Disarm You With a Smile
Har jobbat som konferensvärdinna de här senaste dagarna. Jobbet är lika skönt som det är tråkigt. Det enda man egentligen gör att att ta hand om gästerna och registrera dem när de kommer, sen är det mest bara att sitta och se representativ ut. Eller vara trevlig om någon frågar något. Vilket de nästan aldrig gör. Istället blir det mest till att läsa tidningen - flera gånger om - medan deltagarna lyssnar på en talare och sedan gömma tidningen och stå och le när de kommer ut.
Igår satt jag mest bakom den disk jag hade försetts med och försökte se villig ut att svara på frågor.
Idag utökade jag min repertoar till att öppna dörren vid varje rast. Ibland försökte jag dessutom spatsera omkring lite bland gästerna för att verka lite mer mottaglig för frågor eftersom ingen jävel verkade vilja fråga något annars.
Genidraget hjälpte inte.
Totalt fem personer kom fram till mig idag och ville ha hjälp med något.
Jag var där i 9 timmar.
En person frågade om hon skulle hinna till närmaste apotek i pausen.
Jag sa nej.
Då frågade hon om jag hade en alvedon.
Jag sa nej.
En annan frågade om lösenordet till internet i caféets lokaler.
Jag berättade att det är lokalens trådlösa nätverk och att det kostade pengar att surfa, men att man kan köpa surf-tid i infodisken en trappa upp, varpå tanten undrade "hur mycket pengar?"
Jag sa 50 kr/timme.
Det tyckte tanten var oförskämt dyrt.
Genomgående tycker jag ändå att det är ett ganska sjyst jobb. För det hela går egentligen ut på att vara så trevlig som möjligt mot människor som oftast är så trevliga som möjligt tillbaka. Och jag tycker om att vara trevlig mot trevliga personer.
I slutet av dagen skulle deltagarna lämna in en utvärdering av konferensen, där en av frågorna behandlade konferenspersonalen på plats (jag). Genomgående fick jag lagom till lysande recensioner, på en skala från 1 till 5. Men en kärring (som gav mig 3:or) skrev att jag var "oengagerad" och "inte log".
Elisabeth hette hon. VIlken jävla kärring! Jag har ju inte gjort annat än verkat engagerad och lett! Det roliga är att trots 61 bra recensioner hänger man upp sig på den som är dålig.
Men jag ska hämnas - var så säker Elisabeth! Imorgon är det tema-dag, där 80% av konferensdeltagarna deltar. Om du är där imorgon tänker jag le så mycket åt just dig att du kommer tro att jag är psycho och följer efter dig med en häftapparat innanför klänningen för att häfta till dig ordentligt i något halvmörkt hörn av Stockholms Central.
Vilket jag självklart inte kommer att göra. Det är ju fotboll imorn, för fan! Måste ju ladda!
Men att ingjuta rädsla är ju som bekant den bästa form av terror...
Igår satt jag mest bakom den disk jag hade försetts med och försökte se villig ut att svara på frågor.
Idag utökade jag min repertoar till att öppna dörren vid varje rast. Ibland försökte jag dessutom spatsera omkring lite bland gästerna för att verka lite mer mottaglig för frågor eftersom ingen jävel verkade vilja fråga något annars.
Genidraget hjälpte inte.
Totalt fem personer kom fram till mig idag och ville ha hjälp med något.
Jag var där i 9 timmar.
En person frågade om hon skulle hinna till närmaste apotek i pausen.
Jag sa nej.
Då frågade hon om jag hade en alvedon.
Jag sa nej.
En annan frågade om lösenordet till internet i caféets lokaler.
Jag berättade att det är lokalens trådlösa nätverk och att det kostade pengar att surfa, men att man kan köpa surf-tid i infodisken en trappa upp, varpå tanten undrade "hur mycket pengar?"
Jag sa 50 kr/timme.
Det tyckte tanten var oförskämt dyrt.
Genomgående tycker jag ändå att det är ett ganska sjyst jobb. För det hela går egentligen ut på att vara så trevlig som möjligt mot människor som oftast är så trevliga som möjligt tillbaka. Och jag tycker om att vara trevlig mot trevliga personer.
I slutet av dagen skulle deltagarna lämna in en utvärdering av konferensen, där en av frågorna behandlade konferenspersonalen på plats (jag). Genomgående fick jag lagom till lysande recensioner, på en skala från 1 till 5. Men en kärring (som gav mig 3:or) skrev att jag var "oengagerad" och "inte log".
Elisabeth hette hon. VIlken jävla kärring! Jag har ju inte gjort annat än verkat engagerad och lett! Det roliga är att trots 61 bra recensioner hänger man upp sig på den som är dålig.
Men jag ska hämnas - var så säker Elisabeth! Imorgon är det tema-dag, där 80% av konferensdeltagarna deltar. Om du är där imorgon tänker jag le så mycket åt just dig att du kommer tro att jag är psycho och följer efter dig med en häftapparat innanför klänningen för att häfta till dig ordentligt i något halvmörkt hörn av Stockholms Central.
Vilket jag självklart inte kommer att göra. Det är ju fotboll imorn, för fan! Måste ju ladda!
Men att ingjuta rädsla är ju som bekant den bästa form av terror...
Kommentarer
Trackback