det handlar ju om ditt varumärke. Det handlar om att framstå så fläckfri som möjligt. Ett attraktivt alternativ. Att vara helt rätt, just nu. Att tycka det man borde tycka, lyssna på det man borde lyssna på och klä sig som man borde klä sig.
Och så sitter du där hemma och tänker "Ja, stackars satar. Tur att det där inte gäller mig!" Sitter där i likadana kläder som dina kompisar (som förövrigt baserar den stilen på någon kändis), lyssnar på exakt samma musik som dem och tänker så. Nu blir du lite upprörd av anklagelsen och tänker att det kanske är just därför ni är kompisar - för att ni gillar samma saker. Kan vara så. Kan också vara så att det är skönt att inte vara ensam.
Dagens låt: Cat Power - Metal Heart
Önskar att jag hade.
Well, let's hope so!
Johan Shück. Ur dagens DN.
Lyckan kan visst köpas för pengar
Ekonomisk tillväxt leder till större lycka. Rika människor är lyckligare än fattigare, hävdar de amerikanska forskarna Betsey Stevenson och Justin Wolfers. De går på tvärs mot uppfattningen att mer pengar inte ger ökat välbefinnande.
- Vår undersökning, som bygger på statistik från 132 länder, visar ett tydligt samband mellan ekonomisk tillväxt och ökad lycka. Det gäller på alla nivåer, alltså både för fattiga och för dem som redan är välbeställda. Överallt leder en stigande inkomst till högre välbefinnande, säger Betsey Stevenson till DN Ekonomi.
Undersökningen bygger på mer omfattande och säkrare uppgifter än vad som tidigare funnits, betonar hon. Frågorna om lycka är konstruerade av ekonomipristagaren Daniel Kahneman, en internationell auktoritet inom psykologin. Och de statistiska resultaten är entydiga, med en viss variation mellan olika länder:
- USA visar inte någon stigande lycka, beroende på att vanliga amerikaner inte har sett någon ökning av sina realinkomster sedan 1970-talet. Höjningen av hushållens köpkraft har kommit från kvinnornas inträde på arbetsmarknaden, poängterar Betsey Stevenson.
Inkomstfördelningen har också betydelse. Vid jämnare inkomster blir det möjligt för fler att uppnå högre lycka:
- Men det gäller att inte driva utjämningen så långt att tillväxten hämmas. I så fall hålls också lyckan tillbaka, fastslår Betsey Stevenson.
Hon vill inte se kopplingen mellan pengar och lycka enbart i materialistiska termer. Det handlar om valfrihet: att själv kunna bestämma över sitt liv.
Varför annars accepterar vi all denna stress?
Varför annars accepterar vi att i lååånga låånga perioder helt sakna fritid?
Varför annars sitter jag här, alldeles öm i käkarna och läser in en tredjedel av kurslitteraturen på diktafon så att jag kan göra det till en ljudfil eftersom jag inte kommer att hinna läsa den mer än en gång och därför helt får utnyttja all resetid och väntetid till passivt lärande?
Dagens låt: Dusty Rhodes - Dear Honey
That Summer Feeling
De senaste veckorna har präglats av stress, svett, blod, ilska, men inga tårar. What doesn't kill you makes you stronger är mantrat vi alla intalar oss själva och hade jag inte haft mina sanslöst underbara vänner hade jag nog satt mig i ett hörn och maniskt skakat på huvudet, helt onåbar för resten av världen. Nu är vi i det här tillsammans och kan gnälla tillsammans. Och när vi är färdiga 9 juni kommer befrielsekänslan vara euforisk, så nära nirvana man kan komma.
I iPoden har MGMT's Oral Spectacular gått på repeat som ett balsam för själen. Bättre skiva just nu får man leta efter. Den lyckas skapa den där försommarmysiga känslan under morgonpromenaden till tåget på morgonen. Solen i ansiktet, Oral Spectacular i öronen och syrendoften i näsan. Det där man drömmer om i november. Sådär så man känner att det inte är så dumt trots allt. Inte bara inte så dumt, utan kanske till och med ganska bra. Kanske till och med underbart.
en väldigt inofficiell video
In a couple of years
Tides have turned from booze to tears
Drömmer om en sommar med ljusa nätter, soliga helger och att sitta på en klippa, nära nära en fin högeraxel att luta huvudet mot.
Flowers On the Wall
Jag som predikade tacksamhet för Jo-Flo idag. Ett par sinnessjukt jobbiga veckor framöver nu, men sedan är det ju över. Sedan kommer hela sommaren att kännas som en barnlek, även om jag jobbar varje vardag fram tills avresa. Jobb får man ju faktiskt betalt för. Och det var trots allt ingen som tvingade mig att söka sommarjobb.
Titta! Här är till och med en fin, liten gul, glad blomma för att illustrera hur himla tacksam jag är över världen och bin och humlor och glass och yadayadayada.
Timeless
Nu har jag ett sommarjobb, men de kräver att jag börjar i princip omgående. Tid till att plugga till tentor?
Jag kommer aldrig att klara dessa tentor. De tentor som jag absolut inte får missa eftersom det är sista gången kurserna ges och när omtenta-tillfällena är befinner jag mig i Singapore.
Tacksam, jovisst. Men det här var inte direkt vad jag behövde för att bli lite mindre stressad.
Varför kan det inte bara vara lite lätt ibland?
Dagens låt: MGMT - Weekend Wars
Gratitude
Jag lever. Jag har inga myggbett. Är inte blind. Är inte döv. Är inte förlamad. Jag har två päron, en bror och ett hus att bo i. Jag har till och med en egen laptop.
Hur illa kan det egentligen då vara?
De här livstilscoacherna, vithåriga Mia och allt vad de heter, de kanske inte är helt ute och cyklar. Lite tacksamhet varje kväll har nog ingen dött av. Det kanske till och med kan göra gott.
Dagens låt: Throw Me The Statue - About To Walk
Online
Jag har så frukansvärt mycket att göra att magen helt har slutat operera och skallen bara snurrar. Träffade en apatisk Ylva i skolan. Hon höll med om att det var lite för mycket just nu. Inte ens att-göra listor lättar på trycket vid det här stadiet. De brukar fungera, men nu är det så mycket att administrera att till och med administrerandet i sig blir för mycket att administrera för att rättfärdiga sin tidsockupation.
Istället sitter jag här och surfar. Bara kollar mailen. Sedan bara läsa den där artikeln. Sedan bara kolla läget på facebook. Och så vidare.
Det blir väldigt lite gjort på det viset. Precis lika lite som när jag sitter här och gnäller om det.
Dagens ledord: konstruktivt
I'm a Realist
Nej, jag har inte gått under jord. Har bara lite mycket att göra.
I onsdags satte jag rekord. Det kunde vara i en betydligt mer spännande kategori, men ändock ett rekord. Jag och Emilia satt och skrev på uppsatsen i 20 timmar i sträck. Vi började klockan åtta på onsdagsmorgonen och trodde att vi bara skulle finslipa lite. Klockan 05 var jag hemma i min säng och inte riktigt säker på vad som vad upp och vad som var ner, men övertygad om att det vi lämnade in inte alls blev lika bra som vi hade velat. Vi var dock inte de sista som gick, Malin och Ylva gjorde en riktig all nighter och jobbade fram till inlämning kl.12.
Borde som vanligt plugga idag, men jag kände mig inte så intresserad av hur de institutionella förändringarna bidrog till industrisamhällets framväxt i 1800-talets Sverige. Istället valde jag att kolla på Fast Times At Ridgemont High. Den var ju dock inte så mycket att hänga i granen...
Tröståt en nacho-tallrik. Gårdagens rester. De passar visst på när jag inte är hemma, familjen.
Rent teoretiskt är det ruggigt gott, men i verkligheten var det inte alls särskilt gott. Om det beror på att
det var en gammal nachotallrik eller om det var för att allt sånt där som man aldrig äter inte brukar vara lika gott som man tänkt sig när man väl gör det vet jag inte. Och efteråt mår man illa och undrar varför man inte åt de gamla vanliga haricot vertsen.
Ett stort antiklimax.
Men är det inte så med det mesta? Allt sånt där som du längtar så himla mycket efter; julfest och sommarfest, Valborg, homecoming och allt det andra. Oftast arbetar du upp så stora förväntningar att det inte kan bli annat än lite sämre. Det blir sällan dåligt, men det blir inte heller sådär bombastiskt som det borde? Väl?
Och sedan de där andra gångerna - när det bara blev på en fredagkväll, eller när ni på en tisdag unnade er att bara slappa tillsammans. Utan att göra något vettigt egentligen. Eller den där gången när ni alla satt hela natten i ett grupprum i Skrapan och såg dag bli till natt och till dag igen och var så trötta att skämt om trängselskatt nästan var roliga. Det är de gångerna du hatade då, men blir lite varm i hjärtat av att tänka på när du sitter i ett litet vitt rum i ett varmt land på andra sidan jorden. Det och haricot verts.
Dagens låt: MGMT - Pieces of What
Idag spelar Nick Cave and the Bad Seeds på Annexet. Det hade ju kunnat vara riktigt roligt.
Red Milk
Den andre mannen är mycket kortare och ser lite äldre och mindre vältränad (klassisk medelåldersmage och slappa drag) ut. Han verkar dock vara den som har kommandot.
Så där vandrar de, sida vid sida, den långe fotbollsspelaren med mjölkpaketet och bredvid honom hans elake (?) manager. De vandrar dock åt fel håll. Eller åtminstone vad som borde vara fel håll för en rationell tågpassagerare som anlänt till önskad station. De står nu vid änden av perrongen. Framför dem står en bom för att hindra puckon och fulla ungdomar att falla ner från perrongens ände, bortom den: ingenting.
Mer hann jag inte se innan tåget gled ut från perrongen. Vilka var männen? Vad gjorde de där? Vad hände med dem? Frågorna är många...
Dagens konstaterande: Det är svårt att hitta tid till att skriva blogg när man har svårt att hitta tid till att ens sova.
Inte för att förolämpa alla bloggare, men de som är bäst på att blogga är oftast de som inte har så mycket att göra. De som är uttråkade, cyniska och allra helst lite bittra. Jag talar av erfarenhet; min gyllene era var året mellan gymnasiet och Handels då jag hade mer tid över än någonsin förr eller senare och ett jävligt tråkigt arbete.
Dagens låt: The Beach Boys - Forever
Viss musik är menad för den här tiden på året. Jag älskar maj/juni. Lyckligare än som då går inte att vara.