Loveseat's blogg

Jag borde inte bli road över det. Jag är ju faktiskt inte 15 år gammal. Speciellt inte med tanke på att jag går på Handels. Eller, nej, stryk det där sista. Alla som läser till civilekonom snubblar väl över finansiell ekonomi någon gång.

Vi läser iallafall den kursen nu och varje gång min professor (som förresten har en massa klurigheter för sig som att uttala strategi med ett tydlig g - strategiii, eller blanda svengelska och svenska hej vilt; diversificiation-möjligheterna och capital allocation-teori) professorn säger portfölj fnissar jag litegrann. "Hur ser en bra portfölj ut?" Ja, den är förslagsvis av läder, robust, men inte tung osv. vill jag räcka upp handen och säga, men tanken på hur det skulle göra mig till ett tacksamt ämne för allmänt förtal gör att jag drar mig. Men vi har snackat portföljer och portföljteori hela veckan och är man inte lite grå måste man ju medge att det är lite lustig. 
Iallafall lite. 
Det måste ju komma från att man förr i tiden handlade aktiepapper som just papper och antagligen då bar dem i sin aktieportfölj. 
Hela ämnet finansiell ekonomi är så otroligt abstrakt. Aktier som något slags immateriellt bevis på ägande-/bestämmanderätt, en aktiemarknad som bara styrs av vad folk tror, vilket i sig kan vara baserat på vad någon sagt kanske, eventuellt kan komma att hända ( hända i Kina, indien eller USA helst då)... Att man kan öka en förmögenhet (läs summa pengar) genom att luta sig tillbaka och inte göra ett skit... och sedan sälja...

Jag tror det hörs i mitt vokabulär att det nog inte kommer bli så mycket Financial Week, Investment Banking och London för min del.

Plugget är alltså i full gång. I den andra kursen - rättsvetenskap - har vi en kille som heter Herre i efternamn, alltid bär kostym och vit skjorta (i måndags i kombination med en rosa/lila-randig slips och en kaffekopp designad av Filippa K) och med myndig stämma proklamerar att vi kan i sällsynta fall åberopa särskilda skäl, varpå vi då skriftligen skall meddela detta, vilket självklart leder till stora, jobbiga, "men rättvisa" konsekvenser. På den nivån alltså...

Förra veckan var det intro för småttingarna. Jag skulle kunna berätta om det, men det känns lite dagboksaktigt och jag jobbar inte på det sättet. Så nej, helt enkelt. Det var roligt, men ekonomiskt kostsamt. Att börja andra året är ganska skönt. Man vet redan hur saker och ting fungerar. Det tråkiga är att man inte alls ser med samma snälla ögon på alla kursare. Förra året tyckte jag att de flesta var skitsnygga. Sedan fick jag ett span (som förvisso var en av dem som inte har utseendet som sin främsta fördel) och alla andra liksom försvann ur synfältet. Sedan fick ju mitt span en flickvän och de är jättesöta tillsammans och står och gosar i korridorerna. Yay. Det är inte att jag är avundsjuk på henne, när ett span får en flickvän är han plötsligt inte lika attraktiv längre (jag måste vara en biologiskt sjyst person), hans uppenbara brister överglänser hans fördelar. Jag är mer avundsjuk på företeelsen. Men dagarna är hur som helst inte lika roligt utan ett span to spice up your life. 

Jag behöver lite hopp.


Until next time:    

Dagens bästa låt(titel): Beulah - If We Can Land a Man on the Moon, Surely I Can Win Your Heart