The Happy Book
Vilken tur jag hade som fick världens bästa rumskompis. Hon är en sådan där helt oförstörd varelse som aldrig överanalyserar saker, som skickar ett litet paket, varje dag i en vecka till, hennes kompis där hemma (som just har blivit dumpad av sin pojkvän) for att pigga upp henne, som mest bara är glad hela tiden...
Note to self: Glöm inte att fortsatta föra Happy Book.
Det finns en tangent på det har tangentbordet som heter PetSis. Trollar det fram en lillasyster månntro?
Kuriosa: alla svenska bokstäver i den här texten är tagna från en artikel som hette " Tuberkulos och gonorrè ökar i Sverige...
Note to self: Glöm inte att fortsatta föra Happy Book.
Det finns en tangent på det har tangentbordet som heter PetSis. Trollar det fram en lillasyster månntro?
Kuriosa: alla svenska bokstäver i den här texten är tagna från en artikel som hette " Tuberkulos och gonorrè ökar i Sverige...
The View From the Afternoon
Sahar ser den alltsa ut. Utsikten fran mitt sovrumsfonster...
There's No Song of Salamanca
Det finns ingen låt på engelska som heter något med "Salamanca". Illa. Kanske får man se till att fixa det själv då.
Men ja, så var den snart här. The day of departure. Imorgon 06.50 lyfter vi. Känns superfantastisch. Ich habe eine hampfelmann å annat sånt gott...
Efter ett tag kliver man över nervös-gränsen och hamnar på ren och skär acceptans...
Hade hej då-kalas för vännerna igår. En trevlig tillställning indeed. Fina filurer det där. Fin var kladdkakan med inbakad hemmagjord kola och smält vaniljglass också...
Näe, om man skulle ta och försöka pressa ned allt det som ligger uppradat på sängen i en resväska kanske... Wish me luck! Am sure as hell gonna need it...
Ikväll blir det gammal god okänd-snubbe-blir-känd-musiker-får-hybris-och-överdoserar-på-valfritt-intoxikerande-medel-får (som följd)-problem-med-sin-kvinna i form av Walk the Line med mamsen och papsen.
Vet inte hur det blir med internet-tillgång här framöver, men, well, det lär vi ju märka... Vet inte riktigt hur man överlever en längre period utan internet och jag känner inte riktigt för att ta reda på det. Kan tänka mig att det är som att förlora en arm - ungefär... Så vi hoppas helt enkelt på det bästa.
So long!
/S
ps. dom med ett intellekt över 45 lyckas nog hitta mig på resedagboken om det (mot all förmodan) skulle bli lite segt här och abstinensbesvären blir för svåra. ds
Men ja, så var den snart här. The day of departure. Imorgon 06.50 lyfter vi. Känns superfantastisch. Ich habe eine hampfelmann å annat sånt gott...
Efter ett tag kliver man över nervös-gränsen och hamnar på ren och skär acceptans...
Hade hej då-kalas för vännerna igår. En trevlig tillställning indeed. Fina filurer det där. Fin var kladdkakan med inbakad hemmagjord kola och smält vaniljglass också...
Näe, om man skulle ta och försöka pressa ned allt det som ligger uppradat på sängen i en resväska kanske... Wish me luck! Am sure as hell gonna need it...
Ikväll blir det gammal god okänd-snubbe-blir-känd-musiker-får-hybris-och-överdoserar-på-valfritt-intoxikerande-medel-får (som följd)-problem-med-sin-kvinna i form av Walk the Line med mamsen och papsen.
Vet inte hur det blir med internet-tillgång här framöver, men, well, det lär vi ju märka... Vet inte riktigt hur man överlever en längre period utan internet och jag känner inte riktigt för att ta reda på det. Kan tänka mig att det är som att förlora en arm - ungefär... Så vi hoppas helt enkelt på det bästa.
So long!
/S
ps. dom med ett intellekt över 45 lyckas nog hitta mig på resedagboken om det (mot all förmodan) skulle bli lite segt här och abstinensbesvären blir för svåra. ds
Dagens themesong: Willy Mason - Fear No Pain
Sugar Never Tasted So Good
Känner du till säkerhetsgränsen?
För någon som gillar att ha två armar, två ben, tio fingrar och tio tår kan det vara fyra meter från en smällare. För brorsan i My Name Is Earl är det fyra öl innan han gör något dumt.
För mig är det en vecka.
En vecka innan kändes det fortfarande som en bra idé. En vecka innan kunde jag fortfarande vakna leende för att jag drömt om en espresso i solen med vårjackan uppknäppt en onsdagseftermiddag klockan 2. En vecka innan önskade jag bara att hela veckan kunde försvinna så att jag fick åka någon gång.
Nu känns det inte lika bra längre... De senaste två veckorna har jag träffat mina polare mer än jag gjort sammanlagt sedan jul och fram tills dess. Det var inte smart. Det fick mig bara att inse hur himla mycket man kan sakna någon. Och en jävla massa tjat om att mina flatmates antagligen kommer att kyssa mina fötter, böna och be efter att få träffa those angelicly nasty swedish creatures I speak so warmly of... Och vem skulle kunna förneka dem det då...?
Det är otroligt vad man uppskattar saker helt plötsligt. T.o.m. jobbet kändes ganska skoj idag. I en halvtimme iallafall, innan mina ögonlock synade bluffen. De var för trötta för att på något sätt och vis kunna göra minsta lilla effort att håla sig öppna. Lustigt det där - hur trött man kan vara utan att defineras som officiellt sovande.
...Men jag får lägga av att vara så jävla löjlig! Det är nio veckor! Chicken shit...
Men WTF! Tre dagar innan får man faktiskt visa lite nerver...
Och så ska jag väl erkänna att jag kollade upp väderprognosen idag. Söndag: 15 grader och strålande sol. Godtagbart...
För Stockholm är prognosen 5-10 minus och snö. HAHA! Suckers!
Näe... Jag lovar att tänka på er när jag snörar på mig joggingskorna och går ut utan 17 lager kläder för första gången på 5 månader...
För någon som gillar att ha två armar, två ben, tio fingrar och tio tår kan det vara fyra meter från en smällare. För brorsan i My Name Is Earl är det fyra öl innan han gör något dumt.
För mig är det en vecka.
En vecka innan kändes det fortfarande som en bra idé. En vecka innan kunde jag fortfarande vakna leende för att jag drömt om en espresso i solen med vårjackan uppknäppt en onsdagseftermiddag klockan 2. En vecka innan önskade jag bara att hela veckan kunde försvinna så att jag fick åka någon gång.
Nu känns det inte lika bra längre... De senaste två veckorna har jag träffat mina polare mer än jag gjort sammanlagt sedan jul och fram tills dess. Det var inte smart. Det fick mig bara att inse hur himla mycket man kan sakna någon. Och en jävla massa tjat om att mina flatmates antagligen kommer att kyssa mina fötter, böna och be efter att få träffa those angelicly nasty swedish creatures I speak so warmly of... Och vem skulle kunna förneka dem det då...?
Det är otroligt vad man uppskattar saker helt plötsligt. T.o.m. jobbet kändes ganska skoj idag. I en halvtimme iallafall, innan mina ögonlock synade bluffen. De var för trötta för att på något sätt och vis kunna göra minsta lilla effort att håla sig öppna. Lustigt det där - hur trött man kan vara utan att defineras som officiellt sovande.
...Men jag får lägga av att vara så jävla löjlig! Det är nio veckor! Chicken shit...
Men WTF! Tre dagar innan får man faktiskt visa lite nerver...
Och så ska jag väl erkänna att jag kollade upp väderprognosen idag. Söndag: 15 grader och strålande sol. Godtagbart...
För Stockholm är prognosen 5-10 minus och snö. HAHA! Suckers!
Näe... Jag lovar att tänka på er när jag snörar på mig joggingskorna och går ut utan 17 lager kläder för första gången på 5 månader...
Days That Are Over
Den sista veckan är alltid lite speciell. Inte för att jag ska vara borta särskilt länge egentligen, men det kommer ändå att vara lite annorlunda när jag kommer tillbaka. Ingen snö, for starters. Well, förhoppningsvis... Kanske har jag skaffat ett annat jobb, mycket kan ändras fram till mitten av maj.
Så sista veckan är lite speciell.
Sista gången jag går på Måndagspasset kl.6.
Sista gången jag ser Safran vs. God på väldigt länge, kanske någonsin.
Det är många sista som ska upplevas den här veckan.
Framförallt var jag tvungen att komma bort ett tag för att uppskatta allt jag faktiskt har.
Dagens nyhet-som-lär-behaga-Lania: Piteå-bor verkar otroligt trevliga! Alla jag har pratat med idag har varit otroligt hjälpsamma och vänliga. Lite märkligt egentligen: ett halvårs konstant mörker och kyla skulle iallafall göra mig lite grinig...
Dagens bästa affärsidé: En resande begravningsturné. Tänk Gösta, 86: kom aldrig iväg till Kina. Nemas problemas! Vi tar honom till Kina! Vi fixar så att hans aska sprids över muren. Och på vägen släpper vi Sergej i Ryssland och Hilda i Mongoliet. Kanske kan man skapa något slags samarbete med Kent. Inte för att jag står ut med deras musik, men som John Cleese sa: ibland måste man hora lite för pengar...
Vem har sagt att begravningsentreprenörsbranschen behöver vara deprimerande? Herregud, har ingen sett Six Feet Under? De är ju inte ett dugg disfunktionella...
Nä, seriously: jag skulle aldrig någonsin kunna arbeta med nåt sånt. Men faktiskt; affärsidéer kan aldrig vara för skumma. Och jag slår vad om att någon kommer göra det där och att det kommer vara världens hit år 2056.
Sista gången jag ser Safran vs. God på väldigt länge, kanske någonsin.
Det är många sista som ska upplevas den här veckan.
Framförallt var jag tvungen att komma bort ett tag för att uppskatta allt jag faktiskt har.
Dagens nyhet-som-lär-behaga-Lania: Piteå-bor verkar otroligt trevliga! Alla jag har pratat med idag har varit otroligt hjälpsamma och vänliga. Lite märkligt egentligen: ett halvårs konstant mörker och kyla skulle iallafall göra mig lite grinig...
Dagens bästa affärsidé: En resande begravningsturné. Tänk Gösta, 86: kom aldrig iväg till Kina. Nemas problemas! Vi tar honom till Kina! Vi fixar så att hans aska sprids över muren. Och på vägen släpper vi Sergej i Ryssland och Hilda i Mongoliet. Kanske kan man skapa något slags samarbete med Kent. Inte för att jag står ut med deras musik, men som John Cleese sa: ibland måste man hora lite för pengar...
Vem har sagt att begravningsentreprenörsbranschen behöver vara deprimerande? Herregud, har ingen sett Six Feet Under? De är ju inte ett dugg disfunktionella...
Nä, seriously: jag skulle aldrig någonsin kunna arbeta med nåt sånt. Men faktiskt; affärsidéer kan aldrig vara för skumma. Och jag slår vad om att någon kommer göra det där och att det kommer vara världens hit år 2056.
Drive Slow
Ibland vill man bara åka bil. Åka bil och lyssna på musik. Musik låter aldrig så bra som i en bil. I en bil med någon man trivs med.
Det är helt tomt på vägen. Ensamma tillsammans är man där - mitt ute i ingenting.
Ikväll är ett perfekt tillfälle. En massa snö ute som ger den där känslan av stillhet. Det är kul att köra bil, men jag sitter egentligen helst brevid. Man får mer spelrum att koncentrera sig på musiken då, absorbera alla intryck av scenografin.
Få saker är så fint som det. Skulle kunna åka bil hela natten. Det måste jag göra någon gång...
Det är helt tomt på vägen. Ensamma tillsammans är man där - mitt ute i ingenting.
Ikväll är ett perfekt tillfälle. En massa snö ute som ger den där känslan av stillhet. Det är kul att köra bil, men jag sitter egentligen helst brevid. Man får mer spelrum att koncentrera sig på musiken då, absorbera alla intryck av scenografin.
Få saker är så fint som det. Skulle kunna åka bil hela natten. Det måste jag göra någon gång...
Those Were The Days
Jag kom att tänka på en sak idag när jag körde hem från tågstationen. På den sträckan, som tar kanske 7 minuter, kör jag förbi två dagis.
Då kanske det inte är så konstigt att man börjar tänka på sin egen dagistid. After all - those were the days.
När man kunde klä sig i ribbade bomullsstrumpbyxor och en flanellskjorta (notera: inga byxor).
Och, naturligtvis, med den självklara trollsvansen. Och detta var helt accepterat i umgängeskretsen...
Det intressanta är att alla minnen jag har kvar från den tiden är glada minnen. Förutom det när Föreståndarens yngre barnbarn kommer på besök och får Piggelin (!) Vi andra stackars tappra själar var glada över att få knäckebröd till lunchen, och så kommer den där lilla bitchen och får nalla på glassransonen! Skandal!
Hursomhelst, alla minnen jag har - utom det då - är glada minnen. Det är som om min hjärna har bearbetat all information selektivt. Valt ut de fina delarna, de som man blir varm i hjärtat av, och kasserat resten. And what's even more intriguing: det är alltid sommar. Jag har inget som helst minne av att det över huvud taget var vinter när jag gick på dagis. Det finns en massa minnen som involverar att göra sylt av de "giftiga" bären på bakgården och tvinga på de yngre barnen, men inte ett enda minne handlar om att åka pulka eller bygga snögubbar. Som jag ser det finns det bara en förklaring till detta: det var aldrig vinter när jag gick på dagis.
Dagens ord: Nostalgi
Då kanske det inte är så konstigt att man börjar tänka på sin egen dagistid. After all - those were the days.
När man kunde klä sig i ribbade bomullsstrumpbyxor och en flanellskjorta (notera: inga byxor).
Och, naturligtvis, med den självklara trollsvansen. Och detta var helt accepterat i umgängeskretsen...
Det intressanta är att alla minnen jag har kvar från den tiden är glada minnen. Förutom det när Föreståndarens yngre barnbarn kommer på besök och får Piggelin (!) Vi andra stackars tappra själar var glada över att få knäckebröd till lunchen, och så kommer den där lilla bitchen och får nalla på glassransonen! Skandal!
Hursomhelst, alla minnen jag har - utom det då - är glada minnen. Det är som om min hjärna har bearbetat all information selektivt. Valt ut de fina delarna, de som man blir varm i hjärtat av, och kasserat resten. And what's even more intriguing: det är alltid sommar. Jag har inget som helst minne av att det över huvud taget var vinter när jag gick på dagis. Det finns en massa minnen som involverar att göra sylt av de "giftiga" bären på bakgården och tvinga på de yngre barnen, men inte ett enda minne handlar om att åka pulka eller bygga snögubbar. Som jag ser det finns det bara en förklaring till detta: det var aldrig vinter när jag gick på dagis.
Dagens ord: Nostalgi
Cold Feet
Shit!
Jag åker till Spanien om 10 dagar! Vad ska jag dit å göra? Jag kan ju inte ens snacka spanska! (jag har i och för sig pluggat spanska i många år, men vad man kan och vad man borde kunna hänger ju inte alltid ihop...)
Okej om man åker till ett engelsktalande land, där kan man ju åtminstone göra sig förstådd. "Äh, var inte löjlig! Spanien är med i EU, klart de kan snacka engelska!" säger människor som varit på spanska turistorter... Well, förklara för mig då varför jag fick bläckfisk-kuber i brunsås när jag beställde sjötunga på en restaurang i nån spansk by som började på O i somras!
Anyhowzle to the hizzle, below the bullshit facts remain: jag åker om tio dagar... PANIK!
Bara för att jag utstrålar en sådan fantastisk självsäkerhet och karisma (framförallt karisma, kanske borde tona ned karisman lite…) tror alla att jag är skitcool inför the whole shebang och har allt helt under kontroll. Vilket stämmer helt.... För det mesta... Samtidigt är jag livrädd för att åka. Framförallt livrädd för att åka helt själv.
Beslutet att åka togs ganska snabbt och impulsivt. Vilket kanske inte är så konstigt eftersom jag hade kommit underfund med att jag antagligen - tråkigt nog - hade dött av tristess om jag inte hade tagit tag i mitt liv och hittat på nåt kul. Vissa besserwissrar vill säkert hävda att det inte är fysiskt möjligt, men jag vill inte vara den som bevisar det...
Här är iallfall the facts:
Var? Salamanca, Spanien
Varför? För att plugga spanska. Just Salamanca för att Antonio Recios fru sa att jag var tvungen att åka dit för att plugga spanska när vi träffade dem i somras. Och alla som stött på en spansk fru vet man inte käftar emot…
Salamanca är som Spaniens motsvarighet till Oxford ungefär. Tydligen har de Europas näst äldsta universitet där as it happens. Fancy pancy…
Hur länge? Åker nästa lördag/söndag, kommer hem i mitten av maj.
Bor? I en studentlägenhet med tre andra som jag får reda på vilka de är när jag kliver in genom dörrn till lägenheten. Förhandstipset är dock en tysk, en ryss och en Bellman.
Hur känns det? Skit samma! Follow the waves. Vi får se vad som händer! Skulle väl kunna beskrivas som en korsning mellan total avslappnad och panikspasmer…
Dagens matte: Det är dumt att bära tygskor, alternativt skor som slutar under eller i höjd med fotknölen, när det snöar. Det blir lätt blött såväl som kallt. Blöta och kalla fötter kan i sin tur fungera som tändvätska för en elak förkylning som ligger där, just lurking in the bushes. Vanligtvis brukar förkylningen inte bryta ut direkt efter att fötterna blivit utsatta för denna ofördelaktiga behandling. Nej, fenomenet inkubationstid brukar se till at förkylningen bryter ut under absolut minst lämpliga tillfälle.
Jag åker till Spanien om 10 dagar! Vad ska jag dit å göra? Jag kan ju inte ens snacka spanska! (jag har i och för sig pluggat spanska i många år, men vad man kan och vad man borde kunna hänger ju inte alltid ihop...)
Okej om man åker till ett engelsktalande land, där kan man ju åtminstone göra sig förstådd. "Äh, var inte löjlig! Spanien är med i EU, klart de kan snacka engelska!" säger människor som varit på spanska turistorter... Well, förklara för mig då varför jag fick bläckfisk-kuber i brunsås när jag beställde sjötunga på en restaurang i nån spansk by som började på O i somras!
Anyhowzle to the hizzle, below the bullshit facts remain: jag åker om tio dagar... PANIK!
Bara för att jag utstrålar en sådan fantastisk självsäkerhet och karisma (framförallt karisma, kanske borde tona ned karisman lite…) tror alla att jag är skitcool inför the whole shebang och har allt helt under kontroll. Vilket stämmer helt.... För det mesta... Samtidigt är jag livrädd för att åka. Framförallt livrädd för att åka helt själv.
Jag kommer att gråta arslet av mig när jag säger hej då till alla. I’m such a total fontän när det gäller sånt där. Att ta farväl är skitsvårt, även om det bara är för en vecka.
Beslutet att åka togs ganska snabbt och impulsivt. Vilket kanske inte är så konstigt eftersom jag hade kommit underfund med att jag antagligen - tråkigt nog - hade dött av tristess om jag inte hade tagit tag i mitt liv och hittat på nåt kul. Vissa besserwissrar vill säkert hävda att det inte är fysiskt möjligt, men jag vill inte vara den som bevisar det...
Här är iallfall the facts:
Var? Salamanca, Spanien
Varför? För att plugga spanska. Just Salamanca för att Antonio Recios fru sa att jag var tvungen att åka dit för att plugga spanska när vi träffade dem i somras. Och alla som stött på en spansk fru vet man inte käftar emot…
Salamanca är som Spaniens motsvarighet till Oxford ungefär. Tydligen har de Europas näst äldsta universitet där as it happens. Fancy pancy…
Hur länge? Åker nästa lördag/söndag, kommer hem i mitten av maj.
Bor? I en studentlägenhet med tre andra som jag får reda på vilka de är när jag kliver in genom dörrn till lägenheten. Förhandstipset är dock en tysk, en ryss och en Bellman.
Hur känns det? Skit samma! Follow the waves. Vi får se vad som händer! Skulle väl kunna beskrivas som en korsning mellan total avslappnad och panikspasmer…
Dagens matte: Det är dumt att bära tygskor, alternativt skor som slutar under eller i höjd med fotknölen, när det snöar. Det blir lätt blött såväl som kallt. Blöta och kalla fötter kan i sin tur fungera som tändvätska för en elak förkylning som ligger där, just lurking in the bushes. Vanligtvis brukar förkylningen inte bryta ut direkt efter att fötterna blivit utsatta för denna ofördelaktiga behandling. Nej, fenomenet inkubationstid brukar se till at förkylningen bryter ut under absolut minst lämpliga tillfälle.
Ta med inkubationstiden i kalkylen och beräkna hur höga oddsen är för att jag kommer att vara dunderförkyld nästa söndag.