Loveseat's blogg

Vad är det man säger: after a big rise comes the big fall? What goes up must come down?

Hursomhelst är det som infunnit sig efter den egentligen anspråkslösa, men osedvanligt underbara helgen en stor känsla av tomhet. Det tog liksom tvärstopp. Rent logiskt borde jag även fortsättningsvis vara on top of the world eftersom plugget mjukstartar, jag har långhelg och det finns anledning till festligheter i helgen (som om det behövs en anledning...). Istället finns där mest tomhet. En känsla av att det är på väg att ta slut istället för att det just börjar.

Kanske har det att göra med att jag byggt upp fantasier om hur allt var på väg att börja, men så var det inte så i verkligheten. Saker jag hade längtat efter gick i stöpet då personer jag räknat med inte ens kom dit.

Eller så har det att göra med att min bror ska iväg i 7 månader. Min bror och jag har en speciell historia. We go way back! Nämen seriöst, i de yngre tonåren var vi väldigt bra vänner. Väldigt bra. Ovanligt bra. Sedan flyttade våra föräldrar iväg och vi bodde själva, tillsammans ( vilket för övrigt är en mycket bra låt av The Strokes). Med tiden blev vi också allt mer själva, även fast vi bodde tillsammans. Till skillnad från andra syskonpar, som brukar bli bättre vänner när de blir äldre, tror jag att vår vänskap peakade tidigt och även om den säkert kommer att bli bättre än vad den är just nu (inte för att den är jättedålig) så kommer den nog aldrig kunna bli så bra som den en gång var.
Med denna bakgrundsinformation, plus det faktum att hela familjen fortfarande bor ihop, även fast han är 23 och jag är ....eehhhm..lite yngre...(jag är inte puckad, jag vet att åldern finns att ta reda på, men ålder är väl ett känsligt ämne för vem som helst. Ungefär som partisympatier), vilket inte är helt vanligt det heller (om inte ungarna har flyttat ut har väl oftast en förälder gjort det), ter det sig kanske inte så konstigt om jag kommer att sakna min bror litegranna...sådär...? I lördags var vi båda ute och härjade på varsitt håll och han kom hem senare än mig. Jag vaknar alltid när han kommer upp för trappan, så jag var, om än knappt, så vid  medvetande när han öppnade dörren till mitt rum (vilket jag väljer att tro var) för att kolla så att jag också hade kommit hem ordentligt. Det är sånt storebröder är till för. Men jag blev lite rörd.

Dagens låt: The Hollies - He Ain't Heavy; He's My Brother
Om du kände honom skulle du fatta.

Oh, glömde säga att jag såg filmen Undergången idag. Handlar om Hitlers sista dagar. Sådärå, chiching, kulturpoäng till mig.

Den var för övrigt läskigt bra. Med det krävs nog att man är en filmnörd/nördigt intresserad av andra väldskriget för att man ska orka med två och en halv timme tredje rikets förfall.

Så, nu vet ni det iallafall.

Jag är människa igen! Inga fler tentor och inlämningar på länge! Inget mer asketliv! 
Sen ska det väl sägas att jag i början av december måste balansera tidningsdeadline och uppsatsdeadline samtidigt och första veckan i januari ska tenta iväg 15 poäng inom loppet av två dagar och ber till en högre makt att jag ska slippa tenta upp finansen. Det vore jobbigt. 

 Och ikväll skickade vi in juridikuppsats ett. 
Jag är rätt så glad att det är ett arbete till. Och att man måste jobba med samma personer igen.
Jag tycker om min grupp. Speciellt en tredjedel av den.

Jag satt i bilen med Maria idag utanför hennes föräldrars hus och pratade. Vi kom fram till att man kanske inte behöver sätta etiketter på alla människor man känner och alla relationer man har. Ibland behöver man kanske inte veta vad det är, utan det räcker med att konstatera att man trivs och har kul. Sen får det bli vad det blir eller vara vad det är. Det är ytterst sällan man ångrar sig. Och de relationer som är viktiga dör inte om man inte träffas på ett halvår. 

Jag har haft en så jävla bra helg.


Dagens låt: Smashing Pumpkins - Shame
Gav aldrig den riktigt chansen back in the day. Nu kommer den starkt, men är lite av en outsider eftersom den är långt, långt, långt ifrån min sinnestämning just nu. Men vänta en vecka eller två så ska du få se. När cirkusen har kommit igång igen och det är mörkt innan klockan hunnit bli fyra. Då kommer låten finnas där och hålla mig i handen.

Så Ed Harcourt ska lägga av. Hur tänkte han då? Svagt att bara ge upp sådär...

