Ni-na ni-na ni-na-na, Ni-na ni-na ni-na-na
Jag har inte skrivit så mycket på senaste tiden. Rent logiskt borde det betyda att jag haft så fullt upp att jag aldrig hunnit sätta mig vid datorn.
Nope.
Snarare har jag haft fullt upp med att försöka fylla dagarna med något. Och i förra veckan föll jag ned i ett litet svart hål av självömkan och riktig depression (tänka sig: inte ens Alkemisten av Paulo Coelho gjorde det bättre!), men det lättade lite när jag träffade the long lost friend Lania och det här trassliga nystet that is företagsskiten började räta ut sig lite.
Redo för en nya tag alltså.
Då passar jag på att gå och bli sjuk. Jag blir så otroligt rastlös av att vara sjuk. Inte för att jag hade gjort något speciellt om jag varit frisk, jag hade antagligen suttit hemma och växlat mellan tv:n och datorn. Men blotta tanken på att jag inte kan göra något för att jag är sjuk, det är otroligt jobbigt!
Med all denna dö-tid och halv- till heltaskiga vädret borde man inte ha annat än tid till att underhålla sin blogg. Men det funkar ju inte riktigt så. För gör man absolut ingenting får man ju inte heller någon som helst inspiration.
Idag var jag dock iväg och köpte mig en bok. Denna fysiska kamp kan någotsånär jämnställas med en frisk människas försök att bestiga K2 (notera att valet av bergsmassiv är medvetet - Mount Everest vore att överdriva min prestation... Någon som kommer ihåg att det en gång i tiden fanns en glass som hette K2 btw?). Efter minst en kvart framför fiction-hyllan på Akademibokhandeln (skönlitteratur på engelska för den språkkunskapbefriade) föll valet på en bok som hette The Curious Incident of the Dog In the Night-Time av Mark Haddon.
"This is a murder mystery novel like no other. The detective, and narrator, is Christopher Boone. Christopher is fifteen and has Asperger's Syndrome. He knows a very great deal about maths and very little about human beings. He loves lists, patterns and the truth. He hates the colours yellow and brown and being touched. He has never gone further than the end of the road on his own, but when he finds a neighbour's dog murdered he sets out on a terrifying journey which will turn his whole life upside down."
Förutom den obligatoriska "han-ger-sig-iväg-på-en-resa-som-kommer-att-förändra-hela-hans-liv-avslutningen" låter det kanon, eller hur!
Nope.
Snarare har jag haft fullt upp med att försöka fylla dagarna med något. Och i förra veckan föll jag ned i ett litet svart hål av självömkan och riktig depression (tänka sig: inte ens Alkemisten av Paulo Coelho gjorde det bättre!), men det lättade lite när jag träffade the long lost friend Lania och det här trassliga nystet that is företagsskiten började räta ut sig lite.
Redo för en nya tag alltså.
Då passar jag på att gå och bli sjuk. Jag blir så otroligt rastlös av att vara sjuk. Inte för att jag hade gjort något speciellt om jag varit frisk, jag hade antagligen suttit hemma och växlat mellan tv:n och datorn. Men blotta tanken på att jag inte kan göra något för att jag är sjuk, det är otroligt jobbigt!
Med all denna dö-tid och halv- till heltaskiga vädret borde man inte ha annat än tid till att underhålla sin blogg. Men det funkar ju inte riktigt så. För gör man absolut ingenting får man ju inte heller någon som helst inspiration.
Idag var jag dock iväg och köpte mig en bok. Denna fysiska kamp kan någotsånär jämnställas med en frisk människas försök att bestiga K2 (notera att valet av bergsmassiv är medvetet - Mount Everest vore att överdriva min prestation... Någon som kommer ihåg att det en gång i tiden fanns en glass som hette K2 btw?). Efter minst en kvart framför fiction-hyllan på Akademibokhandeln (skönlitteratur på engelska för den språkkunskapbefriade) föll valet på en bok som hette The Curious Incident of the Dog In the Night-Time av Mark Haddon.
"This is a murder mystery novel like no other. The detective, and narrator, is Christopher Boone. Christopher is fifteen and has Asperger's Syndrome. He knows a very great deal about maths and very little about human beings. He loves lists, patterns and the truth. He hates the colours yellow and brown and being touched. He has never gone further than the end of the road on his own, but when he finds a neighbour's dog murdered he sets out on a terrifying journey which will turn his whole life upside down."
Förutom den obligatoriska "han-ger-sig-iväg-på-en-resa-som-kommer-att-förändra-hela-hans-liv-avslutningen" låter det kanon, eller hur!
Kommentarer
Trackback