Loveseat's blogg

Har man joggat på morgonen, solen skiner, det är 8 plusgrader (trots att det strider mot vad som är normalt) och Vampire Weekend (speciellt Cape Cod Kwassa Kwassa) spelas i lurarna...

...spelar det liksom ingen roll om halva områdets alla skolbarn står på busshållplatsen när man kommer dit. Eller att den andra halvan redan sitter på bussen när den väl kommer, 12 minuter försenad så att du ändå missar tåget.
Då är det okej ändå.

Dagens låt: Kimya Dawson - Tire Swing. Juno höll för övrigt för hypen.  

Jag vet att det bara är den 17 februari, men jag har ändå bestämt mig för att det är vår nu. Skit samma om det är minusgrader eller snöstorm, vår är det.

För jag vill att våren ska vara lite extra lång denna gång. För första gången på väldigt länge är jag lite rädd för framtiden. Så många val som ska göras. Så många val som faktiskt har en stor betydelse på hur mitt liv utvecklas. På om jag någonsin gjorde det där som jag alltid ville, eller om jag bara hamnade där jag hamnade och då känner mig lite missnöjd och som om jag missar/missat något. Att se och uppleva andra saker brukar också vara ett väldigt bra sätt att inse att uppskatta det jag har. Jag bor kanske inte i ett varmt, behagligt land, men jag har i alla fall en toalett som spolar, till exempel.  Men så många val. 4 år? 5 år? Läsa något konkret och handfast som man tycker är tråkigt, eller flummiga saker som man tycker är roligt att läsa om, men som man säkert kan lista ut ändå? Har aldrig blivit särskilt upphetsad av siffror, så det verkar som ett dåligt alternativ. Samtidigt känns det där krampaktiga teoretiserandet av sådant som egentligen bara är sunt förnuft ganska löjligt ibland. 

Jag är rädd att lämna det jag har. Jag trivs, på något sätt har det blivit så bra. Samtidigt vet jag att förändringar alltid är jobbiga och läskiga. Jag behöver inte fler vänner, jag har fler än nog, tänker jag - men vet samtidigt att varje gång du träffar någon du klickar med går det inte att jämföra med någon annan relation. Det är olika förhållanden som fyller olika funktioner.  Framtiden är också väldigt spännande, har alltid gillat framtiden.

Samtidigt känns det som att livet levs som i en tratt. Du börjar högst upp, världen är helt öppen och full av möjligheter. År för år nischar du dig lite mer, allt sker per automatik. Med det inte sagt att du inte har något inflytande över vad som händer och vissa kan säkert tycka att det är tryggt när väggarna, gränserna, blir tightare och tightare. Till slut ploppar du ut och hamnar på andra sidan.

Jag tänkte dela upp det i en före och efter Thailand-period. Det var vinter innan och vår efter. Inte för att något revolutionerande hände där, men för jag har valt att ha det så. Och när man levt i ett temperaturspann mellan 30-35 grader och ett klimat så fuktigt att hudkräm blir överflödigt, till och med för en torrboll som mig, är det svårt att acceptera minusgrader och torr inomhusvärme. Det krävs liksom lite hopp. Om uppvärmning, om ljus, om nystarter.

Visst är det lite tragiskt att människor har så svårt att leva i nuet. Det bästa av en process är alltid innan och/eller efter. So here's to anticipating and remembering! Och för en ny groda till samlingen. If you kiss a lot of frogs...

Dagens låt: The Envy Corps - Before the Goldrush