Up From Under


Jag har en talang.

Den består i att alltid bli fotat snett från sidan, underifrån. Detta resulterar utan undantag i foton där jag är slående lik en padda. 

             Det är kul. Eller inte. Haha, tvärtomspråket har förresten dött en väldigt oförtjänt död!
 
Men man ska ju inte döma efter utseende. Det lärde jag mig än en gång idag då jag tänkte "Åh, nej! Inte ytterligare en schlagerbög med en förkärlek till Peter Jöback!" vid första åsynen av mannen som tydligen har tisdagspasset. Men döm av min förvåning när han öppnade med en låt från The Hives senaste platta (den sämsta, men ändå, att bara ha med The Hives i låtlistan är en bedrift som kan tyckas borde vara självklar men är ack så ovanlig) och under passet bjöd på inte bara en, inte två, inte tre (okej, ni hajar nu), utan FEM låtar av samma band! 
Trots att mjölksyran sprutade fortsatte jag guppa i sittande stolen av ren eufori över att kunna få kombinera träning och bra musik.    

Men den här lilla fotografi-defekten måste åtgärdas på något sätt, det är inte bra för självbilden. Jag som kände mig helt back in the game efter julhelgens...ehm...lite sämre period... Å andra sidan kanske det inte beror på min talang, utan bara på att mina vänner är otroligt dåliga fotografer och har en total brist på förståelse för den heliga facebook-kodexen.

Och sedan finns det ju värre saker att oroa sig över...

Dagens låt:
Interpol - The Heinrich Maneuver  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback