Shredder & Splintered
Jag lever!
Så, vad händer?
Inte mycket. Eller, jo, nu ljög jag. Väldigt mycket. (händer). Jag är bakis på ett glas vin. Min förmåga att bli bakfull utan att ha varit full har nått oanade höjder. Nästan sådär så man börjar fundera på om det möjligtvis är något annat än alkhol som ligger bakom. Min stressmage håller ställningarna och orden "get my juices flowing" har fått en helt ny innebörd. Rätt coolt att man kan förstäras innifrån. Vilken symbolik, vilken poesi!
Jaha, och annars då?
Joråsåatte, ett nytt nummer av tidningen är på väg ut till tusentals stackars brevlådor. Denna gång kanske ett ännu sämre nummer än sist. Vad säger man? Weltklasse, definitivt weltklasse. Min cred-kollega och jag har tyvärr väldigt olika uppfattningar om vad bra layout innebär, vilket får till följd att jag blir skitbossig och vill ändra på en massa layouter som hon har gjort. Jag är elak, jag vet. Men jag vill ändå kunna stå för det som jag officiellt står som ansvarig för. Och så är hon väldigt slarvig, min cred-kollega. Hon kollar aldrig så att strecken går ihop , linjerna är lika och rutsystemet är logiskt. Det måste man göra! Det är vad som ger intrycket av en "riktig" tidning. Sen kan man ha hur dålig smak som helst, men fungerar de där tre sakerna så kommer det att se mer eller mindre proffsigt ut iallafall. I love the little hoppetossa, men strecken måste ju gå ihop! Utan att låta det minsta högtravande: tidningen är så mycket större än hon och mig. Än våra egon borde vara.
Ibland öppnar jag sidorna hon har gjort och kollar strecken och linjerna i smyg. Bad, bad Loveseat. Ibland gör jag till och med "alternativa layouter". Really bad, bad Loveseat. Fy.
Gjort några intressanta iakttagelser på sistone?
Jo, faktiskt. Funny you should ask! Det är ganska skrämmande hur bekräftelsetörstande folk runt omkring en är. Vilket leder till superfyllor och blåmärken både inuti och utanpå. Människor är desperata, varje arena är en köttmarknad och allt är hett villebråd. Allt är tillåtet, ingenting spelar någon roll. Att konversera med andra har bara ett enda syfte: att utreda om han/hon är normal nog att man ska slippa skämmas för mycket morgonen efter. Är det i den här åldern eller kommer det att vara såhär från och med nu? Är alla rädda för att bli medelålders och ensamma? Ingen lever för sin egen skull, allt man gör är för att hitta den där andra. Igår var det fest i Skrapan och en vän hamnade i säng med en annan väns span. Den tog hårt. Som sagt, allt är tillåtet.
Det låter som om jag tar avstånd från allt, vilket kanske inte riktigt stämmer. Jag är också skiträdd för att bli gammal och ensam. Jag tycker också att alla andra spelar i en högre liga än mig. Vilket också är anledningen till att jag jobbar stenhårt på att ge intrycket av att verka tycka att alla andra spelar i en lägre liga än mig. Vissa saker skriver man bara inte. Fast jag gjorde det just. Fan också, varför kan jag inte bara skriva om min nya klänning, det senaste numret av ELLE och mitt favorit-recept på varm choklad!
Och wikipedia är rätt roligt.
Sökte just på något och råkade komma till rubriken Shredder & Splintered (TMNT 1987), vilket tydligen skulle ha 100% relevans. Det visade sig att Shredder & Splintered är "episod nummer fyra av den tecknade tv-serien Teenage Mutant Ninja Turtles. Episoden ingår i miniserien "Heroes in a Half Shell". Jaha, det var som fan! Har ju alltid undrat...
Dagens låtval: Andrew Bird - Cracklebird
Så, vad händer?
Inte mycket. Eller, jo, nu ljög jag. Väldigt mycket. (händer). Jag är bakis på ett glas vin. Min förmåga att bli bakfull utan att ha varit full har nått oanade höjder. Nästan sådär så man börjar fundera på om det möjligtvis är något annat än alkhol som ligger bakom. Min stressmage håller ställningarna och orden "get my juices flowing" har fått en helt ny innebörd. Rätt coolt att man kan förstäras innifrån. Vilken symbolik, vilken poesi!
Jaha, och annars då?
Joråsåatte, ett nytt nummer av tidningen är på väg ut till tusentals stackars brevlådor. Denna gång kanske ett ännu sämre nummer än sist. Vad säger man? Weltklasse, definitivt weltklasse. Min cred-kollega och jag har tyvärr väldigt olika uppfattningar om vad bra layout innebär, vilket får till följd att jag blir skitbossig och vill ändra på en massa layouter som hon har gjort. Jag är elak, jag vet. Men jag vill ändå kunna stå för det som jag officiellt står som ansvarig för. Och så är hon väldigt slarvig, min cred-kollega. Hon kollar aldrig så att strecken går ihop , linjerna är lika och rutsystemet är logiskt. Det måste man göra! Det är vad som ger intrycket av en "riktig" tidning. Sen kan man ha hur dålig smak som helst, men fungerar de där tre sakerna så kommer det att se mer eller mindre proffsigt ut iallafall. I love the little hoppetossa, men strecken måste ju gå ihop! Utan att låta det minsta högtravande: tidningen är så mycket större än hon och mig. Än våra egon borde vara.
Ibland öppnar jag sidorna hon har gjort och kollar strecken och linjerna i smyg. Bad, bad Loveseat. Ibland gör jag till och med "alternativa layouter". Really bad, bad Loveseat. Fy.
Gjort några intressanta iakttagelser på sistone?
Jo, faktiskt. Funny you should ask! Det är ganska skrämmande hur bekräftelsetörstande folk runt omkring en är. Vilket leder till superfyllor och blåmärken både inuti och utanpå. Människor är desperata, varje arena är en köttmarknad och allt är hett villebråd. Allt är tillåtet, ingenting spelar någon roll. Att konversera med andra har bara ett enda syfte: att utreda om han/hon är normal nog att man ska slippa skämmas för mycket morgonen efter. Är det i den här åldern eller kommer det att vara såhär från och med nu? Är alla rädda för att bli medelålders och ensamma? Ingen lever för sin egen skull, allt man gör är för att hitta den där andra. Igår var det fest i Skrapan och en vän hamnade i säng med en annan väns span. Den tog hårt. Som sagt, allt är tillåtet.
Det låter som om jag tar avstånd från allt, vilket kanske inte riktigt stämmer. Jag är också skiträdd för att bli gammal och ensam. Jag tycker också att alla andra spelar i en högre liga än mig. Vilket också är anledningen till att jag jobbar stenhårt på att ge intrycket av att verka tycka att alla andra spelar i en lägre liga än mig. Vissa saker skriver man bara inte. Fast jag gjorde det just. Fan också, varför kan jag inte bara skriva om min nya klänning, det senaste numret av ELLE och mitt favorit-recept på varm choklad!
Och wikipedia är rätt roligt.
Sökte just på något och råkade komma till rubriken Shredder & Splintered (TMNT 1987), vilket tydligen skulle ha 100% relevans. Det visade sig att Shredder & Splintered är "episod nummer fyra av den tecknade tv-serien Teenage Mutant Ninja Turtles. Episoden ingår i miniserien "Heroes in a Half Shell". Jaha, det var som fan! Har ju alltid undrat...
Dagens låtval: Andrew Bird - Cracklebird
Kommentarer
Trackback