Doomsday Clock


Idag när jag satt på tåget hem såg jag något jag aldrig sett förut: en solnedgång i skarpt gult och lila. Inget bullshit in between, utan bara gult och lila. Det såg ut som om det lika gärna kunde handla om jordens undergång, vilket inte känns så främmande med alla domedagsprofetior som sprids i media - klimatet, konsumtionen, potatischips - undergången är nära! Det var otroligt häftigt och lite läskigt, på samma gång.

Jag lyfte blicken för att se (inte höra, lurarna i öronen såklart) alla oh! och ah's!  från fascinerade medpassagerare. Men runt om mig i tågvagnen satt totalt likgiltiga människor. De såg nästintill apatiska ut. Jag funderade på om något läskigt virus (som det säkert finns någon dålig film om) hade gjort alla till zombies. Eller åtminstone blinda. Förstod de inte att det här var 

a) otroligt vackert, eller
b) der untergang, eller

c) both of the above?

Eller så var de så upptagna med att tänka på hur jobbigt det var att åka tåg, eller hur få timmar det dröjer tills de måste åka tillbaka till jobbet igen, att de inte orkade se det vackra. Och jorden verkar ju inte ha gått under än. 


.... Varför gör jag allt utom att plugga?...

Dagens låt: The Kinks - A Well Respected Man

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback