You Say Party! We Say Die!
Jaha, så var man hemma igen då.
Lite mer världsvan, lite mer social kanske, lite smartare och lite tyngre, dock mobil-lös tyvärr. Annars är det mesta sig ganska likt. Fortfarande hopplöst jävla rödhårig.
I Stockholm också. Men det kändes väldigt konstigt att det helt plötsligt var alldeles grönt och blommigt och grejer ute. När jag åkte var det ju två meter snö (vad är 6 bokstäver för hårt snötäcke förresten?) och in some very twisted way kändes det helt osannolikt att tiden skulle gå framåt även hemma, även fast jag inte var där...
Jag vill bara såhär i förväg be om ursäkt för alla gånger jag kommer säga "I Spanien..." Feel free to tell me to put a sock in it at any time!
Det ska bli otroligt skoj att träffa mina vänner med usel musiksmak och konstig humor igen. Kanske till och med lika skoj som det var att få se Oxford's biggest slacker IRL. Vi hade ett par riktigt bra dagar i Inglaterra - för det krävs liksom inte så mycket för att vi ska trivas. Lite sol, regn, indierock och Thornton's-glass och allt är hunky dory. Vi trivs tillsammans liksom. Well, at least that's my side of the story dvs.. Haha, hon läser säkert det här och tänker "...well...ummm...eehh"!
Så nu när de glada dagarna börjar för resten av befolkningen börjar det dra ihop sig för mig. Slut på resande och festande och allmän livskvalité - tillbaka till:
- Hej, jag ringer ifrån ... och jag söker bara namnet på er (insert-the-most-obscure-work-title-imaginable)
- Nja, här är det bara jag och Klasse som jobbar serrö, så...
Alternativt:
- Ja, hej...
- Klick.
- Hallå? Hallå? Slampa. Vad är klockan? 08.07? Suck...!
Oh the anticipation! Äh, lite positiva sidor finns det ju med att vara hemma också: fri tillgång till internet, digital-tv, mat i skafferiet och någon som tvättar ens kläder åt en t.ex. (ja, jag vet att jag borde tvätta själv, men låt mig utnyttja vi-har-saknat-dig-så-perioden lite, ok?)
Dagens goda nyhet: The Raconteurs - Broken Boy Soldiers. Precis så bra som man vågade hoppas på. Och till tax-free pris dessutom. 1.50 £ in yo face!
Lite mer världsvan, lite mer social kanske, lite smartare och lite tyngre, dock mobil-lös tyvärr. Annars är det mesta sig ganska likt. Fortfarande hopplöst jävla rödhårig.
I Stockholm också. Men det kändes väldigt konstigt att det helt plötsligt var alldeles grönt och blommigt och grejer ute. När jag åkte var det ju två meter snö (vad är 6 bokstäver för hårt snötäcke förresten?) och in some very twisted way kändes det helt osannolikt att tiden skulle gå framåt även hemma, även fast jag inte var där...
Jag vill bara såhär i förväg be om ursäkt för alla gånger jag kommer säga "I Spanien..." Feel free to tell me to put a sock in it at any time!
Det ska bli otroligt skoj att träffa mina vänner med usel musiksmak och konstig humor igen. Kanske till och med lika skoj som det var att få se Oxford's biggest slacker IRL. Vi hade ett par riktigt bra dagar i Inglaterra - för det krävs liksom inte så mycket för att vi ska trivas. Lite sol, regn, indierock och Thornton's-glass och allt är hunky dory. Vi trivs tillsammans liksom. Well, at least that's my side of the story dvs.. Haha, hon läser säkert det här och tänker "...well...ummm...eehh"!
Så nu när de glada dagarna börjar för resten av befolkningen börjar det dra ihop sig för mig. Slut på resande och festande och allmän livskvalité - tillbaka till:
- Hej, jag ringer ifrån ... och jag söker bara namnet på er (insert-the-most-obscure-work-title-imaginable)
- Nja, här är det bara jag och Klasse som jobbar serrö, så...
Alternativt:
- Ja, hej...
- Klick.
- Hallå? Hallå? Slampa. Vad är klockan? 08.07? Suck...!
Oh the anticipation! Äh, lite positiva sidor finns det ju med att vara hemma också: fri tillgång till internet, digital-tv, mat i skafferiet och någon som tvättar ens kläder åt en t.ex. (ja, jag vet att jag borde tvätta själv, men låt mig utnyttja vi-har-saknat-dig-så-perioden lite, ok?)
Dagens goda nyhet: The Raconteurs - Broken Boy Soldiers. Precis så bra som man vågade hoppas på. Och till tax-free pris dessutom. 1.50 £ in yo face!
Kommentarer
Postat av: Lania
...well...ummm...eehh...
Neeeee. Jag bah skoja! You know I love you dear.
Skont att se att du kom hem safe and sound MED The Raconteurs i bagaget. Hett! See you veeery soon darling! (K)(L)
Trackback