Loveseat's blogg

Dagens låt: Ida Maria - We're All Going To Hell

"...And expectations is such a drag..."

Den träffade rakt in i hjärtat. All of it. Varendra rad. Precis där det ömmar lite. Som när man har ett stort blåmärke gömt under kläderna och någon råkar klämma till just där.
Som om jag hade skrivit den själv. Eller är det kanske mig den handlar om.

Nu har jag förbrukat alla chanser. Men förlåt mig för att jag inte vill sitta nära när jag är sjuk, smittsam och allmänt äcklig! Fast det här med chanser är ju också en tolkningsfråga. Har jag missuppfattat allt?

Och jag är ledsen för att jag alltid säger vad jag tycker. Vad som inte är okej.
Det är inte okej, jag vet, men det bara kommer. Jag jobbar på det.

Är inte särskilt regelbunden med uppdateringar här. Oftast när jag skriver är det för att jag måste avreagera mig.
Oftast för att jag är frustrerad för att någonting pågår så jag borde bli glad, men så händer inget.
Allt är bara ett stort jävla antiklimax.

Skriver just nu rakt från hjärtat ut i fingrarna. Utan att passera hjärnan. Det här kommer jag att ångra någon dag.

Dessutom har jag insett att jag är väldigt lik presentationsbilden nuförtiden. När jag lade upp den var jag brunett och miles away from that girl och tänkte att ingen ändå skulle känna igen mig och en bild piggar upp lite. Det blir inte lika anonymt. Vilket iofs är en stor motsägelse eftersom målet är att vara så anonym som möjligt.
Men to hell with it! Orkar inte bry mig om vem som vet vad - vad gör det egentligen för skillnad?

"...Just be glad someone bothers to tell..."