Oh, for crying out loud!
Lustigt hur man när man är utomlands helt plötsligt får ett så starkt behov av att veta vad som händer i Sverige. Svaret för det mesta: absolut ingenting.
Men så satt man har helt fridfull pa torsdagskvällen och läste Aftonbladet. Och vad ser man?
"Turisttider - då stängs t-banan!"
Tänker: "nej, nej, låt det inte vara röda linjen!" Fortsätter läsa:
Röda linjen stängs av i 15 veckor.
Tack så himla mycket! Lagom tills jag kommer hem dessutom! What a welcome!
Och förresten: vad har turisterna med det att göra? Jag vet inte hur mycket som har ändrats, men jag har svårt att se hur Fruängen, Hägersten och Liljeholmen gått från betongförorter till turistmagneter på två månader...
Men så satt man har helt fridfull pa torsdagskvällen och läste Aftonbladet. Och vad ser man?
"Turisttider - då stängs t-banan!"
Tänker: "nej, nej, låt det inte vara röda linjen!" Fortsätter läsa:
Röda linjen stängs av i 15 veckor.
Tack så himla mycket! Lagom tills jag kommer hem dessutom! What a welcome!
Och förresten: vad har turisterna med det att göra? Jag vet inte hur mycket som har ändrats, men jag har svårt att se hur Fruängen, Hägersten och Liljeholmen gått från betongförorter till turistmagneter på två månader...
A Little Note From Madrid
Det har inte blivit sa mycket tid for internet pa sistone...
Just nu sitter jag pa ett internetcafe i Madrid.
Min familj har lamnat mig for flygplatsen. Lauren har akt hem till Staterna, Vlad till Tyskland, Roxanne till Paris och Laure ar hemma i Belgien till pa tisdag. Suck... Kanns lite ensamt. Men jag ar iallafall i Madrid. Det kunde ju ha varit varre liksom.
Imorrn ska jag kolla in shopping i den har stan. Kanske hittar jag till och med en varjacka. Well, man klan ju alltid dromma.
For the record: Klart att allting inte hela tiden ar rosenrott och bara skoj och ashaftigt hela tiden, som det kanske verkar pa resedagboken. Ibland ar det trist ocksa. Ibland ar det ensamt. Ibland langtar jag hem som fan. Saknar mina kompisar, saknar min familj, saknar min sang, saknar Stockholm. Bara sa ni vet.
Och sa litar jag inte pa fotografer.
De tar bilder som inte finns.
Som om inte verkligeheten vore tillrackligt.
Just nu sitter jag pa ett internetcafe i Madrid.
Min familj har lamnat mig for flygplatsen. Lauren har akt hem till Staterna, Vlad till Tyskland, Roxanne till Paris och Laure ar hemma i Belgien till pa tisdag. Suck... Kanns lite ensamt. Men jag ar iallafall i Madrid. Det kunde ju ha varit varre liksom.
Imorrn ska jag kolla in shopping i den har stan. Kanske hittar jag till och med en varjacka. Well, man klan ju alltid dromma.
For the record: Klart att allting inte hela tiden ar rosenrott och bara skoj och ashaftigt hela tiden, som det kanske verkar pa resedagboken. Ibland ar det trist ocksa. Ibland ar det ensamt. Ibland langtar jag hem som fan. Saknar mina kompisar, saknar min familj, saknar min sang, saknar Stockholm. Bara sa ni vet.
Och sa litar jag inte pa fotografer.
De tar bilder som inte finns.
Som om inte verkligeheten vore tillrackligt.