Han har åtminstone anständigheten att ta farväl på riktigt och kommer hit i början av december. Sist jag var på en Ed Harcourt-spelning i december var det...

                                                                                     ...magiskt...

...i brist på ett mindre pretentiöst ord.

Fyra (!) encores är fortfarande det mesta jag varit med om. Han ville inte gå, vi ville inte gå hem.

När jag till slut gick hem snöade det. (Litegrann bara, tänk romantiskt, inte snöstorm-äckel...)
Decemberspelningar brukar vara bra. Så det blir nog Ed i december.


Annars då?
Näe, jag är väl lika förvirrad, komplicerad och onödig som vanligt. Motsägelsefull. Väntar på en vit häst som inte finns. Ett perfekt som inte finns. Ratar allt annat med alla möjliga ursäkter. Usch. Klagar om det på en blogg. Väldigt konstruktivt med andra ord. Äh, va fan, give me a break. Jag är ju kvinna!


(Jo, om det skulle stå något om mig i tidningen, utan att nämna namn skulle det stå "20-årig kvinna, sådetså.)

(Och min pappas bil är större än din pappas.)

Idag när jag var ute och sprang (ja, jag skrev "sprang" istället för "när jag var ute så..." endast för att visa hur himla hälsomsam och vältränad jag är) så såg jag en tomat.

  
                                              


Javisst, en tomat! Den låg där, alldeles ensam och upp och ner, vilse i tillvaron, mitt på gatan. Den verkade dock helt oskadd, varför jag tog den och förflyttade den till den förhållandevis säkrare trottoaren.

Det är inte varje dag man ser en fin tomat ligga mitt på gatan.


Dagens låt: Laura Marling - New Romantic

Jag ser mig själv köra en röd bil över Texas slätter, svischar förbi de där guppande sakerna (ser ut som såna där hackspettar i trä som vissa människor tycks se någon mening med) som de utvinner olja med. Ur stereon strömmar Chicago av Sufjan Stevens. All things go, All things go..

So, what up?
Finanstenta på onsdag, that's what's up. Yay. Jag tycker inte om finans, alldeles för mycket cynism. Skönt att alla dessa skitkurser är över snart. Ett års diaspora, men nu bara en kurs kvar. Och det är lika skönt varje gång man får tillbaka en tenta i en kurs - som man egentligen inte tyckt om, men vet är väldigt bra att kunna - godkänd.

Måste hitta en theme song till den här tentan. Någonting med mycket adrenalin och känsla av att övervinna något, alternativt att "hela världen är emot oss men vi visar dem, minsann!"
Cat Power, Sufjan Stevens och Iron & Wine som jag överkonsumerar just nu funkar inte riktigt så...

Några tips?

Dagens låt: The Decemberists - Like a Lion

Vissa dagar gillar dig inte.

Idag var en sådan dag. För min del är sånt där väldigt väderbetingat. Det roliga är dock att när man väl förväntar sig att allt ska gå åt helvete (baserat på tidigare erfarenhet) har saker och ting en lustig benägenhet att faktiskt göra det också. Som ett brev på posten.

Casal García tar (som tur är) udden av det mesta. Det och fina fisken. Det positiva med att bo hemma. Vilket för övrigt är ett väldigt roligt uttryck, för vem bor egentligen borta?


Jag vill ha solsken, värme, en feelgood-film och en kram. 

Dagens låt: Cat Power - After It All



ps. Ctrl + S, alltid Ctrl + S!!!! ds,

Aaaaaarrgggh!

Sådärja, ännu ett viktigt inlägg i samhällsdebatten.


Oh, and nästa nummer av tidningen är på väg ut i världen! M & jag är lika missnöjda som vanligt, men det är så det är att...aldrig vara nöjd...

Och jag behöver verkligen nånting varmt runt mig.

Dagens låt: Iron & Wine - Naked As We Came
En riktig kärlekslåt. Vilket inte säger någonting om någonting.

Ta dig samman flickebarn!


Så står det i 72 punkts storlek på worddokumentet.

Jag försöker skriva en uppsats i juridik, men det går lite sisådär så att säga.

Allt material är ett enda virrvarr där formuleringar som "...Vad köparen har fog att förutsätta att bli upplyst om är motsatsen till det han har fog att förvänta sig av varan..." och "...Han kan dock undgå detta genom att upplysa om bristen i varan. Detta förhållande bör dock ej beskrivas som en upplysningsplikt då en plikt att upplysa endast följer av att säljarens felansvar relateras till hans onda tro..."  tydligen ska vara viktiga, men deras innebörd inte helt uppenbara. Inte heller uppsatsens syfte eller önskade utformning är känt. Känns...återigen lite sisådär...

Vad fan vill de mig???
Jag för mest en massa osammanhängande, kvasiintellektuella resonemang helt utan strukturering. Det här kommer nog att gå...lite sisådär...

Samtidigt är jag lite förvirrad av mig själv i förhållande till en ny bekantskap, en annan eftertraktad bekantskap och en tredje i princip förlorad bekantskap.

Det gör liksom inte det hela bättre att sitta och fundera på sådant...

Kollade just besökarstatistiken för att säkerställa att ingen kommer att läsa föregående inlägg. Men ni återvänder! Trots att det inte har hänt ett skit här sedan 2005. Vad håller ni på med, idioter? Tänk vad ni hade kunnat lära er på all denna värdefulla tid som ni slösar bort på att läsa den här skiten. Black & Scholes, för att nämna något. Och det kan ni bli rika på, till skillnad från det här.

Prioriteringar, människor. Prioriteringar...

Jag lever!

Så, vad händer?

Inte mycket. Eller, jo, nu ljög jag. Väldigt mycket. (händer). Jag är bakis på ett glas vin. Min förmåga att bli bakfull utan att ha varit full har nått oanade höjder. Nästan sådär så man börjar fundera på om det möjligtvis är något annat än alkhol som ligger bakom. Min stressmage håller ställningarna och orden "get my juices flowing" har fått en helt ny innebörd. Rätt coolt att man kan förstäras innifrån. Vilken symbolik, vilken poesi! 

Jaha, och annars då? 

Joråsåatte, ett nytt nummer av tidningen är på väg ut till tusentals stackars brevlådor. Denna gång kanske ett ännu sämre nummer än sist. Vad säger man? Weltklasse, definitivt weltklasse. Min cred-kollega och jag har tyvärr väldigt olika uppfattningar om vad bra layout innebär, vilket får till följd att jag blir skitbossig och vill ändra på en massa layouter som hon har gjort. Jag är elak, jag vet. Men jag vill ändå kunna stå för det som jag officiellt står som ansvarig för. Och så är hon väldigt slarvig, min cred-kollega. Hon kollar aldrig så att strecken går ihop , linjerna är lika och rutsystemet är logiskt. Det måste man göra! Det är vad som ger intrycket av en "riktig" tidning. Sen kan man ha hur dålig smak som helst, men fungerar de där tre sakerna så kommer det att se mer eller mindre proffsigt ut iallafall. I love the little hoppetossa, men strecken måste ju gå ihop! Utan att låta det minsta högtravande: tidningen är så mycket större än hon och mig. Än våra egon borde vara. 
Ibland öppnar jag sidorna hon har gjort och kollar strecken och linjerna i smyg. Bad, bad Loveseat. Ibland gör jag till och med "alternativa layouter". Really bad, bad Loveseat. Fy.  

Gjort några intressanta iakttagelser på sistone?

Jo, faktiskt. Funny you should ask! Det är ganska skrämmande hur bekräftelsetörstande folk runt omkring en är. Vilket leder till superfyllor och blåmärken både inuti och utanpå. Människor är desperata, varje arena är en köttmarknad och allt är hett villebråd. Allt är tillåtet, ingenting spelar någon roll. Att konversera med andra har bara ett enda syfte: att utreda om han/hon är normal nog att man ska slippa skämmas för mycket morgonen efter. Är det i den här åldern eller kommer det att vara såhär från och med nu? Är alla rädda för att bli medelålders och ensamma? Ingen lever för sin egen skull, allt man gör är för att hitta den där andra. Igår var det fest i Skrapan och en vän hamnade i säng med en annan väns span. Den tog hårt. Som sagt, allt är tillåtet.
Det låter som om jag tar avstånd från allt, vilket kanske inte riktigt stämmer. Jag är också skiträdd för att bli gammal och ensam. Jag tycker också att alla andra spelar i en högre liga än mig. Vilket också är anledningen till att jag jobbar stenhårt på att ge intrycket av att verka tycka att alla andra spelar i en lägre liga än mig. Vissa saker skriver man bara inte. Fast jag gjorde det just. Fan också, varför kan jag inte bara skriva om min nya klänning, det senaste numret av ELLE och mitt favorit-recept på varm choklad!    


Och wikipedia är rätt roligt.

Sökte just på något och råkade komma till rubriken Shredder & Splintered (TMNT 1987), vilket tydligen skulle ha 100% relevans. Det visade sig att Shredder & Splintered är "episod nummer fyra av den tecknade tv-serien Teenage Mutant Ninja Turtles. Episoden ingår i miniserien "Heroes in a Half Shell". Jaha, det var som fan! Har ju alltid undrat...


Dagens låtval: Andrew Bird - Cracklebird