Maybe Not


På senare tid har jag funderat lite på om foam kan vara ett verb också (engelska). Oftast är engelskan mycket smidigare än svenskan. Läste nyligen en krönika om hur vi i Sverige använder 13 ord för att säga "mind the gap". Därför bör man ju inte behöva säga "the soap becomes foam", utan det bör räcka med ett simpelt "the soap foams". Samtidigt säger någonting mig att man i själva verket använder sig av ordet löddra i det fallet och att det så blir "the soap lathers".  

On another note: Idag läste jag i Metro att kurvigare tjejer är smartare än smala. Om man bortser från det faktum att sådana generaliseringar alltid är idiotiska kändes det ganska bra. Ju större skillnad mellan höfter och midja, desto smartare. Vet dock inte riktigt vad de baserade den tesen på. Att kvinnor med mer fett kring lår, rumpa och höfter har större reserver av omega-3, vilket gör att hjärnan lättare kan ta upp information, lät då iallafall inte lika taget ur luften. Hursomhelst skulle dessa kvinnor vara mer intelligenta (oj, nu blir jag livräddd att jag stavat det fel...) och dessutom ur ett rent instinktivt perspektiv mer attraktiva för män eftersom de, kort sagt, lättare kan klämma ut en unge eller två. Men jag klagar inte, det här är goda nyheter!

Goda nyheter passar bra en eftermiddag som detta när jag gått runt och varit sur hela dagen på grund av en petitess; de jag skriver en andra juridikuppsats med kom inte på uppsatsintro-föreläsningen. Egentligen spelar det väl inte så stor roll, de var långt ifrån ensamma om att dissa den föreläsningen och slidesen hade redan igår kväll lagts ut på kurswebben. Men jag tänkte att föreläsaren kanske skulle säga något som inte stod på slidesen, annars vore det ingen mening med att ha en föreläsning över huvud taget, då vore det mer tidseffektivt att bara lägga ut all info på webben och skita i en timme i aualan. Även om erfarenhet säger att ofta så inte är fallet, så kanske, den här gången, kanske skulle han säga något viktigt, eller ge mer vägledning. 

(Det gjorde han) 

Dessutom tyckte jag att det vore taskigt mot de andra i min grupp att bara skita i föreläsningen. Jag är av lika-illa-för-alla-skolan. Men så tänkte tydligen inte de. Jag gick ju säkert upp kl. 6 för att jag var så himla pigg och längtade iväg till skolan...

Som sagt är det väl egentligen ingen big deal, men jag har gjort det till en. Mest för att det ger mig en ursäkt att inte tycka om honom. Det är jätteskönt att ha något att vara sur på då. Dessutom är han ju uppenbarligen en riktig slacker, sånt funkar inte. Eller nåt åt det hållet. Och så har jag ont i halsen igen, det är säkert hans fel det också. (Vilket jag nu inser inte skulle behöva vara konstigt, men nej nej, på det sättet kan det inte vara hans fel)

Damn it, jag försöker ju få till det med den snygga grabben som kommer att bli rik banker och aldrig kommer att hälsa på mig! Få till det genom väldigt oskyldiga blickar som lika gärna skulle kunna vara för att kolla vad klockan är, för det är ungefär hur ball och modig jag är.  

Dagens låt: Cat Power - Maybe Not
   

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback