Vi Är På Gång
Jag är ledsen, men Fotbolls-VM är som en drog. Det går in under huden din och du kan inte värja dig mot det.
Helt plötsligt är det okej att en värdelös Tomas Ledin-remake spelas stup i kvarten på radion och raderna "Ich liebe dich, Zlatan Ibrahimovic
You da man, you da man"
är osannolikt nog bland det charmigaste du har hört.
Du skiter helt i A-delen av morgontidningen och ägnar istället minst tre kvart åt att läsa vartenda litet semikolon i sportdelen. Vem bryr sig om nån död afghan i Irak när du har möjlighet att läsa en mycket detaljerad simulering av hur svenska landslagets schema ser ut under matchdagen?
Du är helt plötsligt expert på världsfotboll över huvud taget (precis som alla andra) och är helt down med det polska lagets försvarsproblem, vet vem som skrattar mest i det brasilianska omklädningsrummet eller vem som använder mest hårgelé i det italienska landslaget och kan - väckt mitt i natten -rabbla statistik från Peter Crouch's tid i Hässleholm (div. 2).
Du och din familj är skitsura över att bli tvingade att gå på överraskningsträdgårdsfest hemma hos farmor samma dag som Sverige spelar mot Trinidad & Tobago (Vafan, det är ju match! Vi måste ju ladda!)
och har gjort det kristallklart att familjen Ek kommer att befinna sig i sin egen hemmsoffa 45 minuter innan matchstart - no matter what! För att demonstrera detta har familjen dessutom bestämt en intern dresscode: jeans och matchtröja.
Dina kompisar åker kvällen innan match in till stan för att träffa Owen Wilson...
Fråga mig inte...!
Du avböjer, eftersom du förstår att det kommer att bli en lång, blöt natt och vill absolut inte riskera att vara bakfull på matchdag.
Av ren eufori klarar du av att springa din löparrunda utan att ens märka att du blir trött. Och Sverige har inte ens spelat än...
Men låt mig få vara såhär. Åtminstone idag. För tänk om vi imorgon står där med en förlust mot T&T och skador på Linderoth och Ljungberg. Då har man åtmintone fått vara sådär oåterhållsamt lycklig en dag.
Men tänk om det går bra! Tänk om vi går till semifinal. Då känner jag någon som har biljetter.
Nej, det är inte fel på länken...
Hur det än går så hoppas jag bara att vi, om vi måste göra sorti, gör det med stil. Jag tänker på VM i Japan/Sydkorea (förlängning) eller EM häromsistens (straffar). Visst, det gör ont då. Det gör så ont att man inte vet hur man ska ta sig vidare. Men det går över. Och framför allt minns man det. Vem fan minns Sverige från EM i Belgien/Holland?
Helt plötsligt är det okej att en värdelös Tomas Ledin-remake spelas stup i kvarten på radion och raderna "Ich liebe dich, Zlatan Ibrahimovic
You da man, you da man"
är osannolikt nog bland det charmigaste du har hört.
Du skiter helt i A-delen av morgontidningen och ägnar istället minst tre kvart åt att läsa vartenda litet semikolon i sportdelen. Vem bryr sig om nån död afghan i Irak när du har möjlighet att läsa en mycket detaljerad simulering av hur svenska landslagets schema ser ut under matchdagen?
Du är helt plötsligt expert på världsfotboll över huvud taget (precis som alla andra) och är helt down med det polska lagets försvarsproblem, vet vem som skrattar mest i det brasilianska omklädningsrummet eller vem som använder mest hårgelé i det italienska landslaget och kan - väckt mitt i natten -rabbla statistik från Peter Crouch's tid i Hässleholm (div. 2).
Du och din familj är skitsura över att bli tvingade att gå på överraskningsträdgårdsfest hemma hos farmor samma dag som Sverige spelar mot Trinidad & Tobago (Vafan, det är ju match! Vi måste ju ladda!)
och har gjort det kristallklart att familjen Ek kommer att befinna sig i sin egen hemmsoffa 45 minuter innan matchstart - no matter what! För att demonstrera detta har familjen dessutom bestämt en intern dresscode: jeans och matchtröja.
Dina kompisar åker kvällen innan match in till stan för att träffa Owen Wilson...
Fråga mig inte...!
Du avböjer, eftersom du förstår att det kommer att bli en lång, blöt natt och vill absolut inte riskera att vara bakfull på matchdag.
Av ren eufori klarar du av att springa din löparrunda utan att ens märka att du blir trött. Och Sverige har inte ens spelat än...
Men låt mig få vara såhär. Åtminstone idag. För tänk om vi imorgon står där med en förlust mot T&T och skador på Linderoth och Ljungberg. Då har man åtmintone fått vara sådär oåterhållsamt lycklig en dag.
Men tänk om det går bra! Tänk om vi går till semifinal. Då känner jag någon som har biljetter.
Nej, det är inte fel på länken...
Hur det än går så hoppas jag bara att vi, om vi måste göra sorti, gör det med stil. Jag tänker på VM i Japan/Sydkorea (förlängning) eller EM häromsistens (straffar). Visst, det gör ont då. Det gör så ont att man inte vet hur man ska ta sig vidare. Men det går över. Och framför allt minns man det. Vem fan minns Sverige från EM i Belgien/Holland?
Kommentarer
Trackback