Good Day, Good Sir
Man skulle nog kunna kalla mig en riktig kalaspingla. Inte utseendemässigt kanske, men en sån där som kirrar biffen liksom.
Varav denna optimism?
1. Jag är ledig idag. Okej, jag är ledig mest hela tiden eftersom jag inte pallar att jobba på mitt cp-jobb mer än 3 dagar i veckan, men idag känner jag mig lite extra ledig sådär...
2. Jag har fixat alla ärenden som jag skulle fixa. I.e. jag har ringt banken och fixat med fonderna (big bucks - here I come!), jag har ringt vårdcentralen och fastställt att jag är onormal, men bara marginellt och dessutom har jag fixat och trixat med företagets ekonomi.
3. Det är helkasst väder, vilket totally legitimerar en slappardag framför tv:n, eller i soffan med en varm choklad i ena handen och en bok i andra. Fan, vi har ju ingen mjölk! Blir nog tvungen att gå till centrum och handla lite. Då har vi fixat dagens motion också.
Eftersom jag är en webdesigndyslektiker har jag inte kunnat ändra designen på this little sucker mer än till en annan likvärdigt trist stilmall. Måste man betala and shit för att kunna personalisera lite?
Ska till och med individualitet bli de rikas förmån?
Skönt att jag ska bli svinaktigt rik då...
(Mån)dagens mest värdiga lottovinnare: Nicklas Kronwall. Visst, han är gammal djurgårdare, vilket borde få alla mina kroppsliga organ att stöta bort honom, men han verkar bara vara ett sånt hedersknyffe. Som i OS till exempel när han lovade att han skulle ge bort sin guldmedalj till vem-det-nu-var-som-blev-skadad-och-inte-kunde-fortsätta-spela-så-Kronwall-fick-ta-hans-plats om det nu blev som ryktet gick; att laget inte skulle få tillräckligt många medaljer. Imagine that! Att ge bort sin guldmedalj! Aaaaaww!
Nu i måndags lyckades han dessutom gå och skrapa fram en miljon på en trisslott.
Är det någon som blivit mångmiljonär på att leka hela dagarna som vore värdig att vinna på lotto så måste det ju vara han!
Varav denna optimism?
1. Jag är ledig idag. Okej, jag är ledig mest hela tiden eftersom jag inte pallar att jobba på mitt cp-jobb mer än 3 dagar i veckan, men idag känner jag mig lite extra ledig sådär...
2. Jag har fixat alla ärenden som jag skulle fixa. I.e. jag har ringt banken och fixat med fonderna (big bucks - here I come!), jag har ringt vårdcentralen och fastställt att jag är onormal, men bara marginellt och dessutom har jag fixat och trixat med företagets ekonomi.
3. Det är helkasst väder, vilket totally legitimerar en slappardag framför tv:n, eller i soffan med en varm choklad i ena handen och en bok i andra. Fan, vi har ju ingen mjölk! Blir nog tvungen att gå till centrum och handla lite. Då har vi fixat dagens motion också.
Eftersom jag är en webdesigndyslektiker har jag inte kunnat ändra designen på this little sucker mer än till en annan likvärdigt trist stilmall. Måste man betala and shit för att kunna personalisera lite?
Ska till och med individualitet bli de rikas förmån?
Skönt att jag ska bli svinaktigt rik då...
(Mån)dagens mest värdiga lottovinnare: Nicklas Kronwall. Visst, han är gammal djurgårdare, vilket borde få alla mina kroppsliga organ att stöta bort honom, men han verkar bara vara ett sånt hedersknyffe. Som i OS till exempel när han lovade att han skulle ge bort sin guldmedalj till vem-det-nu-var-som-blev-skadad-och-inte-kunde-fortsätta-spela-så-Kronwall-fick-ta-hans-plats om det nu blev som ryktet gick; att laget inte skulle få tillräckligt många medaljer. Imagine that! Att ge bort sin guldmedalj! Aaaaaww!
Nu i måndags lyckades han dessutom gå och skrapa fram en miljon på en trisslott.
Är det någon som blivit mångmiljonär på att leka hela dagarna som vore värdig att vinna på lotto så måste det ju vara han!
Mistake no. 548
Varför är det jag som ska ta hand om det?
Det är långt ifrån första gången vi har den här diskussionen.
- Det är du som lär dig en massa saker, säger Far.
- Men jag vill inte lära mig en massa saker! Jag skiter i det, säger jag och liknar en treåring som just blivit tillsagd att hon måste äta upp sina grönsaker om hon vill gå ut och leka. Jag inser absurditeten i uttalandet redan innan jag säger det, men jag släpper ut det ändå: jag vill ha cred, inte kunskap!
- Sluta vara barnslig Soffan, svarar Far. Om du bara förstod vad du lär dig! När jag var 19 bast kunde jag inte tvätta ett par byxor, än mindre driva ett företag. Visst, de andra två kan stoltsera med att de drivit ett litet företag, men det är bara du som i själva verket kan. Och nu när du har gjort det här och när du sen har gått ut Handels (som jag inte har kommit in på än, reds. anm.), fan unge: hela världen kommer att ligga för dina FÖTTER!
Du kommer att märka att människor som de kan komma ganska långt på att verka kunna saker, men det visar sig. Det visar sig alltid till slut om det bara är en fasad, Soffan!
- Men om det nu är så, om jag är så jävla vass och de inte alls besitter samma kvaliteter, hur kommer det sig att det är de som sitter där med jobberbjudanden och styrelseuppdrag - medan jag är fast i träsket?
Far suckar, tar sin sista klunk kaffe och svarar: "ska vi åka och handla mat nu?"
Vi var inte mogna att föra vidare företaget i den riktiga världen. Som affärsmänniskor var vi mogna, men inte som människor. Som vänner.
Och inte visste jag att jag genom att ta ansvaret för ekonomin också tog ansvaret över hela företaget.
Inte förstod jag att hela verksamheten skulle avstanna bara för att jag försvann i 9 veckor.
Inte heller förstod jag att allt återigen skulle hamna på mitt ansvar så fort jag kom igen. Vi hann inte ens hälsa innan bokföringsunderlaget var överlämnat och dörren var stängd igen, för hon skulle åka och slå på driving rangen. Å andra sidan kan man ju välja att se det på ett positivt sätt: om jag, som ändå bara är en tredjedel av helheten är helt oumbärlig, om ingenting fungerar utan mig - då säger väl det ganska mycket positivt om min förmåga?
Å andra sidan är ju jag inte känd för att vara the original lilla solstråle - så det vore ju dumt att börja nu.
Fan, jag känner mig som Paul Simonom. Det var faktiskt han som skrev Guns of Brixton!
Det är långt ifrån första gången vi har den här diskussionen.
- Det är du som lär dig en massa saker, säger Far.
- Men jag vill inte lära mig en massa saker! Jag skiter i det, säger jag och liknar en treåring som just blivit tillsagd att hon måste äta upp sina grönsaker om hon vill gå ut och leka. Jag inser absurditeten i uttalandet redan innan jag säger det, men jag släpper ut det ändå: jag vill ha cred, inte kunskap!
- Sluta vara barnslig Soffan, svarar Far. Om du bara förstod vad du lär dig! När jag var 19 bast kunde jag inte tvätta ett par byxor, än mindre driva ett företag. Visst, de andra två kan stoltsera med att de drivit ett litet företag, men det är bara du som i själva verket kan. Och nu när du har gjort det här och när du sen har gått ut Handels (som jag inte har kommit in på än, reds. anm.), fan unge: hela världen kommer att ligga för dina FÖTTER!
