Loveseat's blogg

Idag var jag och min bäste vän Ceasar (en röd iPod) ute och gick. Jag gick fort och Ceasar stod på shuffle. Men han måste ha känt sig lite elak idag, för han envisades med att shuffla fram de låtar som gör allra mest ont, mest ont just nu. Vilket var lite onödigt eftersom det finns en massa låtar som får mig att må hur bra som helst just nu. Men Ceasar verkade vara on a mission och när han spelade först Laleh's Far Har Lärt Mig och följde upp det med Aimee Mann's Save Me var det nästan så att jag satte mig ner på marken och fällde en tår. Det gjorde jag dock inte. Självklart inte. Jag borstade av ena axeln, sträckte på ryggen, upp med hakan och gick ännu lite snabbare.
 
Det är lustigt hur du kan falla på skalan utan att någonting händer. När du åtrar något blir du olyckligare av att inte ha det än du var innan du ens visste att du ville ha det. Och ju närmare du kommer det du begär, desto sämre mår du av att inte ha det. Du började på en sjua, kommer närmare målet och stiger till en nia, det resulterar i ingenting och du slutar på en femma. Det gäller vare sig det är en tröja eller en person du vill ha.  Är du nöjd med ditt liv finns det ändå alltid någon aspekt du vill förbättra lite, något du åtrår och därför är du aldrig helt nöjd. För du faller tillbaka, faller tillbaka och faller tillbaka. Samtidigt är det ju detta begär som för dig framåt...  

Dagens frustrationsmoment: allt blir så mycket mer komplicerat när man inte säger det man egentligen säger. 

Dagens låt: Neutral Milk Hotel -  Naomi