Loveseat's blogg

It's weird how we adjust in different ways. Vill, vill inte. Sjuk, frisk, sjuk, frisk. Han är, han är inte. Jag är, jag är inte. Det går, det går inte alls.

Anyway. Min kära moder står nedanför trappan och pratar, no, whining actually. Jag är väldigt trött på att bo med mina föräldrar. När man har nått en viss ålder är de som sagt bättre ju mer sällan man träffar dem. 
Jag har just stoppat in andra iPodluren i örat, så jag hoppas att hon inte ställer en fråga så att det blir uppenbart att jag mycket hellre lyssnar på Salem som sjunger om hur life will smile for you.  

Nu är det 15 minuter senare. Vi är sams igen. Hon åt lite cashewnötter och fick tillbaka lite energi, antar jag.

Imorse fick jag för andra gången in mitt liv veta vad riktig fysisk smärta är. Smärta som gör att du rent instinktivt kryper ihop i fosterställning, spänner varenda muskel i kroppen. Du blundar och ljusprickar hoppar framför ögonen. Du blir yr, du kippar efter andan. Du vill svimma, så att du slipper känna, men det går inte. Det går precis inte. Ingen ipren i världen hjälper dig mot sådan smärta.
 
Efter det kan allt bara bli bättre. Och när man är sjuk är det, hur gammal man än blir, gansk skönt att ha sin mamma där.

Dagens låt: Laleh - Mamma