One Day In June
Började sommaren officiellt igår?
Var nere i centrum på linskontroll. Var där en timme för tidigt. Eller, ja, det beror ju på hur man ser det. När jag ringde för att boka tid frågade jag om det fanns något ledigt på fredag:
- Javisst, fredag 11.30, funkar det?
- 11.30 blir kanon
- Vad bra! Fredag 12.30 då!
- Okej. Hej då!
- Hej då!
Klick.
Helvete! Sa hon 11 eller 12.30?
Well, när jag satt på Synsam igår fick jag veta att hon iallafall menade 12.30. Det är inte förta gången det där händer på Synsam. Andra gånger kan man ha bokat tid tisdag den 20:e och så visar det sig att den 20:e är en onsdag... "Men ring tillbaka och fråga vad de menade då!"
Men, man bah, orka liksom!
Hursomhelst resulterade det här i att jag fick bli inklämd mellan två kunder som inte hade brytt sig om att komma (eller så hade de väl blivit tillsagda att de hade tid 12...). Men hos en annan optiker. Kufernas konung. Hans majestät drog snabbt igenom diabilderna med bokstäver. "Är det här bättre eller sämre?"
Men va fan, de får ju ta och byta de där jävla diabilderna någon gång! Det är fanimej sjuttioelfte gången jag gör det där, så jag vet liksom redan att det är R, D, Z, T! Och det är mot min karaktär att klämma till med ett "Nä, jag vet inte" eller "eeehhhm...P...O...eeeh...S...och sista vet jag inte..."
Personlighetsstörning nr. 1.
Så linserna de ska specialbetsälla nu är svagare än de jag hade innan. Ooops! Svagare och dyrare...
Oh well. Shit happens...
Hursomhelst. Det jag skulle komma till var att när jag gick ut från Synsam hörde jag hur den s.k. studentparaden från kyrkan tillbaka till skolan skulle starta. It was the drums and trumpets that gave them away...
Då slog det mig. Ett helt år har gått! Och vad har jag gjort med det? Inte ett jävla skit! Företaget och Spanien borträknat.
Mitt sociala liv har liknat Elvis' lite; man vet egentligen att det är dött, men det finns fortfarande arma, desillusionerade själar som klamrar fast vid den sista gnuttan hopp.
Lite glöd till elden gav mitt och Mikas spontanmöte igårkväll. Vi drog en sväng förbi Smaka på Stockholm i Kungsan bara för att kunna konstatera att det var precis lika överskattat som vanligt och för att kunna gå bakom tälten och se de stora avfallsbehållarna med fett och avfall i alla dess former och färger.
Efter det gick vi och fikade.
Med en varsin stor kopp varm choklad och en fleecefilt satt vi ute på ett kafé och hade sådär allmänt mysigt. Mikamys med andra ord. Sen var jag jävligt sugen på att gå ut, den enorma cheesecaken i min mage var överrens, men, som alltid, rådde stora meningsskiljaktigheter i vad för slags klubb som skulle kunna berikas av vår närvaro och vi lade snabbt förslaget åt sidan och åkte hem. Det fick bli till att köra runt i sommarnattenbland en massa villaområden med bilstereon på högsta volym i för min del istället.
Inte illa det heller.
Var nere i centrum på linskontroll. Var där en timme för tidigt. Eller, ja, det beror ju på hur man ser det. När jag ringde för att boka tid frågade jag om det fanns något ledigt på fredag:
- Javisst, fredag 11.30, funkar det?
- 11.30 blir kanon
- Vad bra! Fredag 12.30 då!
- Okej. Hej då!
- Hej då!
Klick.
Helvete! Sa hon 11 eller 12.30?
Well, när jag satt på Synsam igår fick jag veta att hon iallafall menade 12.30. Det är inte förta gången det där händer på Synsam. Andra gånger kan man ha bokat tid tisdag den 20:e och så visar det sig att den 20:e är en onsdag... "Men ring tillbaka och fråga vad de menade då!"
Men, man bah, orka liksom!
Hursomhelst resulterade det här i att jag fick bli inklämd mellan två kunder som inte hade brytt sig om att komma (eller så hade de väl blivit tillsagda att de hade tid 12...). Men hos en annan optiker. Kufernas konung. Hans majestät drog snabbt igenom diabilderna med bokstäver. "Är det här bättre eller sämre?"
Men va fan, de får ju ta och byta de där jävla diabilderna någon gång! Det är fanimej sjuttioelfte gången jag gör det där, så jag vet liksom redan att det är R, D, Z, T! Och det är mot min karaktär att klämma till med ett "Nä, jag vet inte" eller "eeehhhm...P...O...eeeh...S...och sista vet jag inte..."
Personlighetsstörning nr. 1.
Så linserna de ska specialbetsälla nu är svagare än de jag hade innan. Ooops! Svagare och dyrare...
Oh well. Shit happens...
Hursomhelst. Det jag skulle komma till var att när jag gick ut från Synsam hörde jag hur den s.k. studentparaden från kyrkan tillbaka till skolan skulle starta. It was the drums and trumpets that gave them away...
Då slog det mig. Ett helt år har gått! Och vad har jag gjort med det? Inte ett jävla skit! Företaget och Spanien borträknat.
Mitt sociala liv har liknat Elvis' lite; man vet egentligen att det är dött, men det finns fortfarande arma, desillusionerade själar som klamrar fast vid den sista gnuttan hopp.
Lite glöd till elden gav mitt och Mikas spontanmöte igårkväll. Vi drog en sväng förbi Smaka på Stockholm i Kungsan bara för att kunna konstatera att det var precis lika överskattat som vanligt och för att kunna gå bakom tälten och se de stora avfallsbehållarna med fett och avfall i alla dess former och färger.
Efter det gick vi och fikade.
Med en varsin stor kopp varm choklad och en fleecefilt satt vi ute på ett kafé och hade sådär allmänt mysigt. Mikamys med andra ord. Sen var jag jävligt sugen på att gå ut, den enorma cheesecaken i min mage var överrens, men, som alltid, rådde stora meningsskiljaktigheter i vad för slags klubb som skulle kunna berikas av vår närvaro och vi lade snabbt förslaget åt sidan och åkte hem. Det fick bli till att köra runt i sommarnattenbland en massa villaområden med bilstereon på högsta volym i för min del istället.
Inte illa det heller.
Kommentarer
Postat av: Lania
Happy ettarsstudentjubileum dear.
Trackback