Du kommer att märka att människor som de kan komma ganska långt på att verka kunna saker, men det visar sig. Det visar sig alltid till slut om det bara är en fasad, Soffan!
- Men om det nu är så, om jag är så jävla vass och de inte alls besitter samma kvaliteter, hur kommer det sig att det är de som sitter där med jobberbjudanden och styrelseuppdrag - medan jag är fast i träsket?
Far suckar, tar sin sista klunk kaffe och svarar: "ska vi åka och handla mat nu?"
Vi var inte mogna att föra vidare företaget i den riktiga världen. Som affärsmänniskor var vi mogna, men inte som människor. Som vänner.
Och inte visste jag att jag genom att ta ansvaret för ekonomin också tog ansvaret över hela företaget.
Inte förstod jag att hela verksamheten skulle avstanna bara för att jag försvann i 9 veckor.
Inte heller förstod jag att allt återigen skulle hamna på mitt ansvar så fort jag kom igen. Vi hann inte ens hälsa innan bokföringsunderlaget var överlämnat och dörren var stängd igen, för hon skulle åka och slå på driving rangen. Å andra sidan kan man ju välja att se det på ett positivt sätt: om jag, som ändå bara är en tredjedel av helheten är helt oumbärlig, om ingenting fungerar utan mig - då säger väl det ganska mycket positivt om min förmåga?
Å andra sidan är ju jag inte känd för att vara the original lilla solstråle - så det vore ju dumt att börja nu.
Fan, jag känner mig som Paul Simonom. Det var faktiskt han som skrev Guns of Brixton!
Rear Window
Såg Hitchcock's Rear Window tidigare idag. Inget kan göra en regnig dag bra som Hitchcock, kaffe, en god macka och en fleecefilt.
Fan också! Allt var bättre på den tiden: filmerna, kläderna, till viss del musiken, vädret också säkert... Inte ens 20 fyllda och redan bakåtsträvande...
Dagens citat: "I put gin in my milk to kill all the germs"
Ibland skulle jag också vilja vara sådär självdestruktiv, smutsig, ruffig, snygg, deprimerad, komplicerad och cool. Hell of a lot better än deprimerad och goody goody two shoes.
Fan också! Allt var bättre på den tiden: filmerna, kläderna, till viss del musiken, vädret också säkert... Inte ens 20 fyllda och redan bakåtsträvande...
Dagens citat: "I put gin in my milk to kill all the germs"
Ibland skulle jag också vilja vara sådär självdestruktiv, smutsig, ruffig, snygg, deprimerad, komplicerad och cool. Hell of a lot better än deprimerad och goody goody two shoes.
Breakfast Aristrocrat
Jag hoppas verkligen att den här bloggen aldrig reduceras till en dagbok. Det är det det börjar. Sedan är nästa naturliga steg en beskrivning och ett foto av vad man lagade till middag och efter det är det inte långt ner i den djupaste gropen av webslöseri. Jag vet inte ens om jag vågar säga orden:
Dagens outfit.
För att inleda detta tänkte jag berätta om dagens bakprojekt. Eller, ja, hardcorekockar skulle väl klassificera det mer som omrörning av ingredienser nerhällda i en bunke än bakning, men då tar de inte hänsyn till att det faktiskt var ungsrostning involverat i framställningen av Loveseat's übermüsli. (Haha, jag lyckades skapa ett ord med 2 ü:n - kudos to me!) Gick efter något gammalt trött GI-recept, men eftersom jag har lite svårt för det här med att följa skrivna regler (tänker alltid att de bara är skapade för människor som inte kan tänka själva - jag är vassare än så, alltså: reglerna gäller alla andra, inte mig...) lyckas jag aldrig göra något efter receptet heller. Seriöst, vem vill käka havrekli? Så jag uteslöt det och hällde i lite mer russin och kokos istället och toppade med kardemumma och kanel.
Nu äter jag alltså officiellt hemmagjord müsli till frukost. Tourigare än så blir det nog inte.
Undrar förresten om man kan få ett överskott av fiber. Så mycket sånt skit som jag stoppar i mig, jag borde ha rännskita jämt. Å andra sidan är det enda jag vet om min mage att klockan är 19.43. (Klassisk Zacke)
Dagens insikt: Jag har ca 458 st svagt orangeprickiga visitkort som jag aldrig kommer att få någon användning av. Grattis skogen!
Dagens outfit.
För att inleda detta tänkte jag berätta om dagens bakprojekt. Eller, ja, hardcorekockar skulle väl klassificera det mer som omrörning av ingredienser nerhällda i en bunke än bakning, men då tar de inte hänsyn till att det faktiskt var ungsrostning involverat i framställningen av Loveseat's übermüsli. (Haha, jag lyckades skapa ett ord med 2 ü:n - kudos to me!) Gick efter något gammalt trött GI-recept, men eftersom jag har lite svårt för det här med att följa skrivna regler (tänker alltid att de bara är skapade för människor som inte kan tänka själva - jag är vassare än så, alltså: reglerna gäller alla andra, inte mig...) lyckas jag aldrig göra något efter receptet heller. Seriöst, vem vill käka havrekli? Så jag uteslöt det och hällde i lite mer russin och kokos istället och toppade med kardemumma och kanel.
Nu äter jag alltså officiellt hemmagjord müsli till frukost. Tourigare än så blir det nog inte.
Undrar förresten om man kan få ett överskott av fiber. Så mycket sånt skit som jag stoppar i mig, jag borde ha rännskita jämt. Å andra sidan är det enda jag vet om min mage att klockan är 19.43. (Klassisk Zacke)
Dagens insikt: Jag har ca 458 st svagt orangeprickiga visitkort som jag aldrig kommer att få någon användning av. Grattis skogen!
You feel that itch in your petticoat, your pretty pretty petticoat
Vem visste att ordet ”petticoat” kunde låta så bra?
De knappt byxmyndiga chapsen i Kooks tydligen. Just nu är jag lite kär i dem... Och i Dirty Pretty Things och i We Are Scientists - för att inte tala om Guillemots! Men allra mest kär är jag nog i min Lania. Det hade varit ett riktigt knapert år musikmässigt om det inte hade varit för henne...
Har lyssnat på Kooks hela dagen idag. Perfekt på tåget in till stan på morgonen. Mums. Å andra sidan hade varit perfekt på kundtoaletten på SEB-banken, i gångtunneln under Brovaktarvägen, med en latte i ena handen strollandes ner för Götgatspuckeln eller joxande med trasan på Bollmora IP:s grusplan. Var helt enkelt på rätt humör.
Det Ordnar Sig
Det låg ett kompendium bland all skit som kära bror lämnat på bordet i allrummet: "det ordnar sig" med stora svarta bokstäver. Antagligen handlar det om redovisning inom idrottsorganisationer eller nåt annat i samma skoj-klass som grönmögelost,men det skiter jag i. Det är ett TECKEN! Det kan ju inte vara en slump att jag råkade fästa ögonen på det där som legat där i säkert ett halvår just idag!
Post travel depression. Undrar om det är ett vedertaget uttryck bland terapeuter? Om inte kan jag frivilligt anmäla mig som försökskanin till någon banbrytande terapuetstudent som vill göra en case study. Jag ser framför mig Bill Murray och den där skumma grabben i The Royal Tenenbaums... Så länge the money is right - I'll do anything!
Post travel depression. Undrar om det är ett vedertaget uttryck bland terapeuter? Om inte kan jag frivilligt anmäla mig som försökskanin till någon banbrytande terapuetstudent som vill göra en case study. Jag ser framför mig Bill Murray och den där skumma grabben i The Royal Tenenbaums... Så länge the money is right - I'll do anything!
Black Tongue
Det är fan inte helt lätt att ta tag i saker och ting.
1. Har i nuläget ingen fungerande mobil. Orka köpa ny? Nä, vänta på svar från bussbolagets lugagge loss department först.
2. Hade första dagen på jobbet idag. Det sög. Det var t.o.m. värre än jag trodde innan. När jag var där var det inte alls så hemskt (om man bortser från den tumörliknande huvudvärken som infann sig efter en timme) - det var först när man kom hem som det blev riktigt illa: tanken på att behöva gå tillbaka dit imorgon igen. Och dagen efter det, och dagen efter det (egentligen inte, för det är lördag, men...)
Farsan tycker att jag är skitlöjlig som klagar - jag har ju ett jobb, det är inte alla som har. Well daddy, det finns de som trivs med sitt jobb också. Fast jag vet inte. Jag tror inte att jag är arketypen för att jobba helt enkelt. Har tittat igenom alla möjliga sommarjobbsannonser/deltidsjobb och det är inte direkt något som verkar skoj. Eller ens överkomligt. Det mesta känns mest som sitta-av-tiden grejer. Visst, ett jobb kan inte vara kul hela tiden, särskilt om det inte är den inom den karriär man inlett/utbildat sig till, men visst borde det inte kännas som att man bara räknar ner timmarna tills dagen tar slut?
You struggle through it and the days pile up in a nice little pile, until one magical day your salary shows up like a salvation army in your check account. For what? Vad ska du med pengarna till? Du jobbar (lever dig igenom dagarna så fort som möjligt) ju ändå bara!
Är inte jag den mest positiva människan du någonsin stött på?
Jag har fan issues...
Någon: Kolla, det är sol!
Jag: Snart börjar det nog regna...
Men vad ska man göra då? Den här sommaren känns om möjligt som den tråkigaste någonsin. Yeewhoo! Alla andra har hur mycket som helst att göra och jag bara sitter av tiden och känner samtidigt att jag borde göra något. Världen bara stannade. Det gick i 280, nu känns 140 som 8.
Man får väl ta och hoppas på att något jätteüberfantasticísimo händer och drar upp en ur den svarta gropen. Det brukar ju sägas att det händer när man minst anar det. Well, nu vore ett bra tillfälle! Jag är redo! Hit me!
Nu tänker jag tröstäta en massa godis tills jag mår dåligt och sedan få jättehemskt samvete över det och fundera över att bli bulimiker och spy upp allt, för jag är ju trots allt jätteduktig och tränar och har mig, då är det väl onödigt att överäta sånt där och lägga på sig istället för att tappa, men inse att jag aldrig skulle kunna tvinga mig själv att spy, för det är ju äckligt och istället misshandla mig själv mentalt eftersom jag inte har någon som helst rätt att klaga över mina banala i-landsproblem.
Ifrågasätt inte logiken. Jag är tjej, jag är jävligt låg - logik existerar inte längre. Det kanske är därför jag hänger ut mig själv som ett grislår i en spansk jamonería.
Dagens låt: Tänk texten till Together och musiken till Blue Veins av The Raconteurs.
1. Har i nuläget ingen fungerande mobil. Orka köpa ny? Nä, vänta på svar från bussbolagets lugagge loss department först.
2. Hade första dagen på jobbet idag. Det sög. Det var t.o.m. värre än jag trodde innan. När jag var där var det inte alls så hemskt (om man bortser från den tumörliknande huvudvärken som infann sig efter en timme) - det var först när man kom hem som det blev riktigt illa: tanken på att behöva gå tillbaka dit imorgon igen. Och dagen efter det, och dagen efter det (egentligen inte, för det är lördag, men...)
Farsan tycker att jag är skitlöjlig som klagar - jag har ju ett jobb, det är inte alla som har. Well daddy, det finns de som trivs med sitt jobb också. Fast jag vet inte. Jag tror inte att jag är arketypen för att jobba helt enkelt. Har tittat igenom alla möjliga sommarjobbsannonser/deltidsjobb och det är inte direkt något som verkar skoj. Eller ens överkomligt. Det mesta känns mest som sitta-av-tiden grejer. Visst, ett jobb kan inte vara kul hela tiden, särskilt om det inte är den inom den karriär man inlett/utbildat sig till, men visst borde det inte kännas som att man bara räknar ner timmarna tills dagen tar slut?
You struggle through it and the days pile up in a nice little pile, until one magical day your salary shows up like a salvation army in your check account. For what? Vad ska du med pengarna till? Du jobbar (lever dig igenom dagarna så fort som möjligt) ju ändå bara!
Är inte jag den mest positiva människan du någonsin stött på?
Jag har fan issues...
Någon: Kolla, det är sol!
Jag: Snart börjar det nog regna...
Men vad ska man göra då? Den här sommaren känns om möjligt som den tråkigaste någonsin. Yeewhoo! Alla andra har hur mycket som helst att göra och jag bara sitter av tiden och känner samtidigt att jag borde göra något. Världen bara stannade. Det gick i 280, nu känns 140 som 8.
Man får väl ta och hoppas på att något jätteüberfantasticísimo händer och drar upp en ur den svarta gropen. Det brukar ju sägas att det händer när man minst anar det. Well, nu vore ett bra tillfälle! Jag är redo! Hit me!
Nu tänker jag tröstäta en massa godis tills jag mår dåligt och sedan få jättehemskt samvete över det och fundera över att bli bulimiker och spy upp allt, för jag är ju trots allt jätteduktig och tränar och har mig, då är det väl onödigt att överäta sånt där och lägga på sig istället för att tappa, men inse att jag aldrig skulle kunna tvinga mig själv att spy, för det är ju äckligt och istället misshandla mig själv mentalt eftersom jag inte har någon som helst rätt att klaga över mina banala i-landsproblem.
Ifrågasätt inte logiken. Jag är tjej, jag är jävligt låg - logik existerar inte längre. Det kanske är därför jag hänger ut mig själv som ett grislår i en spansk jamonería.
Dagens låt: Tänk texten till Together och musiken till Blue Veins av The Raconteurs.
What's my name, bitch?
Well well,
Jag har visst semi-namnsdag idag. Inte för att mitt namn är viktigt nog att få en egen dag i kalendern, men den aningen mindre elegantare formen av namnet/versionen som de spanska lärarna envisades att kalla mig eftersom mitt namn tydligen var för svårt för att uttala har högtidligt tillägnats den 15 maj.
Halvgrattis till mig med andra ord då!
Det här bör firas! Ge mig ett par skor!
Jag har visst semi-namnsdag idag. Inte för att mitt namn är viktigt nog att få en egen dag i kalendern, men den aningen mindre elegantare formen av namnet/versionen som de spanska lärarna envisades att kalla mig eftersom mitt namn tydligen var för svårt för att uttala har högtidligt tillägnats den 15 maj.
Halvgrattis till mig med andra ord då!
Det här bör firas! Ge mig ett par skor!
You Say Party! We Say Die!
Jaha, så var man hemma igen då.
Lite mer världsvan, lite mer social kanske, lite smartare och lite tyngre, dock mobil-lös tyvärr. Annars är det mesta sig ganska likt. Fortfarande hopplöst jävla rödhårig.
I Stockholm också. Men det kändes väldigt konstigt att det helt plötsligt var alldeles grönt och blommigt och grejer ute. När jag åkte var det ju två meter snö (vad är 6 bokstäver för hårt snötäcke förresten?) och in some very twisted way kändes det helt osannolikt att tiden skulle gå framåt även hemma, även fast jag inte var där...
Jag vill bara såhär i förväg be om ursäkt för alla gånger jag kommer säga "I Spanien..." Feel free to tell me to put a sock in it at any time!
