Magic Night
Igår såg jag Salem al Fakir på Chinateatern.
Det var hur bra som helst.
Salem har en air av galen vetenskapsman över sig. Han stod en bit ifrån sin keyboard och spelade med en hand, samtidigt som han böjde rygg och huvud bakåt och utstötte ett sådant där galet skratt upp i taket, sådär som bara galna vetenskapsmän med fladdrigt hår kan.
På sätt och vis är det lite så hans musik låter också; framställt i ett laboratorium genom att mixtra en massa saker och se om det uppstår någon reaktion...
Det var en ruggig energi på scenen och Salem sprang från kant till kant, ut i publiken för att skaka händer och sedan en bamsekram till fotografen vid scenen. Men utan att vara sådär överlägsen ?okej, ni får väl beröra mitt fagra anlete då...? (som i och för sig Howlin? Pelle gör på ett skönt sätt), utan det var av ren glädje. Det kändes ärligt, liksom.
Han lever inte alls upp till rockstjärnemyten - även om han hade trasiga jeans - och gör det med glimten i ögat.
Kvällens bästa replik: ?Ser ni? SER NI? Ja, ni där uppe på balkongen ser ju inte, men titta! Jag håller på att få mustach! Min nya idol är Rudi Völler, det är honom jag försöker se ut som!?
Jag säger som Joe Strummer: Rudi can't fail...
(rockfoto.nu)
Hade jag varit sjyst hade jag rekommenderat alla att gå på parkturnén Salem ska köra i sommar tillsammans med Moneybrother och Säkert, eftersom det kommer att vara helt sanslöst, fantastiskt, makalöst bra, men det tänker jag inte göra, för jag vill också gå och tänk om biljetterna tar slut! Så snälla människor: Skit i det!
Eller nej förrresten, det blir ju inte så roligt om det bara är jag, Lania, Sanna, farsan och Tommy som går, så gör såhär: gå gärna, men ta det lite lugnt med biljettköpandet!
Dagens insikt: Jag kanske borde ta och flytta till Asien. Malaysia eller Singapore eller nåt sånt. Där skulle jag betraktas som lång, köpa kläder i storlek large och slippa känna mig som en pygmé. Dessutom är det varmt och gott.