Take Them On, On Your Own
Hmmm... Ska man behöva börja bli lite restriktiv? Passera hjärnan innan orden står på skärmen? Använda lite sunt förnuft? Det låter inte som mig.
Å andra sidan, vad väntar man sig när man lägger ut något på nätet - att ingen ska se det? Att bara de man vill ska se det? Det kanske dock är dags att reservera det mest självutlämnande till pappersformat under sängen.
Vad du än skriver kommer andra att vilja trycka ned dig på något sätt. Det är helt otroligt, inte ens den som oskyldigt skriver om kläder han/hon köper och undviker alla resonemang som kunde visa på någon form av intelligens (inte med det sagt att alla modebloggare är puckade) slipper undan påhopp om kokainmissbruk, gud och hans moster. Folk blir så jävla modiga (fega?) när de ges en chans att anonymt säga vad de tycker.
På varenda blogg kan man läsa taskiga kommentarer av människor med mindervärdeskomplex.
Någon sa att jag ser ut som ET. Jag vet inte om jag ska ta det som en komplimang, han är ju förjävla söt!
För lite mer än ett år sedan var jag med i ett experiment som gick ut på att två personer skulle sitta i varsitt rum. Person A fick ett kuvert med en summa pengar i. A:s uppgift var att fördela pengarna mellan sig själv och person B, på det viset som A tyckte var passande. Kuvertet, nu med eller utan pengar i, skickades sedan till B som i sin tur fick skriva ett meddelande till A. Det här är långt ifrån ett försök att illustrera vilken fin och givmild person jag är, men jag tycker att det är fel att behålla hela summan själv när man inte gjort något för att förtjäna dessa pengar. Man satt i rätt klassrum helt enkelt. Sedan skulle man ju kunna diskutera lotterivinster unt så weiter (nej, jag kan inte tyska, obviously), men det gör vi inte nu. Jag blev alltså en person A och delade pengarna lika mellan B och mig. Jag väntade mig inte ett "tack, gud vad snäll du är!" eftersom jag inte tycker att det är mer än rätt, men jag blev jävligt paff av svaret jag fick. Det gick något i stil med "Jaha, här har vi alltså en kommunist!" Vilken dum impuls sa åt dig att dela lika? Hade det varit jag hade jag tagit alla pengar själv, idiot!" Inte fan väntade jag mig att bli kallad idiot. Ett tack hade varit finare i sådana fall. Men jag tycker att det är ett ganska bra exempel på hur förjävliga människor är. Det är helt sanslöst! De är själviska och elaka!
Det finns tydligen en massa männniskor där ute som tycker att jag är ett svin, men jag går iallafall inte runt och ger dem skit. Man säger inte taskiga saker till personer man inte känner, just för att man inte känner dem. Man har ju ingen jävla aning! Men säger en vän något taskigt kanske det är dags att lyssna, för då är det snarare time for a wake up call.
Först blev jag rädd när jag insåg att folk som känner till mig, i den verkliga världen, hade hittat hit. Men sedan tänkte jag efter - vad har jag att skämmas för? Alla är vi av samma skrot och korn. Alla är vi blyga, osäkra, rädda, själviska och fulla av känslor som vi måste dela med någon. Om det gör att andra drar slutsatser om mig, tror att de vet någonting, ja, då är väl det deras problem. Det är oundvikligt att folk av mer eller mindre välgrundade anledningar kommer att tycka saker (för är det något vi älskar så är det ju just att få tycka) och det är fullständigt omöjligt att bry sig om vad de tycker, för då går man sönder.
För att avsluta i en frikyrklig tonart: "You are what you love, not what loves you"
Dagens låt: The Smashing Pumpkins - Disarm
Å andra sidan, vad väntar man sig när man lägger ut något på nätet - att ingen ska se det? Att bara de man vill ska se det? Det kanske dock är dags att reservera det mest självutlämnande till pappersformat under sängen.
Vad du än skriver kommer andra att vilja trycka ned dig på något sätt. Det är helt otroligt, inte ens den som oskyldigt skriver om kläder han/hon köper och undviker alla resonemang som kunde visa på någon form av intelligens (inte med det sagt att alla modebloggare är puckade) slipper undan påhopp om kokainmissbruk, gud och hans moster. Folk blir så jävla modiga (fega?) när de ges en chans att anonymt säga vad de tycker.
På varenda blogg kan man läsa taskiga kommentarer av människor med mindervärdeskomplex.
Någon sa att jag ser ut som ET. Jag vet inte om jag ska ta det som en komplimang, han är ju förjävla söt!
För lite mer än ett år sedan var jag med i ett experiment som gick ut på att två personer skulle sitta i varsitt rum. Person A fick ett kuvert med en summa pengar i. A:s uppgift var att fördela pengarna mellan sig själv och person B, på det viset som A tyckte var passande. Kuvertet, nu med eller utan pengar i, skickades sedan till B som i sin tur fick skriva ett meddelande till A. Det här är långt ifrån ett försök att illustrera vilken fin och givmild person jag är, men jag tycker att det är fel att behålla hela summan själv när man inte gjort något för att förtjäna dessa pengar. Man satt i rätt klassrum helt enkelt. Sedan skulle man ju kunna diskutera lotterivinster unt så weiter (nej, jag kan inte tyska, obviously), men det gör vi inte nu. Jag blev alltså en person A och delade pengarna lika mellan B och mig. Jag väntade mig inte ett "tack, gud vad snäll du är!" eftersom jag inte tycker att det är mer än rätt, men jag blev jävligt paff av svaret jag fick. Det gick något i stil med "Jaha, här har vi alltså en kommunist!" Vilken dum impuls sa åt dig att dela lika? Hade det varit jag hade jag tagit alla pengar själv, idiot!" Inte fan väntade jag mig att bli kallad idiot. Ett tack hade varit finare i sådana fall. Men jag tycker att det är ett ganska bra exempel på hur förjävliga människor är. Det är helt sanslöst! De är själviska och elaka!
Det finns tydligen en massa männniskor där ute som tycker att jag är ett svin, men jag går iallafall inte runt och ger dem skit. Man säger inte taskiga saker till personer man inte känner, just för att man inte känner dem. Man har ju ingen jävla aning! Men säger en vän något taskigt kanske det är dags att lyssna, för då är det snarare time for a wake up call.
Först blev jag rädd när jag insåg att folk som känner till mig, i den verkliga världen, hade hittat hit. Men sedan tänkte jag efter - vad har jag att skämmas för? Alla är vi av samma skrot och korn. Alla är vi blyga, osäkra, rädda, själviska och fulla av känslor som vi måste dela med någon. Om det gör att andra drar slutsatser om mig, tror att de vet någonting, ja, då är väl det deras problem. Det är oundvikligt att folk av mer eller mindre välgrundade anledningar kommer att tycka saker (för är det något vi älskar så är det ju just att få tycka) och det är fullständigt omöjligt att bry sig om vad de tycker, för då går man sönder.
För att avsluta i en frikyrklig tonart: "You are what you love, not what loves you"
Dagens låt: The Smashing Pumpkins - Disarm
Kommentarer
Trackback