Det ska bli otroligt skoj att träffa mina vänner med usel musiksmak och konstig humor igen. Kanske till och med lika skoj som det var att få se Oxford's biggest slacker IRL. Vi hade ett par riktigt bra dagar i Inglaterra - för det krävs liksom inte så mycket för att vi ska trivas. Lite sol, regn, indierock och Thornton's-glass och allt är hunky dory. Vi trivs tillsammans liksom. Well, at least that's my side of the story dvs.. Haha, hon läser säkert det här och tänker "...well...ummm...eehh"!
Så nu när de glada dagarna börjar för resten av befolkningen börjar det dra ihop sig för mig. Slut på resande och festande och allmän livskvalité - tillbaka till:
- Hej, jag ringer ifrån ... och jag söker bara namnet på er (insert-the-most-obscure-work-title-imaginable)
- Nja, här är det bara jag och Klasse som jobbar serrö, så...
Alternativt:
- Ja, hej...
- Klick.
- Hallå? Hallå? Slampa. Vad är klockan? 08.07? Suck...!
Oh the anticipation! Äh, lite positiva sidor finns det ju med att vara hemma också: fri tillgång till internet, digital-tv, mat i skafferiet och någon som tvättar ens kläder åt en t.ex. (ja, jag vet att jag borde tvätta själv, men låt mig utnyttja vi-har-saknat-dig-så-perioden lite, ok?)
Dagens goda nyhet: The Raconteurs - Broken Boy Soldiers. Precis så bra som man vågade hoppas på. Och till tax-free pris dessutom. 1.50 £ in yo face!
Lite mer världsvan, lite mer social kanske, lite smartare och lite tyngre, dock mobil-lös tyvärr. Annars är det mesta sig ganska likt. Fortfarande hopplöst jävla rödhårig.
I Stockholm också. Men det kändes väldigt konstigt att det helt plötsligt var alldeles grönt och blommigt och grejer ute. När jag åkte var det ju två meter snö (vad är 6 bokstäver för hårt snötäcke förresten?) och in some very twisted way kändes det helt osannolikt att tiden skulle gå framåt även hemma, även fast jag inte var där...
Jag vill bara såhär i förväg be om ursäkt för alla gånger jag kommer säga "I Spanien..." Feel free to tell me to put a sock in it at any time!
Det ska bli otroligt skoj att träffa mina vänner med usel musiksmak och konstig humor igen. Kanske till och med lika skoj som det var att få se Oxford's biggest slacker IRL. Vi hade ett par riktigt bra dagar i Inglaterra - för det krävs liksom inte så mycket för att vi ska trivas. Lite sol, regn, indierock och Thornton's-glass och allt är hunky dory. Vi trivs tillsammans liksom. Well, at least that's my side of the story dvs.. Haha, hon läser säkert det här och tänker "...well...ummm...eehh"!
Så nu när de glada dagarna börjar för resten av befolkningen börjar det dra ihop sig för mig. Slut på resande och festande och allmän livskvalité - tillbaka till:
- Hej, jag ringer ifrån ... och jag söker bara namnet på er (insert-the-most-obscure-work-title-imaginable)
- Nja, här är det bara jag och Klasse som jobbar serrö, så...
Alternativt:
- Ja, hej...
- Klick.
- Hallå? Hallå? Slampa. Vad är klockan? 08.07? Suck...!
Oh the anticipation! Äh, lite positiva sidor finns det ju med att vara hemma också: fri tillgång till internet, digital-tv, mat i skafferiet och någon som tvättar ens kläder åt en t.ex. (ja, jag vet att jag borde tvätta själv, men låt mig utnyttja vi-har-saknat-dig-så-perioden lite, ok?)
Dagens goda nyhet: The Raconteurs - Broken Boy Soldiers. Precis så bra som man vågade hoppas på. Och till tax-free pris dessutom. 1.50 £ in yo face!