The Storm Is Coming
Idag såg världen ut som om någon hade hostat på den. Inte slemhosta, utan mer som en spray-nysning.
Tunna, små lätta vattendroppar som hänger i luften. Stockholm är grått och luften är vit.
I boken jag läser har världen just gått under. Eller, ja, det där var ett typiskt megalomanianskt uttalande, för det är inte världen som gått under, utan alla männiksor som dött. Helt plötsligt känner de sig väldigt, väldigt trötta, somnar och dör i sömnen. Som flugor, en efter en. Vilket var lite av en oväntad vändning när bara en tredjedel av boken återstod.
Jag tror att det är som idag världen skulle se ut om alla människor dog. Som om den skulle vilja gråta, men är för stolt för att göra det och istället för tårar kommer bara spända muskler och en tryckande känsla i undre delen av ögonhålorna.
Sådär, nu har vi etablerat ett förhållande som läsare - galen tjej med absurda idéer!
Igår var jag ute och åt med lite släkt för att fira en kusins födelsedag. Det hela kändes ganska absurd. Vi hade jättetrevligt, det var inte det. Saken var den att det kändes som att alla var så gamla. Min kusin fyllde 37, men för mig är han, och kommer alltid att vara, 20-nånting. Hans 20-wannabe livsstil som han vidhöll väldigt länge, kombinerat med det faktum att han är en av de i släkten som jag känner minst bra, kan dock ha något med saken att göra. Kusinen har skaffat en norsk tjej sedan något år tillbaka och nu ska de ha barn om två veckor. Han? Pappa? jag hänger inte riktigt med i utvecklingen här. I december fyllde min morbror 50. Min mammas lillebror Casanova som alltid är pigg, stark och hema hos mormor för att få sig en god middag. Han är halvvägs till 100 och har just köpt en Volvo! Själv är jag snart 21, men ser fortfarande ut som en 15-åring och drömmer nostalgiskt om tiden då man var 7 år gammal, bad ens föräldrar göra läxor åt en och inte visste att det var meningen att man skulle tycka om pojkar. Det finns så himla mycket man borde ha gjort som 21-åring, så mycket som jag inte har gjort än. Och så finns det de som regisserar sin första film som 22-åringar. Eller debuterat i riksdagen som 18-åringar. Vart tar all tid vägen och vad gör jag under tiden?
Dagens låt: Timo Räisinen - Stop Rocking the Boat
Fortfarande dessa fyrverkerier! What's up with it? Och förresten fyller jag inte år förrän på söndag!
Tunna, små lätta vattendroppar som hänger i luften. Stockholm är grått och luften är vit.
I boken jag läser har världen just gått under. Eller, ja, det där var ett typiskt megalomanianskt uttalande, för det är inte världen som gått under, utan alla männiksor som dött. Helt plötsligt känner de sig väldigt, väldigt trötta, somnar och dör i sömnen. Som flugor, en efter en. Vilket var lite av en oväntad vändning när bara en tredjedel av boken återstod.
Jag tror att det är som idag världen skulle se ut om alla människor dog. Som om den skulle vilja gråta, men är för stolt för att göra det och istället för tårar kommer bara spända muskler och en tryckande känsla i undre delen av ögonhålorna.
Sådär, nu har vi etablerat ett förhållande som läsare - galen tjej med absurda idéer!
Igår var jag ute och åt med lite släkt för att fira en kusins födelsedag. Det hela kändes ganska absurd. Vi hade jättetrevligt, det var inte det. Saken var den att det kändes som att alla var så gamla. Min kusin fyllde 37, men för mig är han, och kommer alltid att vara, 20-nånting. Hans 20-wannabe livsstil som han vidhöll väldigt länge, kombinerat med det faktum att han är en av de i släkten som jag känner minst bra, kan dock ha något med saken att göra. Kusinen har skaffat en norsk tjej sedan något år tillbaka och nu ska de ha barn om två veckor. Han? Pappa? jag hänger inte riktigt med i utvecklingen här. I december fyllde min morbror 50. Min mammas lillebror Casanova som alltid är pigg, stark och hema hos mormor för att få sig en god middag. Han är halvvägs till 100 och har just köpt en Volvo! Själv är jag snart 21, men ser fortfarande ut som en 15-åring och drömmer nostalgiskt om tiden då man var 7 år gammal, bad ens föräldrar göra läxor åt en och inte visste att det var meningen att man skulle tycka om pojkar. Det finns så himla mycket man borde ha gjort som 21-åring, så mycket som jag inte har gjort än. Och så finns det de som regisserar sin första film som 22-åringar. Eller debuterat i riksdagen som 18-åringar. Vart tar all tid vägen och vad gör jag under tiden?
Dagens låt: Timo Räisinen - Stop Rocking the Boat
Fortfarande dessa fyrverkerier! What's up with it? Och förresten fyller jag inte år förrän på söndag!
Kommentarer
Trackback