Playgroud Love
Har inte varit här på ett tag nu. Beror väl på att det inte händer så mycket just nu, förutom något som jag inte vill prata om. Man får inte så många intryck av att sitta hemma och stirra ner i föreläsningsanteckningar. Vilket för övrigt också går åt helvete. Jag tänker på så mycket annat att det blir lite svårt att koncentrera sig på balanslikviditeter och avdragsgilla kostnader. Jag är uppriktigt sagt orolig, inte minst för magen. Äh, tänk positivt, när magproblemen sätter igång så blir man smal! Det här är inte normalt...
Funderade häromdagen på när man gick i trean och var kär i någon. Oftast fanns det ingen speciell anledning, utan det handlade om att grabben såg så cool ut där bak på sin pappas motorcykel när han fick skjuts till skolan, eller att han var grym på rundpingis. Dessutom var 95% av tjejerna i en klass kära i samma kille. Olika killar vid olika tider, men alltid samma. Kommer ihåg hur jag och Cicci var dökära i John och tänkte att han säkert skulle bli kär i oss (!?) om vi gav honom ett yatzy-spel. Så det gjorde vi. Det funkade...sådär... Istället gick han och blev kär i lilla Sanna, precis som Mike och Markus och alla de andra killarna. Förstod aldrig riktigt vad det var som var så speciellt med henne... Och när man skulle fråga chans på någon så var det ingalunda en enkel process. Först gav man en lapp till sin bästis, som gav den till bästisen till killen man var kär i, som i sin tur till slut gav den till killen. Killen läste lappen, där det stod något i stil med "Ska vi bli ihop?" JA! NEJ! (Kryssa bara i en ruta!)" Så blev man ihop, delade på mjukglass i två veckor och sedan tröttnade man på varandra, för man hade inte tid att umgås längre ëftersom man skulle göra ett stort framträdande på roliga timmen på fredag och var tvungen att fokusera all sin energi på det.
Dagens låt: The Arcade Fire - Intervention
Kommentarer
Trackback