But Hey, Who's On Trial Now?
Det är fredag. Jag pluggar.
Fel, jag bloggar...
Jag bloggar, alltså tänker jag. Eller nåt sånt. Tänker gör jag rätt mycket utan att blogga. Jag tänker mycket på honom. Hur han helt enkelt bara är en sådan där person som får andra att må bra, som får dem att känna sig lite utvalda. Det är bara hans sätt. Tänker att jag kanske borde försöka inte umgås med honom så att jag inte får för mig något. Ett litet, ändå, men kanske... De är livsfarliga. Tänker på hur jag borde lägga ned, hur jag inte ville i början, men kan jag inte få något vill jag ha det ännu mer. Och sedan ser jag bilder, läser inlägg och kommer på, (eller kanske snarare fantiserar? Dock alltid till min egen nackdel...) hur det hela ligger till. Trots att hela konversationen är mellan en person och en vägg. Internet is just such a wonderful thing! Handlar det ens om honom? Jo, det gör det.
Tänker att jag kanske bara lyssnar på musik som ger utlopp för besvikelsen i rent självplågerisyfte, egentligen är allt just hunky dory. Inser att det tyvärr inte är så.
Inser att jag är jag, inte hur någon annan definierar mig. Inser att jag måste komma över sånt här, inte ta det så hårt. Inser att det tar lite tid.
Tänker att det är okej. Tänker att allt är relativt. Tänker att det är bra att ha det värsta som utgångspunkt, för då blir alla överraskningar positiva. Tänker att det var en shit ass coward theory, för den som inget vågar vinner inte heller något.
Det löser sig, det gör det alltid. Med lite tid så...
Tänker att jag är en idiot som bjuder personer som helt uppenbarligen vill mig illa på sånt här. Inser att den sekund jag lever mitt liv efter andra är livet förlorat. Tänker att jag kanske tar i lite. Det är nog är det goda vinet. Ibland är det bra att bo hemma.
Dagens jag-tror-jag-vet-hur-det-slutar-men-snälla-säg-inget!: Okej, läkaren är the ice truck-killer, vilket vi får reda på när han försöker mörda syrran. Den mörkhyade polisen räddar syrran i sista stund och det antyds att de två inleder något. Dexter, å sin sida, blir nästan upptäckt men lyckas avstyra det med kniven mot strupen. Hans och flickvännen förhållande tas "to the next level". Fade to black, credits roll.
Dagens låt: Hästpojken - Shane McGowan
Fel, jag bloggar...
Jag bloggar, alltså tänker jag. Eller nåt sånt. Tänker gör jag rätt mycket utan att blogga. Jag tänker mycket på honom. Hur han helt enkelt bara är en sådan där person som får andra att må bra, som får dem att känna sig lite utvalda. Det är bara hans sätt. Tänker att jag kanske borde försöka inte umgås med honom så att jag inte får för mig något. Ett litet, ändå, men kanske... De är livsfarliga. Tänker på hur jag borde lägga ned, hur jag inte ville i början, men kan jag inte få något vill jag ha det ännu mer. Och sedan ser jag bilder, läser inlägg och kommer på, (eller kanske snarare fantiserar? Dock alltid till min egen nackdel...) hur det hela ligger till. Trots att hela konversationen är mellan en person och en vägg. Internet is just such a wonderful thing! Handlar det ens om honom? Jo, det gör det.
Tänker att jag kanske bara lyssnar på musik som ger utlopp för besvikelsen i rent självplågerisyfte, egentligen är allt just hunky dory. Inser att det tyvärr inte är så.
Inser att jag är jag, inte hur någon annan definierar mig. Inser att jag måste komma över sånt här, inte ta det så hårt. Inser att det tar lite tid.
Tänker att det är okej. Tänker att allt är relativt. Tänker att det är bra att ha det värsta som utgångspunkt, för då blir alla överraskningar positiva. Tänker att det var en shit ass coward theory, för den som inget vågar vinner inte heller något.
Det löser sig, det gör det alltid. Med lite tid så...
Tänker att jag är en idiot som bjuder personer som helt uppenbarligen vill mig illa på sånt här. Inser att den sekund jag lever mitt liv efter andra är livet förlorat. Tänker att jag kanske tar i lite. Det är nog är det goda vinet. Ibland är det bra att bo hemma.
Dagens jag-tror-jag-vet-hur-det-slutar-men-snälla-säg-inget!: Okej, läkaren är the ice truck-killer, vilket vi får reda på när han försöker mörda syrran. Den mörkhyade polisen räddar syrran i sista stund och det antyds att de två inleder något. Dexter, å sin sida, blir nästan upptäckt men lyckas avstyra det med kniven mot strupen. Hans och flickvännen förhållande tas "to the next level". Fade to black, credits roll.
Dagens låt: Hästpojken - Shane McGowan
Kommentarer
Trackback