Groupie Ambitions

Så var Valborg över också. Vi var en sväng över till Uppsala; åkte i ottan, tog en lunch-picnic i ekonomikum-parken, en champagnegalopp, klassisk osofistikerad förfest med pizza och inte sushi, popcorn och choklad och sen utgång på Snerikes nation. Vi satsade på Göteborgs för kvällen och stod i kö och frös arslet av oss i en kvart innan kön började dissolvera. Vi anade genast oråd och visst visade det sig att det sålts så många förköpsbiljetter att de inte tänkte släppa in några till förrän möjligen vid midnatt. Då var klockan halv elva.

 

Vi orkade inte gå så långt, så vi gick tvärs över gatan till Snerikes och stod i den kön och frös i 45 minuter istället.

Aaaaww, it?s moments like those.

Eller inte.

Hursomhelst, in kom vi och dansade gjorde vi. På ett av golven lyckades de till och med spela Peter, Bjorn and John. Vissa drack bort sina bekymmer, andra försökte flirta bort dem. Vissa lyckades bättre än andra och drog en bortamatch, vilket var tur eftersom Ylva inte hade sovplats till alla.

 

Hon tog den för laget, helt enkelt. Precis som alltid.

 

Vi som inte däckat hade djupa filosofiska konversationer under en alldeles för liten filt när man inte har några varma pyjamasbyxor alldeles för länge och mådde inte alls som vi förtjänade när vi vaknade imorse.

 

Bakis utan att ha varit full. Vad är det för fel på mig? Dessutom känns det som att en hjärtat flyttat en dm längre upp i kroppen och bultar alldeles för hårt och oregelbundet. Kanske är det brustet.
Ooooh, lägg ned, Loveseat! Vad cheesy! 
Hur fan ska jag våga lite mer om jag aldrig lyckas bli lite full?
Haha... Pling: dagens i-landsproblem...

  

Under den djupa filosofiska diskussionen (som i själva verket bestod av 97% snack om killar och förhållanden och skvaller) kom det fram att mitt span-som-jag-trodde-att-jag-lyckats-lägga-på-hyllan-i-tisdags-och-sluta-spana-på-men-som-det-i-fredags-visade-sig-att-jag-inte-alls-riktigt-gjort blivit inspanad av andra i min krets. Fan också. Jävla groupie tänkte jag i en sekund, men kom sen på att jag väl inte är bättre själv. Jag som var på ett så bra spår i tisdags - för att inte tala om i onsdags.

Gud, jag måste sluta spill my heart out all over the Internet. Men det går inte, det är som en drog. En blyg exhibitionists (försök säga det med lite alkohol i kroppen!) puckade öde.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback