Loveseat's blogg

Det kanske aldrig var på riktigt? Eller så är jag en gås, det bara rinner av mig.

Jag borde ju bli ledsen. Jag bara väntar på det.

Igår trodde jag att det naturliga steget efter arg var ledsen, men det visade sig att steget efter arg var...ingenting...
Skulle dock inte vilja kalla det likgiltighet, det är helt enkelt ingenting. 

Hade förberett mig på det värsta (det gör man ju alltid för säkerhets skull), men kanske ändå inte eftersom jag var så säker på hur utgången skulle bli. Blev jävligt förvånad när det visade sig att det inte alls var så. Var tvungen att dubbelkolla. Sedan kom som sagt ilskan.  Och nu är det ingenting.

Kanske var det mer tanken på en sådan situation än personen i sig jag tyckte så mycket om. Jag vet inte.


När vi är färdiga med allt det här känslomässiga dravlet så skulle jag bara vilja påpeka att detta är en blogg. Det kan tyckas uppenbart, men läser man en blogg är de bra att vara medveten om att det är en blogg man läser.
Inläggen här är som små vykort från en tidpunkt. Skriver man ned att man hatar ketchup den 20 juni kl.18 så är det inte safe to assume att man fortfarande hatar ketchup när man skriver om det igen den 20 december. Saker och ting förändras. Personer förändras (det är ett citat, ja, men jag kan inte komma på varifrån and it's killing me!)... För att utveckla exemplet: skriver man om någon i augusti är det kanske inte samma person man skriver om i november. Do you get the point?

Bara ett litet sidospår sådär.

Dagens låt: Arcade Fire - Neon Bible