Loveseat's blogg

Jag älskar att drömma mysiga drömmar.

Sådana där som man försöker somna in i igen så fort man vaknat. Som med sin nästan överdrivet positiva ton får dig att känna dig on top of the world.

Som abrupt kastar ut dig i den riktiga världen alldeles för tidigt.

Jag drömde en sådan inatt. Igår natt kunde jag inte sova alls. Kanske är tricket att vara så trött att man inte orkar annat än att vara aningslöst positiv i sömnen.

Jag har alltid tyckt om den där irrationaliteten som präglar drömmar. Ena stunden står du på toppen av en rutschkana iförd Spindelmannen-mundering och i nästa plockar du blåbär i en skog gjord på toarullar där ekorrar i dinosauriestorlek klampar omkring. Det är helt kravlöst och du kan vara hur psycho som helst.

Den freudianska bearbetningen.

Jag undrar vad Lania & Sanna gjorde egentligen, och varför hade Lania en röd marängklänning?  

Och han och jag hade väldigt roligt ihop. Vet han ens vem jag är?

Ståltrappor och stängda dörrar. Och sen en sal fylld av människor.

Någon gång läste jag att drömmar var hjärnans sätt att sortera och bearbeta alla de intryck, minnen, tankar och upplevelser du haft.  Den information som hjärnan av någon anledning tycker är viktig att behålla sparar den, resten kasseras. Otroligt fascinerande! Där ligger min hjärna och tar hand om allt åt mig – utan att jag behöver göra ett skit.

Muchas gracias, hjärnan!

Hoppas bara att du vet vad som är viktigt...

Undrar om man på något sätt kan muta hjärnan att drömma fina drömmar?

Å andra sidan är det ju en befrielse att få kliva upp om man inte haft trevliga drömmar. Så vad ska man egentligen hoppas på: hemska drömmar och ett skönt uppvaknande, eller härliga drömmar och irriterande väckarklockor. Äh, vafan, jag väljer det senare. Väckarklockor är alltid irriterande.