Loveseat's blogg

Jaha, så tillbaka i skolan igen. Det gick rätt bra ändå tyckte jag. Inte riktigt så som jag jag trodde att det skulle/borde funka, men det gick. Uppstod i och för sig en situation som jag borde ha hanterat bättre, men jag pallade inte, så jag flydde fältet innan någon hann säga något. 

Men jag blir galen på mig själv. Jag har ju släppt det! Jag är inte intresserad längre. Det finns ingenting där, inte ens avsmak. Ändå var det jobbigt, spänt liksom. Äh, det har alltid varit spänt, bara att jag trodde att det var av en annan anledning förut och nu är det mest bara pinsamt. Det var dumt att fly, men det var svårt att stanna. Särskilt när det hade varit mellan sex ögon och man både måste låtsas som det regnar och försöka luska ut om det har stannat mellan oss.  

Annars verkar det som att det kan bli en väligt rolig termin ämnesmässigt. Det är precis sådant här som jag tycker är intressant (och som alla räknenissar vill kalla flum). 


Har suttit och författat CV och personliga brev hela veckan här för att söka internships och sommarjobb åt både höger och vänster. Så började jag tänka på hur det egentligen skulle se ut om jag lyckades ta mig ut i världen och resa. De skulle ju bli ett stort hål i mitt CV!

 Sedan tog jag mig samman och tänkte "vad fan håller jag på med?" 

Handels är en väldigt liten skola. Trots den milda vintern är det lätt hänt att man blir lite insnöad där. På Handels är betyg viktiga. För att inte säga livsviktiga. Vill man bli banker i London måste man nämligen snitta högt. Vill man bli konsult räcker det inte heller med att vara godkänd. Godkänd is for losers. (Nästan) alla vill bli bankers och konsulter. Ingen vet dock varför, men det är tydligen det man borde vilja, så varför inte, liksom?! 
Och vill man bli banker eller konsult gäller det att vara antällningsbar. Det blir man inte av att sommarjobba på ett dagis, ha ett extrajobb där man säljer telefonabonnemang eller helt plötsligt ta en paus från plugget, inte för att jobba utan för att (ack, ve och fasa!) resa!!! Detta skulle skapa ett stort jävla hål i ditt CV och då är du rökt, helt enkelt.

Men vad för slags liv lever man om rekryterare och eventuella arbetsgivare får bestämma vad man gör i sitt liv? Är det inte nästan en form av frivilligt slaveri?
Dessutom vill ju jag bli entreprenör. Och rik. Rik som fan.  


Dagens observation: Vad lustigt det är att hur man mår är en självuppfyllande profetia. Känner man sig snygg blir man snygg och känner man sig nere och nobbad känner man sig inte bara ful - man blir lite fulare också. Eller det kanske bara är jag? Fan, jag behöver visst ett ragg.

Dagens låt: Jenny Wilson - Would I Play With My Band