Alive
Nej, jag har inte dött.
Men jag har sjukt mycket att göra, hinner med ca 10% av det och är stressad som en tomat.
Dessutom är jag lite depp och tänker absolut inte sitta här och vältra mig i självömkan for the whole world to see. Ingen blir glad av att läsa depp. Eller jo, skadeglada blir väl glada. Usch, dom jävlarna!
Kanske är det läge att avsluta det här med en cliff-hanger av klassikt mått. Varför är hon helt plötsligt inte sig själv längre? Hände det något i London? På vilket sätt blir tomater stressade?
Den som lever får se.
Kanske.
Kommentarer
Trackback