Smalltown Playboys
Fast det mesta bottnar nog egentligen i min naturliga fallenhet för snålt beteende. Joakim von Anka och jag är nog släkt. Hoppas jag ärver.
När sedan kvällen skulle planeras funkade tydligen inte längre det som jag, Carin, Maria och Jonas tänkt oss, så vi stod där helt utan idéer. WTF, vi åker till Eskilstuna! tänkte vi. Varör inte? För att Kent kommer därifrån, kunde någon ha invänt. Men det gjorde ingen, så Eskilstuna blev det.
Om en timme avgår bilen mot en av Svea rikes mindre kända metropoler som utförligt ska utforskas. Tänk om vi gått miste om Sveriges bästa uteställen i alla dessa år! Chanserna känns väl pretty remote, men tänk om! Återkommer med rapport imorgon.
Odd One Out
Det första var att det ibland, om man har tur, kanske, eventuellt, i någon mån, kan löna sig att plugga. Redovisningstentan, som var en stor bov i magsårsdramat, gick - hör och häpna - bra. Jävligt bra.
Oftast går det rätt så bra. Jag är inte den välkända chokladmjölkdryckens namne. Och det ska jag fan vara stolt över. Loveseat - ett vasst strå i stacken.
Den andra grejen sades under ett lunchseminarium i plugget. Det var hög kändisfaktor i KAW med både Kristian Luuk och Peter Wolodarski där. Det var dock ingen av dem som stod för det uttalande som kändes så bra.
Det var VD:n för Garbergs som sa att "iallafall i kommunikationsbranschen så måste du vara ett original. Du måste våga vara du och du måste marknadsföra dig själv. Bakom åsikterna och måste det finnas en person."
Tack.
Som kontrast mot det jag skrev för ett tag sedan om att konformism är nyckelordet och det bästa var att inte sticka ut ur stacken...
Det finns hopp. Och solen fortsätter att skina.
Lyssnar just nu på Lanias last.fm och TV on the Radio - Wolf Like Me kom just på. Är imponerad!
On This Page You See a Hippopotamus
Helt plötsligt blir man glad.
Helt plötsligt tror man att man är odödlig och kan gå i bara t-shirt, fastän det bara är 13 grader varmt egentligen. Självklart blir man ju också då förkyld igen.
Helt plötsligt startade golfsäsongen abrupt (utan att man hunnit värma upp sina otämjda leder) och att duffa slag efter slag på rangen är inte längre accepterbart eftersom det snart är dags att ge sig ut på banan.
Helt plötsligt blev det uppenbart: du måste ha ett sommarjobb!
Helt plötsligt fick jag lite färg i ansiktet. Tur det, jag börjde bli genomskinlig.
Helt plötsligt är glass basföda.
Vad jobbigt det blev att läsa mening efter mening inledas på samma sätt. Nu får jag skita i det här. Jag skriver kasst och Sverige-Nordirland har satt igång.
Dagens visdomsord: Vakna flodhästar eller sovande, det spelar ingen roll. De är tamejfan de fulaste djuren på hela jorden!
Cheers Darlin'
Igår såg jag Damien Rice på Cirkus. Helt fantastiskt bra var det. Vanligtvis brukar jag sakna en del låtar när konserten är slut. Det var bra, men det hade varit kanonbra om den låten hade spelats. Men igår kändes det inte så.
Och jag menar inte det på ett dåligt sätt. Jag var inte mätt när jag lämnade konserten, men jag saknade inte heller något. Helt fantastiskt. det enda jag hade kunnat önska var att han inte körde Coconut Skins så tidigt. Jag hade nog velat längta och svettas lite längre...
Och namnet klingar ju så fint också.
Damien
Rice.
Och hans små historier om upptäcksfärder dit någon aldrig vandrat och om att bli dissad en regntung kväll i Dublin.
Men framförallt hans repertoars nästan totala avsaknad av glada sånger.
?This song is kinda, sorta, happy...?
Världsklass Damien, världsklass.
One Night in Bangkok
Bortsett från det är det en otroligt vacker dag idag. Började fint med solsken och födelsedagsväckning för farsan som är halvvägs till hundra minus fyra. Det är lite av en tradition vi har. När någon fyller år kliver de andra upp tidigare, kommer in i rummet sjungandes. Födelsedagsbarnet vrider lite på sig (utan att öppna ögonen) och låtsas, på ett lite överdramatiskt sätt, precis vakna, trots att han/hon i själva verket varit vaken i en halvtimme. Den sjungande skaran trängs ihop i sängen och ignorerar morgonodören från den nyvakne, lämnar över ett gäng paket och lutar sig förväntansfulla tillbaka. Öppning, glada/ansträngda leenden från födelsedagsbarnet, kramar.
Kanske inte en särskilt ovanlig tradition, men en fin en.
Försöker motivera mig själv till att ta mig i kragen och börja plugga statistik.
Det går inte så bra.
Huvudvärk borde räknas som en giltig ursäkt, eller hur?
Dagens fråga: Vem åker på en långweekend till Bangkok? Man hinner ju bara dit och tillbaka i princip. Fler timmar på ett flygplan än i själva landet. One night in Bangkok liksom. Tidsbrist? Nu får folk fan ta och ge sig...
The Wind Starts Blowin'
Tentorna kan ta och screw themselves. Äh, det fixar sig nog.
Nu är det ett nytt avsnitt av House. Han är det bästa som hänt tv sedan...igår...
Death or Glory
Hade en snygg kjol på mig idag. Det var ju bra iallafall...
Annars är det inte så mycket som funkar just nu. Har gått och lagt mig i yttersta riskzonen för magsår. Den där zonen där man måste knapra tabletter för att slippa få sår. Det gjorde ohyggligt ont innan jag till slut fick inse att jag nog inte skulle lyckas behålla medvetandet om jag bortprioriterade läkarbesök mot ett väldigt viktigt seminarium.
Det var lite av en väckningssignal. Vad fan höll jag på med? Hälsa vs. Allt annat? Skit i tentorna, skit i tidningen, skit i Enterprise Day, skit i sommarjobb - har man ingen mage/fått en hjärtattack blir det inte så mycket av det där iallafall.
Tenta på onsdag, ja. Borde väl plugga, men självdisciplinen är inte den högsta. Klarade just en kassaflödesanalys galant, so I figured I deserved some time off. Hej bloggen!
Det är otroligt vad skönt det är att få ventilera lite. Det här är väl en ganska omysig liknelse, men det är lite som att prutta när man har ont i magen. Känns mycket bättre när man fått släppa ut det.
Jag är lite speciell.
En av dagens observationer: Man ska inte vara speciell. Allra helst ska man smälta in i mängden som om man vore legerad med den. Inte höras och framförallt inte synas. Udda = illa. De är duktiga/coola/whatever, men de är ensamma. Det är ganska logiskt egentligen. Det är ensamt att vara annorlunda. (Observation från landet lagom - inte uttalat självupplevt.)
A Promise That You Can't Keep Is Not a Promise at All
Lania sa att hon svikit sitt nyårslöfte. Hon skulle tänka mindre och våga mer. Jag kommer ihåg när vi på nyårsdagen promenerade runt Långsjön och återigen förundrades över hur övernaturligt lika vi tänker ibland. Mitt löfte (utan att ha hört hennes) var ju att vara modig.
Tyckte att det var ett skitbra löfte, det gick ju att applicera på så otroligt mycket!
Synd bara att det är ett löfte som jag inte kan hålla. Jag är inte modig! Fast jag är inte heller feg, mest bara blyg, obekväm och en aning osäker.
Å andra sidan är det 9½ månader kvar av året. Lots of time to change. Får man börja om?
Up All Night
Oh well.
Fick äntligen hem Tidskriftsdesign-boken. Wieehouu. Inget mera sovande alltså. Dagarna: tentaplugg, Nätterna: läsa tidskriftdesign. Äh, sömn är överskattad ändå... Kaffe is da shit.
Såg idag GB:s säsongsnyheter i glassdisken; Magnum mörk låter mycket lovande. Ser fram emot vårdagar med öppen jacka.
Mums.
Gonatt.
En U-sväng Inslagen i Folie
Förra veckan var läskigt bra. Jag var onaturligt positiv, glad, stark, behövde varken äta eller sova och var ändå oförskämt pigg. Jag var odödlig!
Den här veckan är precis tvärtom. Jag är ständigt trött, det känns som att den gråa himlen trycker sig ned över mitt huvud, nacken gör ont, väskan är ovanligt tung, jag är svag som en överkokt vit sparris, ångesten över allt jag borde (men aldrig kommer att) hinna kryper sig tätare inpå och jag presterar dåligt. Som en extra bonus har jag konstant bad hair days.
Jag har gjort en U-sväng helt enkelt. En U-sväng inslagen i folie. Det känns som att riktningen bytts och det inte är tillfälligt. Jag har helt enkelt blivit bitter. Tant vid 20 års ålder. Jag fick i och för sig, när jag var yngre, alltid höra att jag var "väldigt mogen för min ålder".
Sådana här gånger får man bara bita ihop och göra det man måste. Intala sig själv att det inte är bestående. För det är det inte, det är det aldrig. Snart skiner solen igen. Kanske imorgon. Man måste ha lite jobbigt ibland för att kunna uppskatta att ha det bra. I ett väldigt skruvat resonemang borde jag alltså vara glad att det är lite tungt just nu...
Dagens låt: Ed Harcourt - Until Tomorrow Then
...Sådärja! Nu spillde jag kaffe över hela skrivbordet. Härligt. En refräng spelas om och om igen i huvudet: "oh baby, you've ain't seen nothin' yet..."
Sister, Do You Know My Name?
Tänk om människor som vet vem jag är läser det här. Det vore ju inte så bra.
Det är så mycket som man skriver som egentligen kanske bara borde finnas på ett skrivblock undangömt under sängen. Sedan bara råkar det hamna på internet där lite drygt nio miljoner människor kan läsa det jag skriver. Tur att jag inte skriver på engelska längre. I och för sig känner inte jag sådär jättemånga som kan läsa engelska och inte svenska, så det skulle inte göra någon större skillnad. Hursomhelst.
Mycket jag skriver kan misstolkas så grovt. Mycket jag skriver säger så mycket om mig. Kanske borde börja med "dagens outfit" istället. Inte alls lika självutlämnande.
Jävla smart det är att ha en bild på sig själv på sidan när man inte vill bli igenkänd... Fast jag hoppas ju att ingen känner igen mig från bilden om man inte vet att det är jag. Tanken med den var att den skulle vara lite poetisk och grumlig - en bild fångar bara ett ögonblick, så en bild kan aldrig tala sanning. Därför spelar det ingen roll om bilden jag har är fem år gammal; jag såg lika lite ut som på bilden fem sekunder efter att den är tagen som jag gör idag. Ur ett rent filosofiskt perspektiv då.
Fan, varför läser jag ekonomi egentligen? Jag borde sitta där med Sokrates och grabbarna och pimpla rödvin.
Ett par små tankar på en söndagskväll. Nu är det Life On Mars.
/Incognito
Novocaine For the Soul
Det kanske är bäst om det blev såhär, att ta det lite lugnt på den fronten... Det är otroligt mycket lättare att tentaplugga då. Inte med det sagt att plugga är något jag faktiskt gör, but still. Måste förresten lägga av med att slänga in en massa engelska ord överallt. Det är ruggigt fånigt á la ?jag är för internationell för att hålla mig till svenska?. Ge mig en vecka i USA så kommer jag väl hem med amerikansk brytning, som Victoria Silvstedt...
Fast nu kom jag ju ifrån ämnet lite: avsaknaden av rosa moln. Klart att jag vill ha rosa moln och sockervadd, vem vill inte det? Men timingen kan ju vara avsevärt mycket bättre. Just nu har jag ju knappt tid med ett liv, så jag låtsas helt enkelt att jag rationaliserat bort det. Så får det bli.
Fast det ska ju sägas att jag blir väldigt grym på att plugga. Sammanbitna tänder, tiger-blicken, I'm gonna get you, you damn accounting principles question you! Tidigare brydde jag mig inte lika mycket, nu är det mer som en grej jag måste bevisa för mig själv, att jag klarar av det här, att jag är grym liksom.Patetiskt försök till självbevarelsedrift? Check!
Sådärja. Annars då? Vaxat Audin något på sistone? Borde förresten sätta mig ned och skriva ett brev till Carin borta i Kanada, på tal om vax, eller audis eller nåt åt det hållet...
Det är bara det att det liksom aldrig blir av. Det här är delen där jag försöker bortförklara varför (?jag har ju aldrig tid?, ?jag vet inte vad jag ska skriva?, ?vi kan prata när hon kommer hem?), men sanningen är ju trots allt att brevskrivandet är ett nedprioriterat område hos mig. Så till den milda grad att det inte existerar. Eller jo, en gång till Lania när hon jobbade på kolla en sommar och vara borta i två (!) hela veckor. Vad säger man? Jag saknade henne...
Dagens upptäckt: Om mjölk har passerat sitt bäst-före-datum med en månad kommer den huvudsakliga massan att ha antagit en fast form. Det är möjligt att det utanför detta flyter en vitaktig, vattenliknande substans. Detta gäller såväl röd som grön mjölk. Det är därför lönslöst att försöka pressa ut den ur paketet. Släng skiten!
Slow & Low
Chapter One: he's just not that into you if he's not asking you out
"Because if he likes you, trust me, he will ask you out.
Many women have said to me, "Greg, men run the world." Wow. That makes us sound pretty capable. So tell me, why would you think we could be incapable of something as simple as picking up the phone and asking you out? You seem to think at times that we're "too shy" or we "just got out of something." Let me remind you: Men find it very satisfying to get what they want. (Particularly after a difficult day of running the world.) If we want you, we will find you. If you don't think you gave him enough time to notice you, take the time it took you to notice him and divide it by half."
/Maybe He's Just Not That Into You
Greg Behrendt, Liz Tuccillo
Det fanns ju egentligen bara en bra anledning till att jag gick igår...
Det är otroligt lätt att förklara allt som inte är som du vill att det ska vara med ursäkten att det kanske är du som inte är som du borde vara.
Därför väljer jag helt enkelt att tro att han i själva verket tycker att jag är asjobbig som håller på att semi-flörta och vill bara bli av med mig på något sätt. Är man på botten är den enda vägen uppåt, liksom.
Antagligen är det en flickvän inblandad nånstans. Eller så är det bara jag som är helt totalt jävla ointressant.
Fan jag jag skulle vältra mig i självömkan såhär på lördagsmorgonen. nej, positivitet klär mig mycket bättre. Kom igen! Positiva saker? Hmmm... Positiva...? Saker...
Jo:
- Den 23 mars kommer Damien Rice till stan och jag har för en gångs skulle lyckats tajma (hatar förresten när man stavar svengelska ord på svenska, men hade någon förstått "tima"?) så att den senaste skivan är favoritskivan just när artisten har sin spelning.
- Har vi tur blir det en sommar i år också och i sådana fall är vi en dag närmare den än vad vi var igår.
- Två personer kom fram till mig och Malin igår och sa att de tyckte att vi gjorde ett härligt inspring. Det betyder att bara 273 personer tycker att vi är inkompetenta mongos. Two down, a few more to go...
- Jag dricker ungefär lika snabbt som jag äter, d.v.s 1/27 av en vanlig människas hastighet, därför misslyckades jag fatalt med att bli lite full igår. Synd, det hade underlättat. En cider han jag klämma i mig. EN!
Men det var ju det positiva vi skulle dra fram: jag är inte bakfull över huvud taget.
Ser fram emot en lååång dag av pluggintentioner som slutar i att jag sorterat LP-samlingen, läst DI, DN, Aftonbladet och Metro, kanske också det senaste numret av BRÖD, ätit lunch i två timmar, hoppat och skuttat lite med Galendanslistan på iPoden...