Sister, Do You Know My Name?
Tänk om människor som vet vem jag är läser det här. Det vore ju inte så bra.
Det är så mycket som man skriver som egentligen kanske bara borde finnas på ett skrivblock undangömt under sängen. Sedan bara råkar det hamna på internet där lite drygt nio miljoner människor kan läsa det jag skriver. Tur att jag inte skriver på engelska längre. I och för sig känner inte jag sådär jättemånga som kan läsa engelska och inte svenska, så det skulle inte göra någon större skillnad. Hursomhelst.
Mycket jag skriver kan misstolkas så grovt. Mycket jag skriver säger så mycket om mig. Kanske borde börja med "dagens outfit" istället. Inte alls lika självutlämnande.
Jävla smart det är att ha en bild på sig själv på sidan när man inte vill bli igenkänd... Fast jag hoppas ju att ingen känner igen mig från bilden om man inte vet att det är jag. Tanken med den var att den skulle vara lite poetisk och grumlig - en bild fångar bara ett ögonblick, så en bild kan aldrig tala sanning. Därför spelar det ingen roll om bilden jag har är fem år gammal; jag såg lika lite ut som på bilden fem sekunder efter att den är tagen som jag gör idag. Ur ett rent filosofiskt perspektiv då.
Fan, varför läser jag ekonomi egentligen? Jag borde sitta där med Sokrates och grabbarna och pimpla rödvin.
Ett par små tankar på en söndagskväll. Nu är det Life On Mars.
/Incognito