No Dancing
Den tänkande varelsens förbannelse...
Jag skulle mycket hellre vara dum och glad än smart och cynisk. Vilken dag i veckan som helst.
Det är inget fel på självförtroendet. Jag vet att jag är duktig. Jävligt duktig på väldigt mycket. Men jag kommer aldrig att vara bäst och hur duktig jag än är på något kommer jag alltid lyckas finna ett sätt att nervärdera min prestation.
Jag kommer aldrig att vara en lycklig människa.
Jag tänker alldeles för mycket för det. Analyserar. Vilket är jävligt bra för intellektet - men förödande för ditt sinne. Den gladaste människa jag någonsin träffat var varken dum, blind eller döv. Men hon sa "jag analyserar aldrig saker och ting. Det blir man aldrig lycklig av." Jag undrar om hon vet hur rätt hon hade.
Sitter och lyssnar på Death Cab - A Lack of Color. Den är alltid kanon att må lite halvtaskigt till.
Synd bara att den låten aldrig riktigt kommer att kännas som min. Jag fick den av någon en gång och det har liksom kommit att färga den låten. Hur gärna jag än vill känna en massa saker till den låten, hur mycket jag än vill låta den få symbolisera en massa saker kommer den aldrig att kunna göra det. Den är liksom inte min.
Dagens tidningsrubrik:
"Stråla som Carola: 7 enkla knep- så ökar du din karisma"
När gjorde 90-tals-ironi comeback?
Jag skulle mycket hellre vara dum och glad än smart och cynisk. Vilken dag i veckan som helst.
Det är inget fel på självförtroendet. Jag vet att jag är duktig. Jävligt duktig på väldigt mycket. Men jag kommer aldrig att vara bäst och hur duktig jag än är på något kommer jag alltid lyckas finna ett sätt att nervärdera min prestation.
Jag kommer aldrig att vara en lycklig människa.
Jag tänker alldeles för mycket för det. Analyserar. Vilket är jävligt bra för intellektet - men förödande för ditt sinne. Den gladaste människa jag någonsin träffat var varken dum, blind eller döv. Men hon sa "jag analyserar aldrig saker och ting. Det blir man aldrig lycklig av." Jag undrar om hon vet hur rätt hon hade.
Sitter och lyssnar på Death Cab - A Lack of Color. Den är alltid kanon att må lite halvtaskigt till.
Synd bara att den låten aldrig riktigt kommer att kännas som min. Jag fick den av någon en gång och det har liksom kommit att färga den låten. Hur gärna jag än vill känna en massa saker till den låten, hur mycket jag än vill låta den få symbolisera en massa saker kommer den aldrig att kunna göra det. Den är liksom inte min.
Dagens tidningsrubrik:
"Stråla som Carola: 7 enkla knep- så ökar du din karisma"
När gjorde 90-tals-ironi comeback?
Kommentarer
Trackback